Selvitys kallioaineksista Valtatien 1 välillä Muurla-Lohja : Selvitys maantietoimituksen korvauskäsittelyä varten
Ylikangas, Mia (2011)
Ylikangas, Mia
Uudenmaan ELY-keskus
2011
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-257-224-8
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-257-224-8
Tiivistelmä
Käytäntö kallioaineksen korvaamisesta maantietoimituksissa ei ole vielä vakiintunut. Korvauspäätöksiä ohjaa Korkeimman oikeuden ennakkopäätös vuodelta 1998, mutta päätökset ja niiden perustelut vaihtelevat edelleen. Työn tarkoituksena oli tutkia kallioaineksen korvattavuutta maantietoimituksissa, sekä tapaustutkimuksena Valtatien 1 tieosuudella Muurla–Lohja. Työn tavoitteena oli muodostaa Elinkeino-, liikenne- ja ympäristökeskusten (ELY) vastineet maanomistajien esittämiin kallioaineksen korvausvaatimuksiin moottoritiehankkeen korvauskäsittelyssä maantietoimituksen 2. vaiheessa.
Kallioaineksen odotusarvon selvittämiseksi on tutkittava kallion ominaisuuksia, sekä alueen soveltumista ottamistoimintaan. Nykyisen toimitus- ja oikeuskäytännön mukaan korvauskynnyksen ylittyminen ei edellytä voimassa olevaa maa-ainestenottolupaa, joten olennaisinta on tutkia lupaedellytyksen kohdealueella. Ensisijaisesti tutkimuksessa on käytetty maa-aineslain 3§:n mukaisia, ottolupaharkinnassakin käytettäviä kriteerejä. Niitä on eritelty maantietoimituksessa korvausvaatimuksia esittäneiden kiinteistöjen osalta. Lisäksi on tutkittu kallioalueiden muiden ominaisuuksien vaikutusta niiden odotusarvoon. Vaikka kallioaineksen kysyntä on jatkuvaa ja hyvälaatuiset ja hyödynnettävissä olevat ainesalueet harvinaisia, ei yksittäisen ainesesiintymän odotusarvo ole itsestään selvä. Erityisen merkittäviä tekijöitä ovat aineksen laatu ja kuljetusetäisyys kulutuskeskuksiin.
Selvityksen kohdealueen kallioaineksen markkinatilannetta on selvitetty yleisten kulutusennusteiden ja paikallisen tarjonnan avulla. Soveltuvuutta ainesottoon tutkittiin mm. alueellisten ELY-keskusten tuottamien aineistojen perusteella. Useat selvitysalueen kiinteistöistä katsottiin olevan ainesottoon sopimattomia haitallisten ympäristövaikutusten takia. Paikalla kulkevaa moottoritietä ei voida pitää osoituksena siitä, että maa-aineslupa olisi voitu saada, sillä hankkeen vaikutusten kokonaisarvioinnissa yleinen hyöty on ollut suurempi kuin haitat.
Selvityksessä mukana olevilla kiinteistöllä ei katsottu olevan odotusarvoa kallionottoalueina, koska kiinteistöihin kohdistui lähes poikkeuksetta maa-aineslain 3§:n mukaisia tekijöitä, jotka olisivat estäneet ottoluvan saamisen. Lisäksi kuljetusyhteyksien huonous, suuret etäisyydet tai aineksen heikko laatu laskivat aineksen odotusarvon kiinteistön muun käytön tuottoarvon alle.
Selvityksen perusteella kallioaineksen korvauskäsittely vaatii kehittämistä ja lupamenettely yhtenäistämistä. Lupamenettelyn subjektiivisuutta tulisi karsia, ja lupaviranomaisten tietotaitoa tulisi hyödyntää maantietoimituksissa. Eri viranomaisten yhteistyönä voitaisiin kehittää yhtenäiset säännöt korvauskäsittelyä varten, jolloin maanomistajien tasavertaista kohtelua voitaisiin parantaa. Praxis för ersättandet av bergsmaterial i landsvägsförrättningar har inte ännu formats. Högsta domstolens prejudikat från år 1998 är riktgivande, men besluten och motiveringarna varierar. Syftet med undersökningen var att utreda hur bergmaterial kompenseras i allmänhet samt som en case studie för Riksväg 1 på avsnittet Muurla och Lojo. Målsättningen var att formulera Nylands och Egentliga Finlands närings-, trafik- och miljöcentralers gensaga till markägarnas ersättningsanspråk i landsvägförrättningens andra skede.
För att bestämma väntevärdet för berg, är det skäl att utreda bergets egenskaper samt områdets lämplighet för täktverksamhet. Enligt nuvarande förrättnings- och rättspraxis är ersättningen inte beroende av befintligt tillstånd, vilket betyder att det är väsentligt att utreda tillståndsförutsättningarna. Utredningen har i första hand koncentrerat sig på marktäktslagens(3 §) faktorer för beviljande av tillstånd. Faktorerna har granskats för de fastigheter som inlämnat ersättningsanspråk. Dessutom undersöktes bergsområdets övriga egenskaper och deras inverkan på väntevärdet. Även om efterfrågan på bergsmaterial består, är tillgång på tillgängliga högklassiga bergsområden sällsynt, men betyder ändå inte att alla bergsområden har väntevärde. Faktorer som materialets kvalitet och avstånd till användningscentra är speciellt viktiga.
Marknadsläget för bergmaterial i studieområdet har utretts med hjälp av allmänna förbrukningsprognoser och lokalt tillgång. Lämplighet för täktverksamhet har utretts bl.a. genom att studera material som producerats av regionala miljöcentraler. Många av utredningsområdets fastigheter ansågs vara olämpliga för täktverksamhet p.g.a. miljökonsekvenserna. Den befintliga motorvägen kan inte tas som grund för att få täkttillstånd, eftersom projektets nytta i helhetsbedömningen överstiger skadorna.
De fastigheter som ingick i utredningen, ansågs inte ha väntevärde som bergsområde, eftersom dessa fastigheter utan undantag berördes av faktorer nämnda i 3 § i marktäktlagen, som skulle ha förkastat täkttillståndsansökan. Utöver detta, skulle den dåliga nivån på vägnätet, de långa avstånden eller bergsmaterialets dåliga kvalitet, sänka bergsområdets väntevärde på en lägre nivå än som fås med andra förväntningar.
Utredningen visar att ersättningsbehandlingen för bergsmaterial kräver ytterligare utveckling samtidigt som marktäktstillståndsförfarandet behöver samordnande. Tillståndsförfarandets subjektivitet borde minskas och tillståndsmyndigheternas kunskap utnyttjas också vid landsvägsförrättningar. Genom förbättrat samarbete mellan olika myndigheter kunde man utveckla enhetliga regler och grunder för ersättningspraxis. På detta sätt skulle också markägarnas jämlikhet förbättras.
Kallioaineksen odotusarvon selvittämiseksi on tutkittava kallion ominaisuuksia, sekä alueen soveltumista ottamistoimintaan. Nykyisen toimitus- ja oikeuskäytännön mukaan korvauskynnyksen ylittyminen ei edellytä voimassa olevaa maa-ainestenottolupaa, joten olennaisinta on tutkia lupaedellytyksen kohdealueella. Ensisijaisesti tutkimuksessa on käytetty maa-aineslain 3§:n mukaisia, ottolupaharkinnassakin käytettäviä kriteerejä. Niitä on eritelty maantietoimituksessa korvausvaatimuksia esittäneiden kiinteistöjen osalta. Lisäksi on tutkittu kallioalueiden muiden ominaisuuksien vaikutusta niiden odotusarvoon. Vaikka kallioaineksen kysyntä on jatkuvaa ja hyvälaatuiset ja hyödynnettävissä olevat ainesalueet harvinaisia, ei yksittäisen ainesesiintymän odotusarvo ole itsestään selvä. Erityisen merkittäviä tekijöitä ovat aineksen laatu ja kuljetusetäisyys kulutuskeskuksiin.
Selvityksen kohdealueen kallioaineksen markkinatilannetta on selvitetty yleisten kulutusennusteiden ja paikallisen tarjonnan avulla. Soveltuvuutta ainesottoon tutkittiin mm. alueellisten ELY-keskusten tuottamien aineistojen perusteella. Useat selvitysalueen kiinteistöistä katsottiin olevan ainesottoon sopimattomia haitallisten ympäristövaikutusten takia. Paikalla kulkevaa moottoritietä ei voida pitää osoituksena siitä, että maa-aineslupa olisi voitu saada, sillä hankkeen vaikutusten kokonaisarvioinnissa yleinen hyöty on ollut suurempi kuin haitat.
Selvityksessä mukana olevilla kiinteistöllä ei katsottu olevan odotusarvoa kallionottoalueina, koska kiinteistöihin kohdistui lähes poikkeuksetta maa-aineslain 3§:n mukaisia tekijöitä, jotka olisivat estäneet ottoluvan saamisen. Lisäksi kuljetusyhteyksien huonous, suuret etäisyydet tai aineksen heikko laatu laskivat aineksen odotusarvon kiinteistön muun käytön tuottoarvon alle.
Selvityksen perusteella kallioaineksen korvauskäsittely vaatii kehittämistä ja lupamenettely yhtenäistämistä. Lupamenettelyn subjektiivisuutta tulisi karsia, ja lupaviranomaisten tietotaitoa tulisi hyödyntää maantietoimituksissa. Eri viranomaisten yhteistyönä voitaisiin kehittää yhtenäiset säännöt korvauskäsittelyä varten, jolloin maanomistajien tasavertaista kohtelua voitaisiin parantaa.
För att bestämma väntevärdet för berg, är det skäl att utreda bergets egenskaper samt områdets lämplighet för täktverksamhet. Enligt nuvarande förrättnings- och rättspraxis är ersättningen inte beroende av befintligt tillstånd, vilket betyder att det är väsentligt att utreda tillståndsförutsättningarna. Utredningen har i första hand koncentrerat sig på marktäktslagens(3 §) faktorer för beviljande av tillstånd. Faktorerna har granskats för de fastigheter som inlämnat ersättningsanspråk. Dessutom undersöktes bergsområdets övriga egenskaper och deras inverkan på väntevärdet. Även om efterfrågan på bergsmaterial består, är tillgång på tillgängliga högklassiga bergsområden sällsynt, men betyder ändå inte att alla bergsområden har väntevärde. Faktorer som materialets kvalitet och avstånd till användningscentra är speciellt viktiga.
Marknadsläget för bergmaterial i studieområdet har utretts med hjälp av allmänna förbrukningsprognoser och lokalt tillgång. Lämplighet för täktverksamhet har utretts bl.a. genom att studera material som producerats av regionala miljöcentraler. Många av utredningsområdets fastigheter ansågs vara olämpliga för täktverksamhet p.g.a. miljökonsekvenserna. Den befintliga motorvägen kan inte tas som grund för att få täkttillstånd, eftersom projektets nytta i helhetsbedömningen överstiger skadorna.
De fastigheter som ingick i utredningen, ansågs inte ha väntevärde som bergsområde, eftersom dessa fastigheter utan undantag berördes av faktorer nämnda i 3 § i marktäktlagen, som skulle ha förkastat täkttillståndsansökan. Utöver detta, skulle den dåliga nivån på vägnätet, de långa avstånden eller bergsmaterialets dåliga kvalitet, sänka bergsområdets väntevärde på en lägre nivå än som fås med andra förväntningar.
Utredningen visar att ersättningsbehandlingen för bergsmaterial kräver ytterligare utveckling samtidigt som marktäktstillståndsförfarandet behöver samordnande. Tillståndsförfarandets subjektivitet borde minskas och tillståndsmyndigheternas kunskap utnyttjas också vid landsvägsförrättningar. Genom förbättrat samarbete mellan olika myndigheter kunde man utveckla enhetliga regler och grunder för ersättningspraxis. På detta sätt skulle också markägarnas jämlikhet förbättras.
Kokoelmat
- Julkaisut 2010-2011 [225]