Suunnittelulla ja ruo´on hyötykäytöllä tehokkuutta rantojen hoitoon : Tuloksia ja kokemuksia VELHO-hankkeesta
Ajosenpää, Terhi (2014-06)
Varsinais-Suomen ELY-keskus
06 / 2014
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-314-057-8
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-314-057-8
Tiivistelmä
Varsinais-Suomen ELY-keskuksen toteuttamassa VELHO-hankkeessa kehitettiin kustannustehokkaita ratkaisuja ranta-alueiden umpeenkasvun aiheuttamiin ongelmiin luomalla uusi konsepti ranta-alueiden monikäyttösuunnitteluun, edistämällä järviruo’on hyötykäyttöä ja valmistelemalla esityksiä uuteen maaseudun kehittämisohjelmaan. Tässä julkaisussa esitellään työn tulokset ja johtopäätökset.
Hankkeessa laadittiin kolme ranta-alueiden monikäyttösuunnitelmaa: Mynälahden Sarsalanaukko ja Musta-aukko, Oukkulanlahti – Naantalinaukko ja Eurajoen - Luvian rannikko. Suunnitelmissa sovitettiin yhteen ranta-alueiden eri käyttömuotoja ja pyrittiin löytämään optimaalinen verkosto hyötykäyttöön leikattavien ruovikoiden, avoimena pidettävien merenrantaniittyjen ja säilytettävien ruovikoiden välille. Kustannustehokkuuteen pyrittiin kohdentamalla hoitotoimet laajoihin kokonaisuuksiin sekä järviruo’on hyötykäytöllä. Suunnitelmat laadittiin laajassa osallistavassa prosessissa.
Hankkeessa laadituissa ranta-alueiden monikäyttösuunnitelmissa esitettiin erilaisia maankäyttötavoitteita ja hoitosuosituksia yli 2000 hehtaarille. Ruovikoiden ja rantaniittyjen lisäksi suunnittelun kohteena olivat myös rantojen läheiset peltoalueet, reunavyöhykkeet ja muut perinnebiotoopit. Hoitotoimilla tavoitellaan alueiden luonnon monimuotoisuuden ja vesien tilan paranemista, maiseman avartumista ja virkistyskäytön helpottumista.
Ruovikoiden erilaisia leikkuumenetelmiä (talvileikkuut, vesileikkuut, maaleikkuut) testattiin 90 hehtaarin alalla. Rantaniittyjen kunnostuksessa testattiin maaleikkuun lisäksi ruovikon niittomurskausta. Ruokomassan hyötykäyttökokeissa testattiin kahden eri ruokolaadun eli tuoreen kesäruo’on ja kuivan talviruo’on esikäsittelyä ja hyötykäyttöä energiantuotannossa (poltto, biokaasutus) ja maataloudessa (maanparannusaine, viherlannoite, kuivike, katemateriaali). Maaseudun kehittämisohjelmaan tehtiin esityksiä tukimuotojen kehittämiseksi: rantaniittyjen kunnostuksen lisääminen ja hoidon laadun parantaminen, ruovikoiden vesileikkuut ravinteiden poistajina sekä ruokomassojen käyttö maan orgaanisen aineen lisääjänä.
Hankkeen kokemusten mukaan yksi kustannustehokkaimmista hoito- ja käyttöketjuista on ruovikon leikkuu loppukesällä ja siitä kertyvän massan käyttö ranta-alueiden läheisillä pelloilla viherlannoitteena ja maanparannusaineena. Yhden hehtaarin ruovikon kesäleikkuulla poistetaan keskimäärin 80 kg typpeä ja 7 kg fosforia. Vesiensuojelullisten hyötyjen lisäksi leikkuulla parannetaan umpeenkasvusta kärsivien lajien elinoloja, lisätään rantojen vetovoimaisuutta ja edistetään luonnonhoitoyrittäjyyden edellytyksiä. Peltokäytössä käsittelyketju on lyhyt eikä se vaadi pitkiä kuljetusmatkoja. Ruokomassa kierrättää ravinteita takaisin pelloille ja parantaa maan rakennetta.
Järviruo’on hyötykäytöllä ei pystytä kattamaan koko leikkuu- ja käyttöketjun kustannuksia. Leikkuusta ja hyötykäytöstä saatavien monien eri aineellisten ja aineettomien ekosysteemipalveluhyötyjen vuoksi toimintaan on tarpeen suunnata yhteiskunnan tukea ja luoda käytännön toteutusta edistäviä tukimuotoja. Kustannustehokkuutta voidaan edelleen parantaa laitteita ja menetelmiä kehittämällä. Genom VELHO-projektet som har genomförts av NTM-centralen i Egentliga Finland har man utvecklat kostnadseffektiva lösningar på de problem igenväxta strandområden orsakar genom att skapa ett nytt koncept för mångbruksplanering av strandområdena, främja utnyttjandet av bladvass och bereda förslag till det nya programmet för utveckling av landsbygden. I denna publikation presenteras resultaten och slutsatserna från arbetet.
Under projektet gjordes en mångbruksplan upp för tre strandområden: Sarsalanaukko och Musta-aukko i Mynälahti, Oukkulanlahti – Naantalinaukko och kusten i Euraåminne – Luvia. I planerna samordnades olika typer av användning av strandområden och man försökte hitta det optimala nätverket med vassruggar som kunde slås för att utnyttjas, havsstrandängar att hålla öppna och vassruggar att bevara. Man strävade efter kostnadseffektivitet genom att rikta in skötselåtgärderna på omfattande helheter och utnyttja bladvass. Planerna gjordes upp i en omfattande process som baserade sig på delaktighet.
I de mångbruksplaner som gjordes upp för strandområdena i projektet presenterades olika markanvändningsmål och skötselrekommendationer för över 2000 hektar. Förutom vassruggar och strandängar omfattade planeringen också åkerområden, kantzoner och andra vårdbiotoper i närheten av stränderna. Genom skötselåtgärderna eftersträvar man en förbättring av mångfalden i naturen på områdena och vattendragens tillstånd, öppnare landskap och att det ska bli lättare att använda områdena för rekreation.
Olika slåttermetoder för att slå vassruggarna (vinterslåtter, vattenslåtter, markslåtter) testades på en yta på 90 hektar. I restaureringen av strandängar testade man både markslåtter och slåtterkross av vassruggarna. I försöken med utnyttjande av vassmassan testades förbehandling och utnyttjande av två olika vasskvaliteter, färsk sommarvass och torr vintervass, i energiproduktionen (förbränning, bioförgasning) och i jordbruket (jordförbättring, gröngödsel, strö, täckmaterial). Till programmet för utveckling av landsbygden gjordes förslag på utveckling av stödformerna: ökad restaurering av strandängar och förbättrad kvalitet på skötseln, vattenslåtter av vass för att få bort näringsämnena och användning av vassmassorna som organiskt ämne i jorden.
Enligt erfarenheterna från projektet är en av de mest kostnadseffektiva skötsel- och användningskedjorna att slå vassen i slutet av sommaren och använda massan som gröngödsel och jordförbättringsmedel på närbelägna åkrar. Genom att slå en hektar vass på sommaren får man i medeltal bort 80 kg kväve och 7 kg fosfor. Utöver de vattenskyddsmässiga fördelarna förbättrar slåttern levnadsförhållandena för arter som lider av igenväxningen, stränderna blir attraktivare och förutsättningarna för naturvårdsföretagande främjas. Behandlingskedjan är kort om man utnyttjar vassen på åkrarna, och inga långa transporter krävs. Vassmassan återvinner näringsämnena på åkrarna och förbättrar markens struktur.
Utnyttjandet av bladvass kan inte täcka kostnaderna för hela slåtter- och användningskedjan. Eftersom slåttern och utnyttjandet har många olika konkreta och abstrakta fördelar för ekosystemtjänsterna behöver verksamheten få stöd från samhället och man behöver skapa stödformer som främjar det praktiska genomförandet. Kostnadseffektiviteten kan förbättras genom att utveckla maskinerna och metoderna. Organised by the ELY Centre of Southwest Finland, the VELHO Project has aimed to develop cost-effective solutions for the problems brought about by overgrowth of reeds and other vegetation in coastal areas, by creating a new concept of multiple use planning (integrative planning) in coastal areas, improving the practical use of the common reed and preparing proposals for the new Rural Development Programme. This publication describes and details the results of this work and the conclusions drawn from it.
A total of three coastal area multiple use plans were drawn up during the project. These were for the Sarsalanaukko and Musta-aukko areas in Mynälahti, the Oukkulanlahti – Naantalinaukko and Eurajoki – Luvia coastal areas. The plans aimed to fit together the different uses of coastal areas and to find an optimal network for reed beds cut for practical use, open coastal meadows and protected reed beds. The planning aimed at cost-effectiveness by directing nature management procedures to broad entities, as well as initiating practical use of the common reed. The plans were drawn up during an extensive process that encouraged participation.
The multiple use plans for coastal areas drawn up during the project detail different types of land use objectives and management recommendations for areas covering over 2,000 hectares. In addition to reed beds and coastal meadows, planning also applies to fields near the coast, boundary zones and other traditional biotopes. The project’s nature management procedures aim at improving the area’s biodiversity, the state of its waters, opening up of the landscape and facilitating recreational use of the area.
The different methods for harvesting reeds (winter harvesting, water harvesting and land harvesting) were tested on a 90 hectare area. In addition to land harvesting, crushing reeds was also tested as an option for restoration of coastal meadows. Tests on the practical use of reed mass included the preliminary treatment and practical use of two different types of reed, i.e. fresh summer reeds and dry winter reeds, in energy production (burning, biogas) and agriculture (soil improvement, green manure, litter, roofing material). New proposals were made for the Rural Development Programme with regard to development of subsidy types: increased restoration of coastal meadows and improving the quality of nature management, water harvesting of reeds to eliminate nutrients as well as use of reed masses as manure.
Based on the experiences in this project, one of the most cost-effective way to care for reed beds was to harvest them in late summer and utilise the mass resulting from the harvest as green manure and soil improver in nearby fields. It was found that the summer harvest of one hectare of reeds rids the area of approximately 80 kg of nitrogen and 7 kg of phosphorous. In addition to improving water conservation, harvesting improves the habitats of those species that suffer from over growth. When used in fields, the handling and processing chain is short and does not require long transport. Reed mass recycles nutrients back into fields and improved soil structure.
Practical use of the common reed cannot cover the cost of harvesting and other use. Due to the numerous material and immaterial ecosystem benefits gained from harvesting and practical use, society should allocate funds to these activities and create support methods that would promote their continued use. Cost-effectiveness can be further improved by developing machinery and methods.
Hankkeessa laadittiin kolme ranta-alueiden monikäyttösuunnitelmaa: Mynälahden Sarsalanaukko ja Musta-aukko, Oukkulanlahti – Naantalinaukko ja Eurajoen - Luvian rannikko. Suunnitelmissa sovitettiin yhteen ranta-alueiden eri käyttömuotoja ja pyrittiin löytämään optimaalinen verkosto hyötykäyttöön leikattavien ruovikoiden, avoimena pidettävien merenrantaniittyjen ja säilytettävien ruovikoiden välille. Kustannustehokkuuteen pyrittiin kohdentamalla hoitotoimet laajoihin kokonaisuuksiin sekä järviruo’on hyötykäytöllä. Suunnitelmat laadittiin laajassa osallistavassa prosessissa.
Hankkeessa laadituissa ranta-alueiden monikäyttösuunnitelmissa esitettiin erilaisia maankäyttötavoitteita ja hoitosuosituksia yli 2000 hehtaarille. Ruovikoiden ja rantaniittyjen lisäksi suunnittelun kohteena olivat myös rantojen läheiset peltoalueet, reunavyöhykkeet ja muut perinnebiotoopit. Hoitotoimilla tavoitellaan alueiden luonnon monimuotoisuuden ja vesien tilan paranemista, maiseman avartumista ja virkistyskäytön helpottumista.
Ruovikoiden erilaisia leikkuumenetelmiä (talvileikkuut, vesileikkuut, maaleikkuut) testattiin 90 hehtaarin alalla. Rantaniittyjen kunnostuksessa testattiin maaleikkuun lisäksi ruovikon niittomurskausta. Ruokomassan hyötykäyttökokeissa testattiin kahden eri ruokolaadun eli tuoreen kesäruo’on ja kuivan talviruo’on esikäsittelyä ja hyötykäyttöä energiantuotannossa (poltto, biokaasutus) ja maataloudessa (maanparannusaine, viherlannoite, kuivike, katemateriaali). Maaseudun kehittämisohjelmaan tehtiin esityksiä tukimuotojen kehittämiseksi: rantaniittyjen kunnostuksen lisääminen ja hoidon laadun parantaminen, ruovikoiden vesileikkuut ravinteiden poistajina sekä ruokomassojen käyttö maan orgaanisen aineen lisääjänä.
Hankkeen kokemusten mukaan yksi kustannustehokkaimmista hoito- ja käyttöketjuista on ruovikon leikkuu loppukesällä ja siitä kertyvän massan käyttö ranta-alueiden läheisillä pelloilla viherlannoitteena ja maanparannusaineena. Yhden hehtaarin ruovikon kesäleikkuulla poistetaan keskimäärin 80 kg typpeä ja 7 kg fosforia. Vesiensuojelullisten hyötyjen lisäksi leikkuulla parannetaan umpeenkasvusta kärsivien lajien elinoloja, lisätään rantojen vetovoimaisuutta ja edistetään luonnonhoitoyrittäjyyden edellytyksiä. Peltokäytössä käsittelyketju on lyhyt eikä se vaadi pitkiä kuljetusmatkoja. Ruokomassa kierrättää ravinteita takaisin pelloille ja parantaa maan rakennetta.
Järviruo’on hyötykäytöllä ei pystytä kattamaan koko leikkuu- ja käyttöketjun kustannuksia. Leikkuusta ja hyötykäytöstä saatavien monien eri aineellisten ja aineettomien ekosysteemipalveluhyötyjen vuoksi toimintaan on tarpeen suunnata yhteiskunnan tukea ja luoda käytännön toteutusta edistäviä tukimuotoja. Kustannustehokkuutta voidaan edelleen parantaa laitteita ja menetelmiä kehittämällä.
Under projektet gjordes en mångbruksplan upp för tre strandområden: Sarsalanaukko och Musta-aukko i Mynälahti, Oukkulanlahti – Naantalinaukko och kusten i Euraåminne – Luvia. I planerna samordnades olika typer av användning av strandområden och man försökte hitta det optimala nätverket med vassruggar som kunde slås för att utnyttjas, havsstrandängar att hålla öppna och vassruggar att bevara. Man strävade efter kostnadseffektivitet genom att rikta in skötselåtgärderna på omfattande helheter och utnyttja bladvass. Planerna gjordes upp i en omfattande process som baserade sig på delaktighet.
I de mångbruksplaner som gjordes upp för strandområdena i projektet presenterades olika markanvändningsmål och skötselrekommendationer för över 2000 hektar. Förutom vassruggar och strandängar omfattade planeringen också åkerområden, kantzoner och andra vårdbiotoper i närheten av stränderna. Genom skötselåtgärderna eftersträvar man en förbättring av mångfalden i naturen på områdena och vattendragens tillstånd, öppnare landskap och att det ska bli lättare att använda områdena för rekreation.
Olika slåttermetoder för att slå vassruggarna (vinterslåtter, vattenslåtter, markslåtter) testades på en yta på 90 hektar. I restaureringen av strandängar testade man både markslåtter och slåtterkross av vassruggarna. I försöken med utnyttjande av vassmassan testades förbehandling och utnyttjande av två olika vasskvaliteter, färsk sommarvass och torr vintervass, i energiproduktionen (förbränning, bioförgasning) och i jordbruket (jordförbättring, gröngödsel, strö, täckmaterial). Till programmet för utveckling av landsbygden gjordes förslag på utveckling av stödformerna: ökad restaurering av strandängar och förbättrad kvalitet på skötseln, vattenslåtter av vass för att få bort näringsämnena och användning av vassmassorna som organiskt ämne i jorden.
Enligt erfarenheterna från projektet är en av de mest kostnadseffektiva skötsel- och användningskedjorna att slå vassen i slutet av sommaren och använda massan som gröngödsel och jordförbättringsmedel på närbelägna åkrar. Genom att slå en hektar vass på sommaren får man i medeltal bort 80 kg kväve och 7 kg fosfor. Utöver de vattenskyddsmässiga fördelarna förbättrar slåttern levnadsförhållandena för arter som lider av igenväxningen, stränderna blir attraktivare och förutsättningarna för naturvårdsföretagande främjas. Behandlingskedjan är kort om man utnyttjar vassen på åkrarna, och inga långa transporter krävs. Vassmassan återvinner näringsämnena på åkrarna och förbättrar markens struktur.
Utnyttjandet av bladvass kan inte täcka kostnaderna för hela slåtter- och användningskedjan. Eftersom slåttern och utnyttjandet har många olika konkreta och abstrakta fördelar för ekosystemtjänsterna behöver verksamheten få stöd från samhället och man behöver skapa stödformer som främjar det praktiska genomförandet. Kostnadseffektiviteten kan förbättras genom att utveckla maskinerna och metoderna.
A total of three coastal area multiple use plans were drawn up during the project. These were for the Sarsalanaukko and Musta-aukko areas in Mynälahti, the Oukkulanlahti – Naantalinaukko and Eurajoki – Luvia coastal areas. The plans aimed to fit together the different uses of coastal areas and to find an optimal network for reed beds cut for practical use, open coastal meadows and protected reed beds. The planning aimed at cost-effectiveness by directing nature management procedures to broad entities, as well as initiating practical use of the common reed. The plans were drawn up during an extensive process that encouraged participation.
The multiple use plans for coastal areas drawn up during the project detail different types of land use objectives and management recommendations for areas covering over 2,000 hectares. In addition to reed beds and coastal meadows, planning also applies to fields near the coast, boundary zones and other traditional biotopes. The project’s nature management procedures aim at improving the area’s biodiversity, the state of its waters, opening up of the landscape and facilitating recreational use of the area.
The different methods for harvesting reeds (winter harvesting, water harvesting and land harvesting) were tested on a 90 hectare area. In addition to land harvesting, crushing reeds was also tested as an option for restoration of coastal meadows. Tests on the practical use of reed mass included the preliminary treatment and practical use of two different types of reed, i.e. fresh summer reeds and dry winter reeds, in energy production (burning, biogas) and agriculture (soil improvement, green manure, litter, roofing material). New proposals were made for the Rural Development Programme with regard to development of subsidy types: increased restoration of coastal meadows and improving the quality of nature management, water harvesting of reeds to eliminate nutrients as well as use of reed masses as manure.
Based on the experiences in this project, one of the most cost-effective way to care for reed beds was to harvest them in late summer and utilise the mass resulting from the harvest as green manure and soil improver in nearby fields. It was found that the summer harvest of one hectare of reeds rids the area of approximately 80 kg of nitrogen and 7 kg of phosphorous. In addition to improving water conservation, harvesting improves the habitats of those species that suffer from over growth. When used in fields, the handling and processing chain is short and does not require long transport. Reed mass recycles nutrients back into fields and improved soil structure.
Practical use of the common reed cannot cover the cost of harvesting and other use. Due to the numerous material and immaterial ecosystem benefits gained from harvesting and practical use, society should allocate funds to these activities and create support methods that would promote their continued use. Cost-effectiveness can be further improved by developing machinery and methods.
Kokoelmat
- Raportteja [1099]