Harvinaisten maakotiloiden esiintymisestä Lounais-Suomessa ja niiden elinympäristövaatimuksista

Abstract

Julkaisun tarkoituksena on lisätä tietämystä harvinaisten maakotiloiden (Mollusca, Gastropoda) esiintymisestä ja ekologiasta. Lisäksi tarkoituksena on edistää kotiloharrastusta sekä luoda tietopohjaa mahdollisille suojelupäätöksille. Maakotiloita on tutkittu Suomessa niukasti, joten julkaisuja ja kirjallisuutta on vähän. Tämä raportti on jatkoa aiemmin julkaistulle kahden siemenkotilolajin tarkastelulle (Kapeasiemenkotilon Vertigo angustior ja pienisiemenkotilon Vertigo pygmaea esiintymisestä ja ekologiasta Suomessa. Lounais-Suomen ympäristökeskuksen raportteja 20/2008).

Julkaistavat tiedot pohjautuvat kirjoittajan kattavasti Lounais-Suomesta keräämien noin 1100:n maaperänäytteen tutkintaan sekä Turun yliopiston eläinmuseon laajoihin kokoelmiin. Kaikki tiedot perustuvat olemassa oleviin talletettuihin kuorinäytteisiin ellei toisin mainita. Tarkemmin esitellään kuusi maakotilolajia: laukkakotilo (Oxychilus alliarius), piikkikotilo (Acanthinula aculeata), poimusulkukotilo (Macrogastra plicatula), uurteiskotilo (Balea perversa), kääpiösarvikotilo (Carychium minimum) ja kaksihammaskotilo (Perforatella bidentata). Havaintopaikat, yksityiskohtainen sijainti, löytövuosi, yksilömäärä, havainnoitsija sekä löydön elinympäristötiedot esitetään taulukkomuodossa. Esiintymiskartoissa havainnot on jaoteltu ennen ja jälkeen vuotta 1990 tehtyihin. Harvinaisten lajien seuralaiskotilot esitetään taulukkomuodossa. Myös esiintymispaikkojen putkilokasvit esitellään kolmen maakotilolajin osalta. Populaatiorakennetta tarkastellaan piikkikotilon lounaissuomalaisilta löytöpaikoilta ja uurteiskotilon osalta yhdeltä saarelta. Lounais-Suomen lehtometsistä esitellään tarkemmin Turun Ruissalon alue. Vuosien 1991 - 2009 tutkimuksissa saarelta löydettiin 40 maakotilolajia, osa harvinaisuuksia.Seitsemän lähteen 11 näytealan tulokset esitellään. Lähdepurojen varsilla, lähdehetteiköissä ja avolähteitten laiteilla elää maakotiloharvinaisuuksia.Kaksihammaskotilo ja laukkakotilo ovat Lounais-Suomessa harvinaisia ja vähälukuisia. Piikkikotilo ja kääpiösarvikotilo ovat melko harvinaisia, mutta esiintymispaikoillaan usein runsaita. Poimusulkukotilo on melko yleinen alueen itäosassa. Uurteiskotilo on yleinen saaristokivikoiden laji, mutta kenties harvinaistumassa. Näin on tapahtunut toiselle Lounais-Suomen kalliolajille nappikotilolle.

Syftet med publikationen är att öka kännedomen om förekomsten av sällsynta marksnäckor (Mollusca, Gastropoda) och deras ekologi. Avsikten är därtill att främja intresset för snäckor och skapa ett kunskapsunderlag för eventuella skyddsbeslut. Marksnäckor har undersökts knapphändigt i Finland och på grund härav finns det litet publikationer och litteratur. Denna rapport är en fortsättning på tidigare publicerade granskningar av förekomsten och ekologin för två arter av grynsnäckor (Smalgrynsnäcka Vertigo angustior och smågrynsnäcka Vertigo pygmaea i Finland. Sydvästra Finlands miljöcentrals rapporter 20/2008).

De publicerade uppgifterna baserar sig på en undersökning av cirka 1100 markprover som författaren täckande samlat in i Sydvästra Finland samt de omfattande samlingarna i Åbo universitets zoologiska museum. Alla uppgifter grundar sig på existerande, deponerade skalprover om inte annat uppges. Mer ingående presenteras sex arter av marksnäckor: löksnäcka (Oxychilus alliarius), taggsnäcka (Acanthinula aculeata), mångtandsnäcka (Macrogastra plicatula), klippspolsnäcka (Balea perversa), dvärghornsnäcka (Carychium minimum) och tandsnäcka (Perforatella bidentata). Fyndplatserna, deras läge i detalj, fyndåret, antalet individer, upptäckaren samt uppgifterna om livsmiljön presenteras i form av en tabell. Upptäckterna är uppdelade på förekomstkartorna i sådana som gjorts före och efter år 1990. Följeslagarsnäcka av sällsynta arter presenteras i form av en tabell. Även kärlväxterna på förekomstplatserna presenteras för tre arter av marksnäckor. Populationsstrukturen granskas på fyndplatserna för taggsnäcka i sydvästra Finland och för klippspolsnäcka på en ö. Av lundskogarna i Sydvästra Finland presenteras Runsalaområdet i Åbo mer ingående. Vid undersökningar åren 1991 - 2009 hittade man 40 arter av marksnäcka på ön, en del var sällsynta. Resultaten på 11 provområden för sju källor presenteras. Invid källbäckarna, vid kanterna av gungflyn och öppna källor lever sällsynta marksnäckor. Tandsnäckan och löksnäckan är sällsynta och få till antalet i Sydvästra Finland. Taggsnäckan och dvärghornsnäckan är rätt sällsynta, men finns ofta i rikligt antal på de platser de förekommer. Mångtandspolsnäckan är ganska allmän i områdets östra del. Klippspolsnäckan är en allmän art i skärgårdens stenmarker, men håller kanske på att bli mera sällsynt. Detta har skett för linssnäckan, en annan av arterna på bergen i sydvästra Finland.