Kirkkaasta sameaan : Meren kuormitus ja tila Saaristomerellä ja Ahvenanmaalla
Suomela, Janne (2011-03)
Suomela, Janne
Varsinais-Suomen ELY-keskus
03 / 2011
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-257-258-5
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-257-258-5
Tiivistelmä
Tässä raportissa tarkastellaan Saaristomeren ja Ahvenmaan merialueen kuormitusta ja tilaa ja niissä viime vuosikymmeninä tapahtuneita muutoksia vuosiin 2008 ja 2009 saakka. Pääpaino on ravinnekuormituksessa ja veden laadussa, mutta mukana on taustatietoa ja muun muassa katsaus kalakannoista.
Saaristomeren ja Ahvenanmaan merialueen tila on heikentynyt huomattavasti viimeisten vuosikymmenten aikana. Erityisesti fosforin ja a-klorofyllin määrät ovat kasvaneet ja näkösyvyys pienenentynyt. Viimeisen kymmenen vuoden aikana pintaveden fosforipitoisuuden kasvu on laantunut suurimmassa osassa aluetta, mutta pohjanläheisessä vesikerroksessa ja talvella fosforipitoisuus on jatkanut kasvuaan monin paikoin viime vuosiin asti. Myös a-klorofyllin määrä on lisääntynyt ulko- ja välisaaristossa 2000-luvullakin. Viime vuosina klorofyllipitoisuuden kasvu on kuitenkin laantunut tai pitoisuus laskenut varsinkin rannikonläheisissä vesissä.
Merialueen suurin paikallinen ravinnekuormittaja on maatalous, mutta varsinkin typpeä tulee runsaasti myös ilmalaskeumana. Sisäinen kuormitus ja virtausten mukana Suomenlahdelta ja muualta Itämereltä tulevat ravinteet heikentävät niin ikään merialueen tilaa. Muita ravinnelähteitä ovat mm. haja-asutus, jätevedenpuhdistamot ja kalankasvatus. Ahvenanmaan merialueelle ravinteita tulee enemmän muualta kuin Ahvenanmaalta. Hajakuormituksessa on tapahtunut viime vuosikymmeninä selviä vuodenaikaisia muutoksia. Vuosina 1990 – 2009 jokien mereen tuoma ravinne- ja kiintoainekuormitus on ollut talvisin ja syksyisin selvästi suurempaa kuin vuosina 1970 – 1989. Talviaikaisen kuormituksen lisääntyminen johtuu aiempaa lauhemmista talvista, ja antaa viitteitä ilmastonmuutoksen mukanaan tuomista muutoksista.
Vaikka Saaristomeren ja Ahvenanmaan merialueen tilassa on ollut viime aikoina nähtävissä myönteisiäkin merkkejä, on niiden tila edelleen huolestuttava. Ainoa keino merialueen tilan parantamiseksi on kuormituksen huomattava vähentäminen. Vähentäminen koskee niin paikallisia ravinnelähteitä, erityisesti maataloutta, kuin muualta Itämereltä virtausten mukana tulevia ravinteita ja ilmalaskeumaa. I denna rapport granskas belastningen på och tillståndet i Skärgårdshavet och Ålands havsområden, och förändringarna där under decennier fram till åren 2008 och 2009. Tyngdpunkten ligger på näringsbelastningen och vattnets kvalitet, men även bakgrundsinformation ingår och bland annat en översikt över fiskbestånden.
Tillståndet i Skärgårdshavet och Ålands havsområden har försämrats betydligt under de senaste decennierna. Särskilt mängderna av fosfor och klorofyll a har ökat och siktdjupet har minskat. Under de senaste tio åren har ökningen av ytvattnets fosforhalt lagt sig i större delen av området, men i vattenlagren närmast botten och under vintertid har fosforhalten på många håll fortsatt öka ända fram till de senaste åren. Även mängden klorofyll a har ökat i ytter- och mellanskärgården, också under 2000-talet. Under de senaste åren har klorofyllhaltens ökning ändå lagt sig, det vill säga att halten har minskat, särskilt i kustnära vatten.
Havsområdets största lokala näringsbelastare är jordbruket, men i synnerhet kväve tillförs rikligt i form av luftnedfall. Likaledes försämras havsområdets tillstånd av den interna belastningen och näringsämnen som följer med strömmarna från Finska viken och andra delar av Östersjön. Andra näringskällor är bl.a. glesbebyggelse, avloppsreningsverk och fiskodling. Det kommer mer näringsämnen till Ålands havsområde från andra håll än från Åland. Under de senaste decennierna har det skett tydliga årstidsberoende förändringar av den diffusa belastningen. Under åren 1990–2009 har belastningen av näringsämnen och fasta ämnen via älvarna till havet under vintern och hösten varit klart större än under åren 1970–1989. Ökningen av belastningen vintertid är en följd av mildare vintrar än tidigare, och pekar på förändringar som klimatförändringen för med sig. Även om det också har funnits positiva tecken i tillståndet i Skärgårdshavet och Ålands havsområden, är tillståndet fortfarande bekymmersamt. Det enda sättet att förbättra havsområdets tillstånd är en betydande minskning av belastningen. Minskningen avser såväl lokala näringskällor, i synnerhet jordbruket, som näringsämnen som följer med strömmarna från andra delar av Östersjön och luftnedfall. This report examines the state of the Archipelago Sea and the sea areas around the Åland Islands and nutrient loading to them and the changes that have taken place in this respect over the past few decades, up to 2008 and 2009. Even though the emphasis is on nutrient loading and water quality, the report also includes background data and a survey on fi sh populations. The state of the Archipelago Sea and the sea areas around the Åland Islands have weakened considerably during the past few decades. Particularly the amounts of phosphorus and chlorophyll a have increased and clarity of water (Secchi depth) has decreased. During the past ten years, the rate of increase in the surface water phosphorus concentration has let up in most areas. However, in many areas, the increase has continued in the water layer near the bottom and during winter months until recently. The amount of chlorophyll a has also increased in the outer and middle archipelago during the past decade. During the past few years, the increase in chlorophyll concentration has, however, let up and in some locations the concentrations have decreased. This has particularly been the case in waters near the coastline.
The largest source of nutrient loading to the sea area is agriculture. However, atmospheric fallout is also an important source, particularly for nitrogen. Internal loading and the nutrients carried by currents from the Gulf of Finland and elsewhere in the Baltic Sea also weaken the state of the sea area. Other nutrient sources include scattered settlements, wastewater treatment plants and fish farming. The sea areas around the Åland Islands receive more nutrients from elsewhere than from the islands themselves. During the past few decades, there have been big seasonal changes in diffuse loading. The amount of nutrients and sediments carried to the sea by rivers during the winter and autumn months was considerably higher in 1990-2009 than in 1970-1989. The increase in wintertime loading is a result of milder winters and an indication of the changes accompanied by climate change. Even though there have been some improvements in the state of the Archipelago Sea and the sea areas around the Åland Islands in recent years, the situation still gives cause for concern. The only way to improve the state of the sea area is to substantially reduce loading. This applies to local nutrient sources (particularly agriculture), nutrients carried by currents from elsewhere in the Baltic Sea and atmospheric fallout.
Saaristomeren ja Ahvenanmaan merialueen tila on heikentynyt huomattavasti viimeisten vuosikymmenten aikana. Erityisesti fosforin ja a-klorofyllin määrät ovat kasvaneet ja näkösyvyys pienenentynyt. Viimeisen kymmenen vuoden aikana pintaveden fosforipitoisuuden kasvu on laantunut suurimmassa osassa aluetta, mutta pohjanläheisessä vesikerroksessa ja talvella fosforipitoisuus on jatkanut kasvuaan monin paikoin viime vuosiin asti. Myös a-klorofyllin määrä on lisääntynyt ulko- ja välisaaristossa 2000-luvullakin. Viime vuosina klorofyllipitoisuuden kasvu on kuitenkin laantunut tai pitoisuus laskenut varsinkin rannikonläheisissä vesissä.
Merialueen suurin paikallinen ravinnekuormittaja on maatalous, mutta varsinkin typpeä tulee runsaasti myös ilmalaskeumana. Sisäinen kuormitus ja virtausten mukana Suomenlahdelta ja muualta Itämereltä tulevat ravinteet heikentävät niin ikään merialueen tilaa. Muita ravinnelähteitä ovat mm. haja-asutus, jätevedenpuhdistamot ja kalankasvatus. Ahvenanmaan merialueelle ravinteita tulee enemmän muualta kuin Ahvenanmaalta. Hajakuormituksessa on tapahtunut viime vuosikymmeninä selviä vuodenaikaisia muutoksia. Vuosina 1990 – 2009 jokien mereen tuoma ravinne- ja kiintoainekuormitus on ollut talvisin ja syksyisin selvästi suurempaa kuin vuosina 1970 – 1989. Talviaikaisen kuormituksen lisääntyminen johtuu aiempaa lauhemmista talvista, ja antaa viitteitä ilmastonmuutoksen mukanaan tuomista muutoksista.
Vaikka Saaristomeren ja Ahvenanmaan merialueen tilassa on ollut viime aikoina nähtävissä myönteisiäkin merkkejä, on niiden tila edelleen huolestuttava. Ainoa keino merialueen tilan parantamiseksi on kuormituksen huomattava vähentäminen. Vähentäminen koskee niin paikallisia ravinnelähteitä, erityisesti maataloutta, kuin muualta Itämereltä virtausten mukana tulevia ravinteita ja ilmalaskeumaa.
Tillståndet i Skärgårdshavet och Ålands havsområden har försämrats betydligt under de senaste decennierna. Särskilt mängderna av fosfor och klorofyll a har ökat och siktdjupet har minskat. Under de senaste tio åren har ökningen av ytvattnets fosforhalt lagt sig i större delen av området, men i vattenlagren närmast botten och under vintertid har fosforhalten på många håll fortsatt öka ända fram till de senaste åren. Även mängden klorofyll a har ökat i ytter- och mellanskärgården, också under 2000-talet. Under de senaste åren har klorofyllhaltens ökning ändå lagt sig, det vill säga att halten har minskat, särskilt i kustnära vatten.
Havsområdets största lokala näringsbelastare är jordbruket, men i synnerhet kväve tillförs rikligt i form av luftnedfall. Likaledes försämras havsområdets tillstånd av den interna belastningen och näringsämnen som följer med strömmarna från Finska viken och andra delar av Östersjön. Andra näringskällor är bl.a. glesbebyggelse, avloppsreningsverk och fiskodling. Det kommer mer näringsämnen till Ålands havsområde från andra håll än från Åland. Under de senaste decennierna har det skett tydliga årstidsberoende förändringar av den diffusa belastningen. Under åren 1990–2009 har belastningen av näringsämnen och fasta ämnen via älvarna till havet under vintern och hösten varit klart större än under åren 1970–1989. Ökningen av belastningen vintertid är en följd av mildare vintrar än tidigare, och pekar på förändringar som klimatförändringen för med sig. Även om det också har funnits positiva tecken i tillståndet i Skärgårdshavet och Ålands havsområden, är tillståndet fortfarande bekymmersamt. Det enda sättet att förbättra havsområdets tillstånd är en betydande minskning av belastningen. Minskningen avser såväl lokala näringskällor, i synnerhet jordbruket, som näringsämnen som följer med strömmarna från andra delar av Östersjön och luftnedfall.
The largest source of nutrient loading to the sea area is agriculture. However, atmospheric fallout is also an important source, particularly for nitrogen. Internal loading and the nutrients carried by currents from the Gulf of Finland and elsewhere in the Baltic Sea also weaken the state of the sea area. Other nutrient sources include scattered settlements, wastewater treatment plants and fish farming. The sea areas around the Åland Islands receive more nutrients from elsewhere than from the islands themselves. During the past few decades, there have been big seasonal changes in diffuse loading. The amount of nutrients and sediments carried to the sea by rivers during the winter and autumn months was considerably higher in 1990-2009 than in 1970-1989. The increase in wintertime loading is a result of milder winters and an indication of the changes accompanied by climate change. Even though there have been some improvements in the state of the Archipelago Sea and the sea areas around the Åland Islands in recent years, the situation still gives cause for concern. The only way to improve the state of the sea area is to substantially reduce loading. This applies to local nutrient sources (particularly agriculture), nutrients carried by currents from elsewhere in the Baltic Sea and atmospheric fallout.
Kokoelmat
- Julkaisut 2010-2011 [225]