Det förefaller självklart att begrepp som lojalitet, respekt, rättigheter eller altruism beskriver något entydigt gott. Men tänk om det i själva verket är så att de aktualiseras bara där vi avvisat godheten? Tänk om vår moral och hela vårt liv genomsyras av en djup förvirring, av en ovilja att se vad som egentligen pågår mellan oss?
I min avhandling ställer jag de här obekväma frågorna. Utgångspunkten är en diskussion om vänskap, som jag beskriver som en förbehållslös, helhjärtad öppenhet mellan människor. Denna öppenhet – som lika väl kan kallas godhet eller kärlek – är det svåraste som finns. Samtidigt finns öppenheten alltid där mellan oss, om så bara som en anad möjlighet som skrämmer oss, som vi sluter oss för och inte vill veta av.
Vi lever i en ständig spänning mellan öppenhet och avvisande, och denna spänning yttrar sig i allt vi gör, känner och tänker. Det är vad jag vill visa. Bland de filosofer jag diskuterar kan nämnas Aristoteles, Kant, Kierkegaard, Nietzsche och Emmanuel Levinas.