Tid och det tidlösa i tiden : en frambrytande vårdvetenskaplig teorigestaltning
Nurminen, Monica (2009-11-07)
Nurminen, Monica
Åbo Akademis förlag - Åbo Akademi University Press
07.11.2009
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:ISBN:978-951-765-495-1
https://urn.fi/URN:ISBN:978-951-765-495-1
Tiivistelmä
Denna vårdvetenskapliga grundforskning syftar till att ur ett vårdvetenskapligt
perspektiv och genom en hermeneutisk ansats fördjupa förståelsen
för tiden och hur den gestaltas i vårdandets värld ur patientens synvinkel. Ett
abduktivt syfte är att söka evidens för hur tiden kunde gestaltas ur ett
vårdvetenskapligt perspektiv. Forskningsuppgiften är att teoretiskt och
empiriskt utveckla kunskap om tidens substans och ontologi i vårdandets
värld i ljuset av hälsa och lidande. Forskningsdesignen består av att genom
induktion, deduktion och abduktion skapa hermeneutiska förståelsehorisonter.
Sökandet efter det sanningslika och friläggandet av mening sker
genom begreppsbestämning, tolkning av filosofers texter och tolkning av
patienters texter. Vid avtäckandet av teorifragment har ett hermeneutiskt
kunskapsarkeologiskt närmelsesätt utprövats.
Horisontsammansmältningen framträder genom en vårdvetenskaplig mångdimensionell
klangbotten och därigenom skapas den sammanvävda bilden.
Bilden framvisar en frambrytande vårdvetenskaplig teorigestaltning där tid
och det tidlösa i tiden bildar en dialogisk rörelse. Den mångdimensionella
tiden tillför gestaltningar av dimensioner, skikt och nivåer. Den ontologiska
nivån presenteras som ’flödande tid’, ’tillvarons tid’, ’kroppsligt innesluten tid’
och ’den andres föregående tid’. Tidens väsensdimensioner artikuleras som
’besittningstiden’, ’nuflödet’ och ’tidens genuina skepnad’.
Tidens ’rymd’ eller det som kunde ses som en transcendent nivå har indelats i
’den förlösande tiden’, ’den tidlösa tiden’ och ’evighetshägring’. Den
existentiella nivån framträder i en dialogisk rörelse mellan hälsa och lidande
och synliggör tidens dubbelhet genom den yttre tidens gestaltade rörelse och
den inre tidens beslöjade rörelse. Patienters vittnesbörder om tidsupplevelser,
vilka framstiger inom vårdandets värld har genom en tolkningsrörelse förts in
i dialog mellan ’hälsa’ och ’lidande’. Därigenom bildas ett mönster som visar
på den genom lidandet förändrade tidens gestalt. Denna är en grund för den
vårdande tidens tankemönster. Tankemönstret presenteras som ’tidspektras
valv’, ’nuvarons tillgänglighet’ och ’varda i tid att lida ut’.
perspektiv och genom en hermeneutisk ansats fördjupa förståelsen
för tiden och hur den gestaltas i vårdandets värld ur patientens synvinkel. Ett
abduktivt syfte är att söka evidens för hur tiden kunde gestaltas ur ett
vårdvetenskapligt perspektiv. Forskningsuppgiften är att teoretiskt och
empiriskt utveckla kunskap om tidens substans och ontologi i vårdandets
värld i ljuset av hälsa och lidande. Forskningsdesignen består av att genom
induktion, deduktion och abduktion skapa hermeneutiska förståelsehorisonter.
Sökandet efter det sanningslika och friläggandet av mening sker
genom begreppsbestämning, tolkning av filosofers texter och tolkning av
patienters texter. Vid avtäckandet av teorifragment har ett hermeneutiskt
kunskapsarkeologiskt närmelsesätt utprövats.
Horisontsammansmältningen framträder genom en vårdvetenskaplig mångdimensionell
klangbotten och därigenom skapas den sammanvävda bilden.
Bilden framvisar en frambrytande vårdvetenskaplig teorigestaltning där tid
och det tidlösa i tiden bildar en dialogisk rörelse. Den mångdimensionella
tiden tillför gestaltningar av dimensioner, skikt och nivåer. Den ontologiska
nivån presenteras som ’flödande tid’, ’tillvarons tid’, ’kroppsligt innesluten tid’
och ’den andres föregående tid’. Tidens väsensdimensioner artikuleras som
’besittningstiden’, ’nuflödet’ och ’tidens genuina skepnad’.
Tidens ’rymd’ eller det som kunde ses som en transcendent nivå har indelats i
’den förlösande tiden’, ’den tidlösa tiden’ och ’evighetshägring’. Den
existentiella nivån framträder i en dialogisk rörelse mellan hälsa och lidande
och synliggör tidens dubbelhet genom den yttre tidens gestaltade rörelse och
den inre tidens beslöjade rörelse. Patienters vittnesbörder om tidsupplevelser,
vilka framstiger inom vårdandets värld har genom en tolkningsrörelse förts in
i dialog mellan ’hälsa’ och ’lidande’. Därigenom bildas ett mönster som visar
på den genom lidandet förändrade tidens gestalt. Denna är en grund för den
vårdande tidens tankemönster. Tankemönstret presenteras som ’tidspektras
valv’, ’nuvarons tillgänglighet’ och ’varda i tid att lida ut’.
Kokoelmat
- 316 Hoitotiede [64]