Kropp, handling och ritual: hur förstå religion och personer med grava funktionshinder?
Öhman, Björn Nalle (2008-11-24)
Öhman, Björn Nalle
Åbo Akademis förlag - Åbo Akademi University Press
24.11.2008
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:ISBN:978-951-765-447-0
https://urn.fi/URN:ISBN:978-951-765-447-0
Kuvaus
Arbetet som omsorgspräst sedan 1990 har väckt många frågor samband med mötet med personer som har grava funktionshinder. Det har skett framför allt i skriftskolor och konfirmationsundervisning från år 1984 framåt.
Men speciellt samarbetet med fysioterapeut Karin Isaksson fick betydelse. Vi inbjöd personer med svåra spänningar och lite aktivitet att delta i en grupp med avslappning och kontemplativ sång. Gruppen (1997-2001)som höll på en timme gav uppmuntrande resultat. Men det var lättare för Isaksson att tänka på det i termer av avslappning och fysiskt välbefinnande då det för mig ingick sådant som helig närvaro och tystnad i mötet med deltagarna.
Det resulterade så småningom i ett forskningsprojekt som jag kallar för Aaa-gruppen efter de kontemplativa intonationsövningar som ingår i ritualen. (AÅOM). Sex par (deltagare och handledare) anmälde sig till forskningsprojektet. Materialet samlades in åren 2002-2003. Aaa-gruppens ritual består av kontemplativ gregoriansk sång(intonationsövningar + antifoner som Kyrie eleison, Hosanna Filio David, Sanctus, Non i solo pane - Människan skall icke leva av bröd allenast och Fader Vår bönen.) Samarbetet i Aaa-gruppen mellan deltagare och handledare omfattade taktil stimulans (beröring enligt strykningar och ”Keep in Touch”) Materialet samlades in som observationsprotokoll, frågeformulär och intervjuer.
Materialet har jag använt för att reflektera över hur vi kan förstå Aaa-gruppen och verklighet. I avhandlingen utgår jag från tankar om kontextens betydelse för en förståelse. Jag uppfattar att tre sammanhang är av betydelse för förståelsen. Dem har jag kallat för omsorgssammanhang, religiöst sammanhang och forskarsammanhang. I avhandlingen användes tre perspektiv som jag kallar för dialogfilosofi, neurofilosofi och livsformsfilosofi för att reflektera materialet.
Den nära relationen mellan deltagare och handledare i Aaa-gruppen kan förstås ur olika sammanhang. Resultatet av den religionsfilosofiska reflektionen är att sammanhangen liksom de olika filosofiska perspektiven kompletterar och ger en mångsidig förståelse för religion och personer med grava funktionshinder. Reflektionen berör grundläggande frågeställningar kring kropp och medvetande och frågan om språk (nonverbalt och verbalt) och verklighet. En dualistisk uppfattning om jaget, som delbart i kropp och medvetande, avisas till förmån för ett så kallat ”kroppsjag”. Religion i Aaa-gruppen kan förstås som ett möte i en nära relation. Ett möte som är nonverbalt men inbegriper en mänskligt förhållningssätt som inom dialogfilosofin kan beskrivas med ordparet Jag-Du.
Työni on vuodesta 1990 herättänyt monia kysymyksiä koskien uskontoa ja henkilöitä joilla on syviä toimintaesteitä. Tämä on ennen kaikkea tapahtunut rippikouluissa vuodesta 1984 eteenpäin.
Erityisesti yhteistyö fysioterapeutti Karfin Isakssonin kanssa oli merkittävä. Kutsuimme syvästi toimintaesteisiä henkilöitä tulemaan ryhmään joissa toiminta oli rentouttavaa ja sisälsi kontemplatiivista laulua. Ryhmä (1998-2001) kesti tunnin ja antoi kannustavia tuloksia. Isaksonille oli helpompaa ajatella ryhmää termeillä koskien rentoutusta ja fyysistä mielihyvää kun taas minulla ryhmään sisältyi pyhää läsnäoloa ja hiljaisuutta osallistujien kohtaamisessa.
Tämä johti vähitellen tutkimusprojektiin jota olen kutsunut Aaa-ryhmäksi kontemplatiivisen intonaatio harjoitusten mukaan mitkä sisältyvät rituaaliin (AOUM). Kuusi paria (osallistuja ja ohjaaja) ilmoittautuivat tutkimusprojektiin. Tutkimusmateriaali koottiin vuosina 2002-2003. Aaa-ryhmän rituaali koostuu kontemplatiivisesta gregoriaanisesta laulusta (intonaatioharjoituksista + antifooneista kuin Kyrie eleison, Hosanna Filio David, Sanctus, Non i solo pane - Människan skall icke leva av bröd allenast ja Isä meidän rukouksesta). Yhteistyö Aaa-ryhmän osallistujan ja ohjaajan välillä käsitti taktiilista stimulaatiota (koskettamista silottelun ja”Keep in Touch” muodossa) Materiaali mikä koottiin koostui tarkastelupöytäkirjasta, kyselystä ja ohjaajien haastattelusta.
Materiaalia olen käyttänyt pohitessani miten voimme ymmärtää Aaa-ryhmää ja todellisuutta. Väitöstyössä lähden siitä ajatuksesta että konteksti on tärkeä ymmärrykselle. Olen lähtenyt siitä että kolme kontekstiä ovat tärkeitä ymmärykselle. Olen kutsunut niitä peruspalvelukontekstiksi, uskonnon kontekstiksi ja tukimus kontekstiksi. Pohtiessani materiaalia käytän kolme filosofista näkökulmaa joita kutsun dialogifilosofiaksi, neurofilosofiaksi ja elämänmuotofilosofiaksi.
Osallistujan ja ohjaajan läheistä suhdetta voidaan ymmärtää eri konteksteista. Uskonnonfilosofisen pohdinnan tulos on että voimme ymmärtää Aaa-ryhmää eri konteksteista ja että eri filosofiset näkökulmat antavat moninaisen kuvan ja ymmäryksen uskonnolle ja henkilöille joilla on syvä toiminnaneste. Pohdinta koskettaa perustavaa laatua olevia käsityksiä kehosta ja tietoisuudesta niinkuin myös kielen (nonverbaali ja verbaali) suhteesta todellisuuteen. Dualistinen käsitys minästä jota voidaan jakaa kehoon ja tietoisuuteen torjutaan ja sen sijaan puolustetaan käsitystä ”kehominästä”. Uskontoa Aaa-ryhmässä voidaan ymmärtää kohtaamisena läheisessä suhteessa. Kohtaaminen joka on nonverbaalinen mutta myös sisältää inhimillisen suhtatumisen jota dialogifilosofiassa voidaan kirjata sanaparilla Minä-Sinä.
Men speciellt samarbetet med fysioterapeut Karin Isaksson fick betydelse. Vi inbjöd personer med svåra spänningar och lite aktivitet att delta i en grupp med avslappning och kontemplativ sång. Gruppen (1997-2001)som höll på en timme gav uppmuntrande resultat. Men det var lättare för Isaksson att tänka på det i termer av avslappning och fysiskt välbefinnande då det för mig ingick sådant som helig närvaro och tystnad i mötet med deltagarna.
Det resulterade så småningom i ett forskningsprojekt som jag kallar för Aaa-gruppen efter de kontemplativa intonationsövningar som ingår i ritualen. (AÅOM). Sex par (deltagare och handledare) anmälde sig till forskningsprojektet. Materialet samlades in åren 2002-2003. Aaa-gruppens ritual består av kontemplativ gregoriansk sång(intonationsövningar + antifoner som Kyrie eleison, Hosanna Filio David, Sanctus, Non i solo pane - Människan skall icke leva av bröd allenast och Fader Vår bönen.) Samarbetet i Aaa-gruppen mellan deltagare och handledare omfattade taktil stimulans (beröring enligt strykningar och ”Keep in Touch”) Materialet samlades in som observationsprotokoll, frågeformulär och intervjuer.
Materialet har jag använt för att reflektera över hur vi kan förstå Aaa-gruppen och verklighet. I avhandlingen utgår jag från tankar om kontextens betydelse för en förståelse. Jag uppfattar att tre sammanhang är av betydelse för förståelsen. Dem har jag kallat för omsorgssammanhang, religiöst sammanhang och forskarsammanhang. I avhandlingen användes tre perspektiv som jag kallar för dialogfilosofi, neurofilosofi och livsformsfilosofi för att reflektera materialet.
Den nära relationen mellan deltagare och handledare i Aaa-gruppen kan förstås ur olika sammanhang. Resultatet av den religionsfilosofiska reflektionen är att sammanhangen liksom de olika filosofiska perspektiven kompletterar och ger en mångsidig förståelse för religion och personer med grava funktionshinder. Reflektionen berör grundläggande frågeställningar kring kropp och medvetande och frågan om språk (nonverbalt och verbalt) och verklighet. En dualistisk uppfattning om jaget, som delbart i kropp och medvetande, avisas till förmån för ett så kallat ”kroppsjag”. Religion i Aaa-gruppen kan förstås som ett möte i en nära relation. Ett möte som är nonverbalt men inbegriper en mänskligt förhållningssätt som inom dialogfilosofin kan beskrivas med ordparet Jag-Du.
Työni on vuodesta 1990 herättänyt monia kysymyksiä koskien uskontoa ja henkilöitä joilla on syviä toimintaesteitä. Tämä on ennen kaikkea tapahtunut rippikouluissa vuodesta 1984 eteenpäin.
Erityisesti yhteistyö fysioterapeutti Karfin Isakssonin kanssa oli merkittävä. Kutsuimme syvästi toimintaesteisiä henkilöitä tulemaan ryhmään joissa toiminta oli rentouttavaa ja sisälsi kontemplatiivista laulua. Ryhmä (1998-2001) kesti tunnin ja antoi kannustavia tuloksia. Isaksonille oli helpompaa ajatella ryhmää termeillä koskien rentoutusta ja fyysistä mielihyvää kun taas minulla ryhmään sisältyi pyhää läsnäoloa ja hiljaisuutta osallistujien kohtaamisessa.
Tämä johti vähitellen tutkimusprojektiin jota olen kutsunut Aaa-ryhmäksi kontemplatiivisen intonaatio harjoitusten mukaan mitkä sisältyvät rituaaliin (AOUM). Kuusi paria (osallistuja ja ohjaaja) ilmoittautuivat tutkimusprojektiin. Tutkimusmateriaali koottiin vuosina 2002-2003. Aaa-ryhmän rituaali koostuu kontemplatiivisesta gregoriaanisesta laulusta (intonaatioharjoituksista + antifooneista kuin Kyrie eleison, Hosanna Filio David, Sanctus, Non i solo pane - Människan skall icke leva av bröd allenast ja Isä meidän rukouksesta). Yhteistyö Aaa-ryhmän osallistujan ja ohjaajan välillä käsitti taktiilista stimulaatiota (koskettamista silottelun ja”Keep in Touch” muodossa) Materiaali mikä koottiin koostui tarkastelupöytäkirjasta, kyselystä ja ohjaajien haastattelusta.
Materiaalia olen käyttänyt pohitessani miten voimme ymmärtää Aaa-ryhmää ja todellisuutta. Väitöstyössä lähden siitä ajatuksesta että konteksti on tärkeä ymmärrykselle. Olen lähtenyt siitä että kolme kontekstiä ovat tärkeitä ymmärykselle. Olen kutsunut niitä peruspalvelukontekstiksi, uskonnon kontekstiksi ja tukimus kontekstiksi. Pohtiessani materiaalia käytän kolme filosofista näkökulmaa joita kutsun dialogifilosofiaksi, neurofilosofiaksi ja elämänmuotofilosofiaksi.
Osallistujan ja ohjaajan läheistä suhdetta voidaan ymmärtää eri konteksteista. Uskonnonfilosofisen pohdinnan tulos on että voimme ymmärtää Aaa-ryhmää eri konteksteista ja että eri filosofiset näkökulmat antavat moninaisen kuvan ja ymmäryksen uskonnolle ja henkilöille joilla on syvä toiminnaneste. Pohdinta koskettaa perustavaa laatua olevia käsityksiä kehosta ja tietoisuudesta niinkuin myös kielen (nonverbaali ja verbaali) suhteesta todellisuuteen. Dualistinen käsitys minästä jota voidaan jakaa kehoon ja tietoisuuteen torjutaan ja sen sijaan puolustetaan käsitystä ”kehominästä”. Uskontoa Aaa-ryhmässä voidaan ymmärtää kohtaamisena läheisessä suhteessa. Kohtaaminen joka on nonverbaalinen mutta myös sisältää inhimillisen suhtatumisen jota dialogifilosofiassa voidaan kirjata sanaparilla Minä-Sinä.
Kokoelmat
- 614 Teologia [80]