Främjandet av barns delaktighet inom systemiskt barnskyddsarbete : En kritisk granskning
Sjölund, Hannah (2024)
Sjölund, Hannah
2024
All rights reserved. This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2024030710316
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2024030710316
Tiivistelmä
Barnskyddsarbetet i Finland grundar sig på Barnskyddslagen och barnkonventionen. Syftet med socialt arbete riktat till barn är att trygga barn och deras utveckling. Systemiskt arbete inom barnskydd togs först i bruk som ett pilotprojekt 2016 och fortsatte sedan att implementeras i flera kommuner i landet. Familjen ses som ett system och modellen förespråkar att det inte är barnet som är problemet utan det är problem i systemet och lösningar på problemen söks i barnets närmiljö.
Syftet med denna avhandling är att redogöra för systemiskt barnskyddsarbete i en finländsk kontext och kritiskt analysera huruvida barns delaktighet kan främjas genom att arbeta systemiskt. Detta görs genom att kritiskt granska nationella och internationella texter om det systemiska arbetet och dess implementering samt hur barns delaktighet syns i vetenskaplig litteratur och policy-texter om systemiskt arbete. Texterna som granskats har i huvudsak varit utförda i Finland men också internationellt.
Avhandlingen utgår från frågeställningarna:
Vad innebär systemiskt barnskyddsarbete i en finländsk kontext? Hur kan barns delaktighet främjas genom systemiskt arbetssätt?
Utgående från studier av professionellas och klienters erfarenheter av det systemiska arbetet är syftet att synliggöra förutsättningar för barns delaktighet i det egna ärendet inom ramen för systemiskt arbete.
Det systemiska arbetssättet i barnskydd innebär lösningsorienterat arbete i samarbete med familjeterapeuter. Finlands barnskydd har tidigare kritiserats för att vara byråkratiskt och klienterna har upplevt att de inte blivit hörda och sedda. En av målsättningarna med det systemiska arbetet är att komma ifrån detta. I praktiken ska barns delaktighet kunna främjas på flera sätt med hjälp av systemiskt barnskydd, exempelvis genom att socialarbetare ska spendera mer tid med familjer och att barn ska ha en egen arbetare som för deras talan. Slutsatsen är ändå att det krävs att socialarbetare har tillräckligt med kunskap om delaktighet och vilja till att faktiskt genomföra detta, och framför allt att det finns resurser för systemiskt arbete.
Syftet med denna avhandling är att redogöra för systemiskt barnskyddsarbete i en finländsk kontext och kritiskt analysera huruvida barns delaktighet kan främjas genom att arbeta systemiskt. Detta görs genom att kritiskt granska nationella och internationella texter om det systemiska arbetet och dess implementering samt hur barns delaktighet syns i vetenskaplig litteratur och policy-texter om systemiskt arbete. Texterna som granskats har i huvudsak varit utförda i Finland men också internationellt.
Avhandlingen utgår från frågeställningarna:
Vad innebär systemiskt barnskyddsarbete i en finländsk kontext? Hur kan barns delaktighet främjas genom systemiskt arbetssätt?
Utgående från studier av professionellas och klienters erfarenheter av det systemiska arbetet är syftet att synliggöra förutsättningar för barns delaktighet i det egna ärendet inom ramen för systemiskt arbete.
Det systemiska arbetssättet i barnskydd innebär lösningsorienterat arbete i samarbete med familjeterapeuter. Finlands barnskydd har tidigare kritiserats för att vara byråkratiskt och klienterna har upplevt att de inte blivit hörda och sedda. En av målsättningarna med det systemiska arbetet är att komma ifrån detta. I praktiken ska barns delaktighet kunna främjas på flera sätt med hjälp av systemiskt barnskydd, exempelvis genom att socialarbetare ska spendera mer tid med familjer och att barn ska ha en egen arbetare som för deras talan. Slutsatsen är ändå att det krävs att socialarbetare har tillräckligt med kunskap om delaktighet och vilja till att faktiskt genomföra detta, och framför allt att det finns resurser för systemiskt arbete.