Finlandssvenska syner på fascistiska ledare : En komparativ diskursanalys av hur Benito Mussolini och Adolf Hitler presenterades i dagstidningen Åbo Underrättelser under 1920- och 1930-talet
Karvinen, Antton (2024)
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe202402126594
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe202402126594
Tiivistelmä
Världen idag domineras till stor del av mäktiga ledare som har sina rötter i auktoritärismens födelse runt 1920-talet. Ledarnas politik, jargong och verksamhet grundar sig i deras auktoritära föregångare. Särskilt igenkännbara är ledare som Benito Mussolini (1883–1945) och Adolf Hitler (1889–1945), som är två av de mest ökända fascistiska ledarna från 1900-talets Europa.
Mäktiga ledare använder maskulinitet för att legitimera sitt politiska makthavande. Under mellankrigstiden i Finland var maskulinitet och våld djupt sammankopplade och den typen av maskulinitet ansågs också vara något eftersträvansvärt. Under mellankrigstiden bildades det i Finland också en aktiv sfär av svenskspråkiga tidningar och tidskrifter. Nyheter, diskussioner och debatter om aktuella frågor för finlandssvenskar blomstrade. En tidning där diskussioner pågick, var den finlandssvenska liberal-borgerliga dagstidningen Åbo Underrättelser.
Avhandlingen är en komparativ diskursanalys av sätten finlandssvenska skribenter beskrev de fascistiska ledarna Mussolini och Hitler under 1920- och 1930-talet i Åbo Underrättelser. Tidsperioderna som analyseras är 1920–1923 för Mussolini och 1930–1933 för Hitler. För avhandlingen har valts sju olika teman som är: 1) triumfer, 2) maskulina karaktär, 3) benägenhet till våld, 4) följare och annan befolkning, 5) karisma och tal, 6) ledarskap och diktatur och 7) kriser. Syftet med avhandlingen är att jämföra beskrivningarna av Mussolini och Hitler för att kunna avgöra hur de skiljer sig, vad de har gemensamt, hur synen på mäktiga ledare förändrades på tio år och om beskrivningarna kan anses vara antifascistiska. Utöver det, bidrar avhandlingen även till förståelsen av mellankrigstidens finlandssvenska liberal-borgerliga befolkning och forskningen om olika maskulinitetssyner i Finland under mellankrigstiden.
Avhandlingens resultat är att skribenterna i Åbo Underrättelser förhöll sig mer antifascistiskt till Hitler än till Mussolini. Beskrivningarna av Mussolini var mestadels neutrala och kan därför inte anses vara antifascistiska ställningstaganden. Även till Hitler förhöll sig skribenterna på varierande sätt, men beskrivningarna var slutligen mestadels negativa och således antifascistiska ställningstaganden. Det innebär att mängden antifascistiska ställningstaganden av skribenterna i Åbo Underrättelser ökade under de tio åren mellan 1920–1923 och 1930–1933.
Mäktiga ledare använder maskulinitet för att legitimera sitt politiska makthavande. Under mellankrigstiden i Finland var maskulinitet och våld djupt sammankopplade och den typen av maskulinitet ansågs också vara något eftersträvansvärt. Under mellankrigstiden bildades det i Finland också en aktiv sfär av svenskspråkiga tidningar och tidskrifter. Nyheter, diskussioner och debatter om aktuella frågor för finlandssvenskar blomstrade. En tidning där diskussioner pågick, var den finlandssvenska liberal-borgerliga dagstidningen Åbo Underrättelser.
Avhandlingen är en komparativ diskursanalys av sätten finlandssvenska skribenter beskrev de fascistiska ledarna Mussolini och Hitler under 1920- och 1930-talet i Åbo Underrättelser. Tidsperioderna som analyseras är 1920–1923 för Mussolini och 1930–1933 för Hitler. För avhandlingen har valts sju olika teman som är: 1) triumfer, 2) maskulina karaktär, 3) benägenhet till våld, 4) följare och annan befolkning, 5) karisma och tal, 6) ledarskap och diktatur och 7) kriser. Syftet med avhandlingen är att jämföra beskrivningarna av Mussolini och Hitler för att kunna avgöra hur de skiljer sig, vad de har gemensamt, hur synen på mäktiga ledare förändrades på tio år och om beskrivningarna kan anses vara antifascistiska. Utöver det, bidrar avhandlingen även till förståelsen av mellankrigstidens finlandssvenska liberal-borgerliga befolkning och forskningen om olika maskulinitetssyner i Finland under mellankrigstiden.
Avhandlingens resultat är att skribenterna i Åbo Underrättelser förhöll sig mer antifascistiskt till Hitler än till Mussolini. Beskrivningarna av Mussolini var mestadels neutrala och kan därför inte anses vara antifascistiska ställningstaganden. Även till Hitler förhöll sig skribenterna på varierande sätt, men beskrivningarna var slutligen mestadels negativa och således antifascistiska ställningstaganden. Det innebär att mängden antifascistiska ställningstaganden av skribenterna i Åbo Underrättelser ökade under de tio åren mellan 1920–1923 och 1930–1933.