Följder av det gödelska gudsbeviset för luthersk doktrin
Lemmetty, Mikko (2023)
Lemmetty, Mikko
2023
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe20231012139984
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe20231012139984
Tiivistelmä
Avhandlingen handlar om den form av det ontologiska gudsbeviset som först utgavs av Anselm av Canterbury och som formulerades med verktyg av symbolisk logik av Kurt Gödel. Målet med avhandlingen är att med hjälp av dogmatikens verktyg analysera varje steg i bevisets logiska slutledningskedja: är de i linje med den klassiska kristna och särskilt med den lutherska läran?
Avhandlingen börjar med en kort sammanfattning av de logiska verktyg som används i nutida forskningen av ontologiska gudsbevis. Syftet är att den som inte har tidigare kunskaper i analytisk logik skulle kunna förstå diskussionen av den formellt rigorösa gödelska bevisformen. Detta avhandlas stegvis, och de viktigaste varianterna av beviset diskuteras.
Den tidiga kyrkans tradition står i tydlig linje med filosofisk monoteism. Dock är den kristna, särskilt den lutherska formen av gudsbegreppet något mer än detta eftersom det inte är Guds transcendenta natur som står i fokus utan Guds relation med sin skapelse. Det visas att både de lutherska bekännelseskrifterna och den nutida finländska katekesen är överensstämmande på denna punkt.
När det gödelska gudsbeviset analyseras kommer det fram att dess föranmodan och resultat inte är motstridiga mot den lutherska läran, med undantag av definitionen av ”essentiell egenskap”. Dess symboliska uttryck gör det omöjligt för Gud att ha relationer med sin skapelse om man inte använder en bevisform som innebär modalkollaps och därmed total predestination. Detta problem har tidigare behandlats, med varierande lösningar, av Thomas av Aquino, Duns Scotus och Martin Luther. Luther lägger fram att man inte skall intressera sig för Guds transcendenta natur. Däremot kan frälsningen nås bara via trons kunskap som innebär förståelse av människans förbindelse med Gud via Hans son. Den transcendenta aspekten av Gud, vars existens bevisas filosofiskt, kan inte frälsa någon. Detta inskränker gudsbevisets teologiska värde påtagligt.
Slutligen analyseras Gödels gudsbevis: kan det antas att övertyga någon som inte är ägnad redan tidigare att acceptera Guds existens? Det konstateras att fastän Gödels gudsbevis är rigoröst kan man framföra flera välutformade invändningar mot dess föranmodan. Den viktigaste implikationen av det ontologiska gudsbeviset är socialt: man kan också idag bedriva seriös vetenskaplig forskning om Guds existens.
Avhandlingen börjar med en kort sammanfattning av de logiska verktyg som används i nutida forskningen av ontologiska gudsbevis. Syftet är att den som inte har tidigare kunskaper i analytisk logik skulle kunna förstå diskussionen av den formellt rigorösa gödelska bevisformen. Detta avhandlas stegvis, och de viktigaste varianterna av beviset diskuteras.
Den tidiga kyrkans tradition står i tydlig linje med filosofisk monoteism. Dock är den kristna, särskilt den lutherska formen av gudsbegreppet något mer än detta eftersom det inte är Guds transcendenta natur som står i fokus utan Guds relation med sin skapelse. Det visas att både de lutherska bekännelseskrifterna och den nutida finländska katekesen är överensstämmande på denna punkt.
När det gödelska gudsbeviset analyseras kommer det fram att dess föranmodan och resultat inte är motstridiga mot den lutherska läran, med undantag av definitionen av ”essentiell egenskap”. Dess symboliska uttryck gör det omöjligt för Gud att ha relationer med sin skapelse om man inte använder en bevisform som innebär modalkollaps och därmed total predestination. Detta problem har tidigare behandlats, med varierande lösningar, av Thomas av Aquino, Duns Scotus och Martin Luther. Luther lägger fram att man inte skall intressera sig för Guds transcendenta natur. Däremot kan frälsningen nås bara via trons kunskap som innebär förståelse av människans förbindelse med Gud via Hans son. Den transcendenta aspekten av Gud, vars existens bevisas filosofiskt, kan inte frälsa någon. Detta inskränker gudsbevisets teologiska värde påtagligt.
Slutligen analyseras Gödels gudsbevis: kan det antas att övertyga någon som inte är ägnad redan tidigare att acceptera Guds existens? Det konstateras att fastän Gödels gudsbevis är rigoröst kan man framföra flera välutformade invändningar mot dess föranmodan. Den viktigaste implikationen av det ontologiska gudsbeviset är socialt: man kan också idag bedriva seriös vetenskaplig forskning om Guds existens.
Kokoelmat
- 614 Teologia [63]