Occupational self-efficacy among ageing workers : A resource for a full working life
Wallin, Stina (2023-11-03)
Wallin, Stina
Åbo Akademi - Åbo Akademi University
03.11.2023
Publikationen är skyddad av upphovsrätten. Den får läsas och skrivas ut för personligt bruk. Användning i kommersiellt syfte är förbjuden.
Publikationens permanenta adress är
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-12-4321-9
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-12-4321-9
Abstrakt
Bakgrund: Arbetsrelaterad self-efficacy definieras som arbetstagares tilltro till egen förmåga (på svenska även självförmåga) att framgångsrikt klara av aktiviteter inom sitt arbetsområde. Self-efficacy beskriver hur människor agerar i olika situationer och hur de uthärdar när de möter hinder. Det är angeläget att äldre arbetstagare hålls längre kvar i arbetslivet på grund av en ökande brist på arbetskraft. Arbetsförmåga predicerar längre arbetsliv. Försämringar av arbetsförmåga hos äldre arbetstagare orsakas ofta av svårigheter att anpassa arbetsrelaterade förändringar till förändringar i de individuella resurserna. För att längre arbetsliv ska vara möjligt bör arbetstagare också vara motiverade att arbeta. Arbetsrelaterad self-efficacy har visat sig vara betydelsefull för lyckad anpassning sig till nutida föränderliga arbetsliv, för att möta arbetskrav och för arbetsmotivation. Trots detta är arbetsrelaterad self-efficacy hos äldre arbetstagare relativt lite undersökt.
Syfte: Det övergripande syftet med denna doktorsavhandling är att undersöka och fördjupa förståelsen av äldre arbetstagares arbetsrelaterade self-efficacy som en resurs för att nå ett helt arbetsliv och att utforska sambandet mellan arbetsrelaterad self-efficacy till att nå ett helt arbetsliv, arbetsförmåga och arbetsmotivation.
Metoder: I avhandlingen tillämpades en konvergent mixad metoddesign (mixed methods). Det kvantitativa och kvalitativa datamaterialet samlades in vid samma tillfälle år 2018 med hjälp av ett frågeformulär (n = 359). Det inkluderade urvalet av äldre arbetstagare, dvs. 45 år och äldre, bestod av hemvårdare och ingenjörer. Frågeformuläret omfattade de validerade och reliabla mätskalorna Arbetsförmågeindex, Occupational Self Efficacy Scale - Short Form och Utrecht Work Engagement Scale samt fyra öppna frågor om vad som inverkar positivt och negativt på arbetsrelaterad self-efficacy till att nå ett helt arbetsliv och på arbetsmotivation. Både det kvantitativa och kvalitativa datamaterialet var av lika stor betydelse och integrerades i syfte, dataanalys, resultat och diskussion. I studie I användes logistisk regressionsanalys för att undersöka sambandet mellan arbetsförmåga, arbetsrelaterad self-efficacy och arbetsengagemang. Studierna II och III hade en mixad metoddesign med ett kvalitativt till kvantitativt tillvägagångssätt. Initialt analyserades det kvalitativa datamaterialet separat för hemvårdare och ingenjörer samt för varje öppen fråga med hjälp av induktiv manifest innehållsanalys. De kvalitativa analyserna baserades på 1634 yttranden från deltagarna om vad som positivt och negativt påverkar deras arbetsrelaterade self-efficacy till att nå ett helt arbetsliv och 1937 yttranden om vad som positivt och negativt påverkar deras arbetsmotivation. Därefter integrerades resultaten genom att transformera de kvalitativa analysresultaten till kvantitativa data för att undersöka vilka aspekter som var de mest framträdande. De integrerade resultaten från hemvårdare och ingenjörer jämfördes ytterligare med varandra och sammanslogs slutligen till en ny helhet där resultaten från alla tre delstudier jämfördes för en slutlig tolkning.
Resultat: Resultaten i studie I visade ett statistiskt signifikant samband mellan arbetsförmåga, arbetsrelaterad self-efficacy och arbetsengagemang. Högre arbetsrelaterad self-efficacy hade samband med bättre arbetsförmåga. Studierna II och III visade att de mest framträdande aspekterna för arbetsrelaterad selfefficacy till att nå ett helt arbetsliv var hälsa och arbetsförhållanden vilka småningom påverkar hälsan endera positivt eller negativt. Dessutom var meningsfullhet i arbetet, inre motivation och kompetens betydande aspekter. Mest framträdande för arbetsmotivation var likaså arbetsförhållanden, stimulerande och meningsfullt arbete samt kompetens. Försämrad hälsa och hög arbetsbelastning som hotar hälsan verkade minska arbetsmotivationen i högre grad än vad en god hälsa förbättrade den. Resultaten var överlag lika för både hemvårdarna och ingenjörerna trots skillnader i arbetsinnehåll, arbetskrav, arbetskontext, utbildning och kön. Integrationen visade att de huvudsakliga resultaten för arbetsrelaterad self-efficacy till att nå ett helt arbetsliv, arbetsmotivation och den modell för arbetsförmåga som användes i avhandlingen (Arbetsförmågehuset) var mestadels överensstämmande. Meningsfullhet i arbetet, privatekonomi och förestående pensionering utvidgar modellen Arbetsförmågehuset.
Slutsatser: De huvudsakliga resultaten i denna avhandling understryker betydelsen av arbetsrelaterad self-efficacy som en viktig resurs för att äldre arbetstagare ska kunna arbeta ett helt arbetsliv. Hälsa och arbetsförhållanden som påverkar hälsan är de betydelsefullaste områdena för att förbättra arbetsrelaterad self-efficacy till att nå ett helt arbetsliv. Meningsfullhet i arbetet, inre motivation och kompetens är likaså av stor betydelse. Resultaten indikerar ett behov av att reflektera för individen betydelsefulla arbetsrelaterade hälsofrågor på djupare nivåer och arbetets meningsfullhet, samt vad som förstärker dem, för att stödja arbetstagaren att röra sig mot en bättre upplevd hälsa och arbetsförmåga för ett helt arbetsliv. Detta inbegriper att reflektera över och stödja de framkomna aspekterna för arbetsrelaterad self-efficacy till ett helt arbetsliv utifrån de fyra källor som enligt Banduras teori utvecklar self-efficacy (tidigare erfarenheter, observation av andra, verbal övertalning samt hantering av fysiska och psykiska reaktioner). I ett aktivt arbete för att främja långt arbetsliv bör såväl arbetstagaren själv som närmaste ledare, arbetsgivare samt personal inom företagshälsovård och HR företa dessa djupare reflektioner.
Syfte: Det övergripande syftet med denna doktorsavhandling är att undersöka och fördjupa förståelsen av äldre arbetstagares arbetsrelaterade self-efficacy som en resurs för att nå ett helt arbetsliv och att utforska sambandet mellan arbetsrelaterad self-efficacy till att nå ett helt arbetsliv, arbetsförmåga och arbetsmotivation.
Metoder: I avhandlingen tillämpades en konvergent mixad metoddesign (mixed methods). Det kvantitativa och kvalitativa datamaterialet samlades in vid samma tillfälle år 2018 med hjälp av ett frågeformulär (n = 359). Det inkluderade urvalet av äldre arbetstagare, dvs. 45 år och äldre, bestod av hemvårdare och ingenjörer. Frågeformuläret omfattade de validerade och reliabla mätskalorna Arbetsförmågeindex, Occupational Self Efficacy Scale - Short Form och Utrecht Work Engagement Scale samt fyra öppna frågor om vad som inverkar positivt och negativt på arbetsrelaterad self-efficacy till att nå ett helt arbetsliv och på arbetsmotivation. Både det kvantitativa och kvalitativa datamaterialet var av lika stor betydelse och integrerades i syfte, dataanalys, resultat och diskussion. I studie I användes logistisk regressionsanalys för att undersöka sambandet mellan arbetsförmåga, arbetsrelaterad self-efficacy och arbetsengagemang. Studierna II och III hade en mixad metoddesign med ett kvalitativt till kvantitativt tillvägagångssätt. Initialt analyserades det kvalitativa datamaterialet separat för hemvårdare och ingenjörer samt för varje öppen fråga med hjälp av induktiv manifest innehållsanalys. De kvalitativa analyserna baserades på 1634 yttranden från deltagarna om vad som positivt och negativt påverkar deras arbetsrelaterade self-efficacy till att nå ett helt arbetsliv och 1937 yttranden om vad som positivt och negativt påverkar deras arbetsmotivation. Därefter integrerades resultaten genom att transformera de kvalitativa analysresultaten till kvantitativa data för att undersöka vilka aspekter som var de mest framträdande. De integrerade resultaten från hemvårdare och ingenjörer jämfördes ytterligare med varandra och sammanslogs slutligen till en ny helhet där resultaten från alla tre delstudier jämfördes för en slutlig tolkning.
Resultat: Resultaten i studie I visade ett statistiskt signifikant samband mellan arbetsförmåga, arbetsrelaterad self-efficacy och arbetsengagemang. Högre arbetsrelaterad self-efficacy hade samband med bättre arbetsförmåga. Studierna II och III visade att de mest framträdande aspekterna för arbetsrelaterad selfefficacy till att nå ett helt arbetsliv var hälsa och arbetsförhållanden vilka småningom påverkar hälsan endera positivt eller negativt. Dessutom var meningsfullhet i arbetet, inre motivation och kompetens betydande aspekter. Mest framträdande för arbetsmotivation var likaså arbetsförhållanden, stimulerande och meningsfullt arbete samt kompetens. Försämrad hälsa och hög arbetsbelastning som hotar hälsan verkade minska arbetsmotivationen i högre grad än vad en god hälsa förbättrade den. Resultaten var överlag lika för både hemvårdarna och ingenjörerna trots skillnader i arbetsinnehåll, arbetskrav, arbetskontext, utbildning och kön. Integrationen visade att de huvudsakliga resultaten för arbetsrelaterad self-efficacy till att nå ett helt arbetsliv, arbetsmotivation och den modell för arbetsförmåga som användes i avhandlingen (Arbetsförmågehuset) var mestadels överensstämmande. Meningsfullhet i arbetet, privatekonomi och förestående pensionering utvidgar modellen Arbetsförmågehuset.
Slutsatser: De huvudsakliga resultaten i denna avhandling understryker betydelsen av arbetsrelaterad self-efficacy som en viktig resurs för att äldre arbetstagare ska kunna arbeta ett helt arbetsliv. Hälsa och arbetsförhållanden som påverkar hälsan är de betydelsefullaste områdena för att förbättra arbetsrelaterad self-efficacy till att nå ett helt arbetsliv. Meningsfullhet i arbetet, inre motivation och kompetens är likaså av stor betydelse. Resultaten indikerar ett behov av att reflektera för individen betydelsefulla arbetsrelaterade hälsofrågor på djupare nivåer och arbetets meningsfullhet, samt vad som förstärker dem, för att stödja arbetstagaren att röra sig mot en bättre upplevd hälsa och arbetsförmåga för ett helt arbetsliv. Detta inbegriper att reflektera över och stödja de framkomna aspekterna för arbetsrelaterad self-efficacy till ett helt arbetsliv utifrån de fyra källor som enligt Banduras teori utvecklar self-efficacy (tidigare erfarenheter, observation av andra, verbal övertalning samt hantering av fysiska och psykiska reaktioner). I ett aktivt arbete för att främja långt arbetsliv bör såväl arbetstagaren själv som närmaste ledare, arbetsgivare samt personal inom företagshälsovård och HR företa dessa djupare reflektioner.
Collections
- 316 Vårdvetenskap [64]