Småskalig variation i evertebratsamhällen bland blåstången, Fucus vesiculosus, i Skärgårdshavet

Abstract

Blåstången, Fucus vesiculosus, är en nyckelart och ekosystemingenjör i Östersjön på grund av dess habitatbildande funktion. Många evertebrater söker skydd och föda bland blåstången och därmed bidrar blåstången märkbart till biodiversiteten i Östersjön. Den småskaliga variationen hos evertebratsamhällen associerade med blåstången är inte tillräckligt undersökt. Målet med denna avhandling är därför att undersöka om det förekommer småskalig variation hos evertebratsamhällen bland blåstången i Skärgårdshavet, Finlands sydvästra kust. För undersökningen togs prover av blåstång från tre olika zoner i Skärgårdshavet med olika vattenstatusklasser: innerskärgården med dålig vattenkvalitet, mellanskärgården med tillfredsställande vattenkvalitet och ytterskärgården med god vattenkvalitet. För att undersöka den småskaliga variationen hos evertebratsamhällen togs prover av blåstång från fyra sidor (nord, öst, syd och väst) av provtagningsreven. Jämförelser av evertebraternas artsammansättning utfördes genom att beräkna antal arter, biomassa, individantal, Shannons diversitetsindex och Pielous jämnhetsindex. Dessa parametrar jämfördes sedan mellan de tre vattenstatusklasserna och provtagningsrevens olika sidor. För att jämföra samhällsstrukturen användes NMDS, ANOSIM och SIMPER-analyser. Gällande den småskaliga variationen förekom signifikanta skillnader i antal arter och biomassa bland evertebratsamhällena. Inga signifikanta skillnader i småskalig variation förekom i Shannons diversitet, Pielous jämnhet och antal individer. Skillnaderna mellan de olika vattenstatusklasserna var mera tydliga. Ytterskärgården med god vattenkvalitet hade högst diversitet, antal arter och biomassa. I mellanskärgården med tillfredsställande vattenkvalitet var individantalet som högst, men jämnheten bland evertebratsamhällen var lägst. Evertebratsamhällen i innerskärgården med dålig vattenkvalitet hade låg diversitet, biomassa och antalet arter och individer var som lägst. Jämnheten bland arterna var dock högst i innerskärgården. Det är inner- och ytterskärgården som skiljer sig från varandra mest. Dessa resultat indikerar att den småskaliga variationen till viss del påverkar hur evertebratsamhällena hos blåstången ser ut. En sista konklusion är att vattenkvaliteten är en avgörande faktor för evertebratsamhällena bland blåstången i Skärgårdshavet.

Bladderwrack, Fucus vesiculosus, serves as a keystone species and an ecosystem engineer in the Baltic Sea due to its habitat forming functions. Many invertebrates seek protection and food amongst the bladderwrack and therefore the macroalgae significantly contributes to the biodiversity in the Baltic Sea. The small-scale variation within the invertebrate communities associated with the bladderwrack has not been researched enough. The goal with this thesis is to research if small-scale variation within the invertebrate communities is occurring amongst the bladderwrack in the Archipelago Sea on the southwest coast of Finland. Samples of bladderwrack were taken from three different zones, each with distinct status classes signifying water quality in the Archipelago Sea: the inner archipelago with bad, the middle archipelago with satisfactory, and the outer archipelago with good water quality. To research the small-scale variation within the invertebrate communities, samples of bladderwrack were taken from each cardinal direction (north, east, south, and west) of the sampling reefs. Comparisons of the invertebrate species composition were done by calculating number of species, biomass, number of individuals, Shannon’s diversity index, and Pielou’s evenness index. These parameters were later compared between the three different status classes, and the four cardinal directions of the sampling reefs. To compare the social structures of invertebrate communities ANOSIM, NMDS-, and SIMPER-analysis were used. Small-scale variation amongst invertebrate communities did occur with significant differences in the number of species and biomass. No meaningful differences were observed regarding the small-scale variation in Shannon’s diversity, Pielou’s evenness, and number of individuals. The differences between the three zones with varying status classes were much more apparent compared to that of the four sides of the sampling reefs. The outer archipelago, with a good status class, had the highest diversity, number of species, and biomass. The middle archipelago, with a satisfactory status class, had the highest number of individuals, but the evenness amongst the invertebrate societies was at its lowest. Invertebrate communities in the inner archipelago, where the status class was bad, had low diversity, low biomass, and the number of species and individuals were the lowest. The evenness, however, was at its highest in the inner archipelago. The inner and the outer archipelago differ the most from each other. These results indicate that the small-scale variation, to a certain part, affects how invertebrate communities are structured. Lastly, the status class of the water is a vital factor for the invertebrate communities in the Archipelago Sea.