Specificity Determining Features at the Interface of Biomolecular Complexes as Regulators of Biological Functions
Ranga, Vipin (2023-01-13)
Ranga, Vipin
Åbo Akademi - Åbo Akademi University
13.01.2023
Publikationen är skyddad av upphovsrätten. Den får läsas och skrivas ut för personligt bruk. Användning i kommersiellt syfte är förbjuden.
Publikationens permanenta adress är
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-12-4254-0
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-12-4254-0
Abstrakt
Aminosyror i kontaktytan mellan olika biomolekyler spelar en viktig roll i många biologiska och cellulära processer; relevanta interaktioner för den här avhandlingen är protein-protein interaktioner som reglerar signaleringsrutter och enzymatisk aktivitet, protein-DNA interaktioner som kontrollerar genexpression, samt protein-peptid interaktioner som har en central roll i immunförsvaret. Biomolekylär igenkänning och bindningsstabilitet beror till stor del på de aminosyror som finns i den molekylära kontaktytan. I den här avhandlingen fokuserade vi på tre biologiska dataset som är relaterade till människor och människors hälsa: 1) felreglerad citrullinering i inflammerade leder hos patienter med reumatoid artrit, 2) en nyupptäckt familj av PRD (human paired)-lika transkriptionsfaktorer som är nödvändiga för de första celldelningarna i människolivet, och 3) epitoper som troligen aktiverar en cytotoxisk T-cell-förmedlad immunrespons mot SARS-CoV-2 infektioner. För att studera de strukturella och funktionella konsekvenserna av de molekylära interaktionerna i varje dataset, användes en mängd olika bioinformatiska tekniker för att analysera sekvenser, strukturer och biologiska data från olika databaser och dessutom beaktades experimentella resultat från samarbetspartners och från litteraturen.
I reumatoid artrit citrullinerar vanligen PAD (cytoplasmatiska peptidyl arginin deiminas)-enzymer arginin-aminosyror i proteiner i det extracellulära matrixet (ECM). För att undersöka egenskaper som avgör specificiteten hos citrullineringsaktiviteten analyserade vi sekvens- och strukturdata för ECM-proteiner som blir citrullinerade i kroniskt inflammerade leder hos människor. Vi upptäckte att en argininsidokedja måste vara i kontakt med det omgivande lösningsmedlet för att kunna citrullineras, att de kan finnas i beta-strängar, alfa-helixar och beta-svängar, samt att det inte finns några sekvensmotiv som är kopplade till enzymatisk aktivitet. Utöver detta studerade vi effekten av citrullinering på proteiner som är viktiga för normal extracellulär matrix, med fokus på integrinbinding till fibronektin och TGF-β (transforming growth factor-β). Citrullinering av dessa proteiner upptäcktes inhibera cellvidhäftning och spridning eftersom PAD-behandling av isoDGR-motivet i fibronektin och RGD-motivet i TGF-β ordentligt reducerar deras bindning till integrin αVβ3 och αVβ6, respektive.
Expressionsnivåerna av PRD-lika transkriptionsfaktorer (TF) är begränsade till perioden av zygotens genomaktivering upp till 8-cells stadiet. Vi identifierade att en av dessa PRD-lika transkriptionsfaktorer, LEUTX, binder till ett TAATCC sekvensmotiv. Sekvensjämförelser avslöjade att LEUTX proteinet består av två domäner, det DNA-bindande homeodomänet och en leutx-domän som innehåller en transaktiveringsdomän. Vi identifierade specificitetsbestämmande aminosyror i LEUTX homeodomänen som är viktiga för igenkänning av TAATCC-innehållande 36 baspars DNA-motivet som är berikad med gener involverade i zygotens genomaktivering. Vi använde molekylära modeller för att visa varför en heterozygotisk missense-mutation, A54V, i DNA-specificitetsbestämmande positionen i LEUTX har ordentligt minskad generell transkriptionsaktivitet, och varför dubbelmutanten I47T och A54V återställer bindning till DNA-motivet på samma sätt som observerats i enbart I47T mutationen.
När COVID-19 pandemin inleddes försökte vi förstå de molekylära faktorer som startar den cytotoxiska T-cell-förmedlade immunresponsen mot SARS-CoV-2 viruset, genom att utnyttja bindningsdata och 3D strukturer för relaterade virus och andra patogena organismer. Vi förutspådde först MHC klass I (MHC-I)-specifika immunogena epitoper av längden 8 till 11 aminosyror från SARS-CoV-2 proteiner. Därefter förutspådde vi att epitoper bestående av 9 aminosyror hade den högsta potentialen att orsaka en stark immunrespons. För experimentell validering matchades de 9 aminosyror långa epitoperna med epitoper från SARS-CoV som man vet att orsakar en effektiv T-cell respons in vitro. Våra observationer bidrar också med en strukturell förklaring för bindningen av SARS-CoV-2 epitoper till MHC-I molekyler, vilket identifierar konserverade immunogena epitoper som är nödvändiga för att förstår patogenesen hos COVID-19.
De tre undersökta dataseten gjordes i samarbete med experimentella studier och/eller genom att ta allmänt tillgängliga experimentella data i beaktande. De experimentella studierna gav en startpunkt för in silico-studierna, vilka i sin tur hade som mål att ge en detaljerad förklaring till de experimentella resultaten. In silico-resultaten kan också användas för att utveckla nya och fokuserade experiment, vilket indikerar att bioinformatiska förutspåelser och experimentella studier optimalt sker med många fördelar. Över lag visar denna avhandling synergin som är möjlig genom att använda detta interdisciplinära arbetssätt för att förstå konsekvenserna av molekylära interaktioner.
I reumatoid artrit citrullinerar vanligen PAD (cytoplasmatiska peptidyl arginin deiminas)-enzymer arginin-aminosyror i proteiner i det extracellulära matrixet (ECM). För att undersöka egenskaper som avgör specificiteten hos citrullineringsaktiviteten analyserade vi sekvens- och strukturdata för ECM-proteiner som blir citrullinerade i kroniskt inflammerade leder hos människor. Vi upptäckte att en argininsidokedja måste vara i kontakt med det omgivande lösningsmedlet för att kunna citrullineras, att de kan finnas i beta-strängar, alfa-helixar och beta-svängar, samt att det inte finns några sekvensmotiv som är kopplade till enzymatisk aktivitet. Utöver detta studerade vi effekten av citrullinering på proteiner som är viktiga för normal extracellulär matrix, med fokus på integrinbinding till fibronektin och TGF-β (transforming growth factor-β). Citrullinering av dessa proteiner upptäcktes inhibera cellvidhäftning och spridning eftersom PAD-behandling av isoDGR-motivet i fibronektin och RGD-motivet i TGF-β ordentligt reducerar deras bindning till integrin αVβ3 och αVβ6, respektive.
Expressionsnivåerna av PRD-lika transkriptionsfaktorer (TF) är begränsade till perioden av zygotens genomaktivering upp till 8-cells stadiet. Vi identifierade att en av dessa PRD-lika transkriptionsfaktorer, LEUTX, binder till ett TAATCC sekvensmotiv. Sekvensjämförelser avslöjade att LEUTX proteinet består av två domäner, det DNA-bindande homeodomänet och en leutx-domän som innehåller en transaktiveringsdomän. Vi identifierade specificitetsbestämmande aminosyror i LEUTX homeodomänen som är viktiga för igenkänning av TAATCC-innehållande 36 baspars DNA-motivet som är berikad med gener involverade i zygotens genomaktivering. Vi använde molekylära modeller för att visa varför en heterozygotisk missense-mutation, A54V, i DNA-specificitetsbestämmande positionen i LEUTX har ordentligt minskad generell transkriptionsaktivitet, och varför dubbelmutanten I47T och A54V återställer bindning till DNA-motivet på samma sätt som observerats i enbart I47T mutationen.
När COVID-19 pandemin inleddes försökte vi förstå de molekylära faktorer som startar den cytotoxiska T-cell-förmedlade immunresponsen mot SARS-CoV-2 viruset, genom att utnyttja bindningsdata och 3D strukturer för relaterade virus och andra patogena organismer. Vi förutspådde först MHC klass I (MHC-I)-specifika immunogena epitoper av längden 8 till 11 aminosyror från SARS-CoV-2 proteiner. Därefter förutspådde vi att epitoper bestående av 9 aminosyror hade den högsta potentialen att orsaka en stark immunrespons. För experimentell validering matchades de 9 aminosyror långa epitoperna med epitoper från SARS-CoV som man vet att orsakar en effektiv T-cell respons in vitro. Våra observationer bidrar också med en strukturell förklaring för bindningen av SARS-CoV-2 epitoper till MHC-I molekyler, vilket identifierar konserverade immunogena epitoper som är nödvändiga för att förstår patogenesen hos COVID-19.
De tre undersökta dataseten gjordes i samarbete med experimentella studier och/eller genom att ta allmänt tillgängliga experimentella data i beaktande. De experimentella studierna gav en startpunkt för in silico-studierna, vilka i sin tur hade som mål att ge en detaljerad förklaring till de experimentella resultaten. In silico-resultaten kan också användas för att utveckla nya och fokuserade experiment, vilket indikerar att bioinformatiska förutspåelser och experimentella studier optimalt sker med många fördelar. Över lag visar denna avhandling synergin som är möjlig genom att använda detta interdisciplinära arbetssätt för att förstå konsekvenserna av molekylära interaktioner.