”En gemensam riktning” : En kvalitativ studie om finlandssvensk lovsångskultur
Peltonen, Sandra (2022)
Peltonen, Sandra
2022
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2022112767278
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2022112767278
Tiivistelmä
I avhandlingen undersöks hur lovsångskulturen och lovsångsledarskapet ser ut i Svenskfinland och vad som sätter hinder samt ger möjligheter för tillbedjan. Genom tre fokusgruppintervjuer har de främsta svaren framkommit. Fokusgruppen bestod av lovsångsledare i åldern 23–49, varav tre var män och fyra var kvinnor. Informanterna är alla finlandssvenska lovsångsledare från olika håll i Finland och har varierande kyrklig bakgrund.
I början av 1900-talet, hämtade Pingstväckelsen med sig splittring i Svenskfinland från USA, men också förnyelse i kyrkomusiken och gudstjänstkulturen. I slutet av 1900-talet förnyades kyrkomusiken ytterligare i samband med den nypentekostala väckelsen. Kyrkor som Hillsongkyrkan, växte i popularitet och influerar till denna dag lovsångskulturen i Svenskfinland. Utöver Hillsongkyrkan, påverkar också lovsångskulturen i Sverige den finlandssvenska lovsångskulturen. Lovsångskulturen i Svenskfinland är splittrad men ändå sin egen och lovsångsledare ser potential i det som redan sker. Försoning, kommunikation och samarbete är nödvändigt för den finlandssvenska lovsångskulturens framtid. Gamla sår, som gått i arv i generationer, sitter fortfarande kvar och hindrar gemenskap mellan olika församlingar på flera håll i Svenskfinland. Lovsång och olika stils kyrkomusik har både byggt och bränt broar mellan människor och församlingar.
Lovsång som term växte fram under 1970-talet är som bön i form av musik och hjärtats inställning avgör lovsångens autenticitet. Tillbedjan är oundvikligt för människan, men vad som tillbes är frågan. För lovsångsledare kan det vara utmanande att leda en utåt passiv församling i lovsång, men de kan inte veta vad som sker i gudstjänstdeltagarnas inre. Kommunikation mellan lovsångsledare, Gud och församling är en nyckel till fungerande lovsång. En annan nyckel är att som lovsångsledare inte briljera med sina musikkunskaper utan i stället skapa ett tillfälle där församlingen har lätt att möta Gud. All onödig distraktion är bra att undvika. Lovsångsledare har ett växande ansvar eftersom de blir synligare och är förebilder för många. De skapar också själv teologi i en högre grad. I Bibeln står inget om en lovsångledares roll, men de kan sättas under kategorin andlig ledare. Då är kraven fort högre än om de bara spelar på ett instrument på en gudstjänst ibland. I slutändan är det fokuset på Gud som är det centrala.
I början av 1900-talet, hämtade Pingstväckelsen med sig splittring i Svenskfinland från USA, men också förnyelse i kyrkomusiken och gudstjänstkulturen. I slutet av 1900-talet förnyades kyrkomusiken ytterligare i samband med den nypentekostala väckelsen. Kyrkor som Hillsongkyrkan, växte i popularitet och influerar till denna dag lovsångskulturen i Svenskfinland. Utöver Hillsongkyrkan, påverkar också lovsångskulturen i Sverige den finlandssvenska lovsångskulturen. Lovsångskulturen i Svenskfinland är splittrad men ändå sin egen och lovsångsledare ser potential i det som redan sker. Försoning, kommunikation och samarbete är nödvändigt för den finlandssvenska lovsångskulturens framtid. Gamla sår, som gått i arv i generationer, sitter fortfarande kvar och hindrar gemenskap mellan olika församlingar på flera håll i Svenskfinland. Lovsång och olika stils kyrkomusik har både byggt och bränt broar mellan människor och församlingar.
Lovsång som term växte fram under 1970-talet är som bön i form av musik och hjärtats inställning avgör lovsångens autenticitet. Tillbedjan är oundvikligt för människan, men vad som tillbes är frågan. För lovsångsledare kan det vara utmanande att leda en utåt passiv församling i lovsång, men de kan inte veta vad som sker i gudstjänstdeltagarnas inre. Kommunikation mellan lovsångsledare, Gud och församling är en nyckel till fungerande lovsång. En annan nyckel är att som lovsångsledare inte briljera med sina musikkunskaper utan i stället skapa ett tillfälle där församlingen har lätt att möta Gud. All onödig distraktion är bra att undvika. Lovsångsledare har ett växande ansvar eftersom de blir synligare och är förebilder för många. De skapar också själv teologi i en högre grad. I Bibeln står inget om en lovsångledares roll, men de kan sättas under kategorin andlig ledare. Då är kraven fort högre än om de bara spelar på ett instrument på en gudstjänst ibland. I slutändan är det fokuset på Gud som är det centrala.
Kokoelmat
- 614 Teologia [58]