Nekande invalidpensionsbeslut ur hälsosocialarbetares synvinkel
Munkberg, Tove (2022)
2022
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2022101461945
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2022101461945
Tiivistelmä
Temat för avhandlingen är hälsosocialarbetares syn på nekande invalidpensionsansökningar; varför avslås en så stor del som cirka en tredjedel av alla ansökningar? Kan en delorsak vara institutionell logik, det vill säga en teori som går ut på att man inom en myndighet påverkas av myndighetens regler och syn och agerar enligt det (Thornton & Ocasio, 2008)? Vilka andra orsaker kan det finnas? Vidare diskuteras invalidpensionsansökningsprocessen som den fungerar idag samt vad som kunde förbättra processen. Också följder för individen diskuteras.
Forskningsfrågorna är följande:
1. Vad anser hälsosocialarbetare vara orsakerna till att en så stor del av ansökningarna
avslås? Har de olika myndigheterna olika syn och förhållningssätt?
2. Hur ser hälsosocialarbetare på processen idag, är den rättvis och jämlik? Vad kan
förbättras?
3. Vilka är följderna av ett nekande beslut för individen enligt hälsosocialarbetare?
Avhandlingen är kvalitativ till sin karaktär och som datainsamlingsmetod valdes semistrukturerade intervjuer, sju hälsosocialarbetare intervjuades. Materialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys långt utgående från Larsens (2009) modell.
Resultaten av undersökningen visar att institutionell logik kan vara en orsak till de nekande besluten; den vårdande läkarens och försäkringsläkarens olika syn och roll fördes fram av några respondenter. Utöver detta finns också andra orsaker, som kan anses bero på såväl individen, hälsovården och arbetspensionsbolaget. En viktig orsak ansågs vara dåligt och ofullständigt formulerade läkarutlåtanden. Ansökningsprocessen som den fungerar idag ansågs inte fungera optimalt, samtidigt var respondenterna överens om att den inte kan fungera på något annat sätt; försäkringsläkarna behövs. Det nekande beslutet ansågs föra med sig negativa följder för individen; ekonomiska bekymmer, problem med de sociala kontakterna samt problem med den psykiska hälsan nämndes av de flesta respondenterna.
Denna undersökning är en fallstudie, med bara sju respondenter, så den kan inte generaliseras på en bredare basis. Resultaten stöds dock av tidigare undersökningar i ämnet av bland annat Metteri (2012) och Perhoniemi m.fl. (2015).
Forskningsfrågorna är följande:
1. Vad anser hälsosocialarbetare vara orsakerna till att en så stor del av ansökningarna
avslås? Har de olika myndigheterna olika syn och förhållningssätt?
2. Hur ser hälsosocialarbetare på processen idag, är den rättvis och jämlik? Vad kan
förbättras?
3. Vilka är följderna av ett nekande beslut för individen enligt hälsosocialarbetare?
Avhandlingen är kvalitativ till sin karaktär och som datainsamlingsmetod valdes semistrukturerade intervjuer, sju hälsosocialarbetare intervjuades. Materialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys långt utgående från Larsens (2009) modell.
Resultaten av undersökningen visar att institutionell logik kan vara en orsak till de nekande besluten; den vårdande läkarens och försäkringsläkarens olika syn och roll fördes fram av några respondenter. Utöver detta finns också andra orsaker, som kan anses bero på såväl individen, hälsovården och arbetspensionsbolaget. En viktig orsak ansågs vara dåligt och ofullständigt formulerade läkarutlåtanden. Ansökningsprocessen som den fungerar idag ansågs inte fungera optimalt, samtidigt var respondenterna överens om att den inte kan fungera på något annat sätt; försäkringsläkarna behövs. Det nekande beslutet ansågs föra med sig negativa följder för individen; ekonomiska bekymmer, problem med de sociala kontakterna samt problem med den psykiska hälsan nämndes av de flesta respondenterna.
Denna undersökning är en fallstudie, med bara sju respondenter, så den kan inte generaliseras på en bredare basis. Resultaten stöds dock av tidigare undersökningar i ämnet av bland annat Metteri (2012) och Perhoniemi m.fl. (2015).