Development of advanced oxidation processes for the Finnish pulp and paper industry water treatment
Jansson, Kaj (2022-11-04)
Jansson, Kaj
Åbo Akademis förlag - Åbo Akademi University Press
04.11.2022
Publikationen är skyddad av upphovsrätten. Den får läsas och skrivas ut för personligt bruk. Användning i kommersiellt syfte är förbjuden.
Publikationens permanenta adress är
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-389-033-6
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-389-033-6
Abstrakt
Avancerade Oxidation Processer (AOP) har utvecklats för den finska massa- och pappersindustrin under de senaste tre senaste decennierna för situationer då processer baserade på sedimentation, kemisk fällning och biologisk rening inte uppnår satta gränsvärden.
Finland fick sin första miljölagstiftning 1961. I lagstiftningen var fokus på reglering av avfallsvattenvolymen, på vattnets pH-värde samt på mängden suspenderade ämnen. I slutet av 1970-talet uppstod en diskussion kring behovet av nya begränsningar för att minska utsläppen av biologiskt nedbrytbara ämnen och fosfor. Dessa utsläpp orsakade kraftigt tillväxt av alger och annan mikroskopisk biomassa som i sin tur ledde till syrebrist i vattenströmmarna. De nya kraven ledde till byggande av biologiska reningsverk, vars design togs från kommunala reningsverk. Kort efter de första biologiska reningsverken hade tagits i bruk i mitten av 1980-talet upptäckte man att den förväntade BOD-reningen inte kunde uppnås. I slutet av 1980-talet trädde begräsningar på kemisk syreförbrukning (COD) och fosfor (P) i kraft. COD lämpar sig bättre än BOD för styrning av biologiska reningsverk då det kan analyseras snabbare och mer exakt. I slutet av 1980-talet började skogsindustrin sluta vattenkretsloppen för att minimera mängden avfallsvatten och på sätt minska på byggkostnaderna för reningsverken. I början av 1990-talet konstaterade man att de nya kraven på COD var mycket svårare att nå än de tidigare kraven på BOD. Så småningom blev det klart att en del av analyserade COD-värden inte var nedbrytbart i det biologiska reningsverket. För den här delen började den engelska termen hard COD användas. Den del av COD som inte bryts ner biologiskt består främst av långkedjiga organiska molekyler eller toxiska ämnen.
I denna avhandling presenteras fyra AOP-metoder för att behandla olika typer processvatten inom massa- och pappersindustrin. Gemensamt för AOP är in situ produktion av hydroxylradikaler. Fenton-processen är den mest kända AOP-tekniken. Fenton-processen grundar sig på användning av tvåvärt järn som metallkatalyt för att spjälka väteperoxid. I andra vanliga AOP används väteperoxid, ozon och UV bestrålning samt deras blandningar.
Finland fick sin första miljölagstiftning 1961. I lagstiftningen var fokus på reglering av avfallsvattenvolymen, på vattnets pH-värde samt på mängden suspenderade ämnen. I slutet av 1970-talet uppstod en diskussion kring behovet av nya begränsningar för att minska utsläppen av biologiskt nedbrytbara ämnen och fosfor. Dessa utsläpp orsakade kraftigt tillväxt av alger och annan mikroskopisk biomassa som i sin tur ledde till syrebrist i vattenströmmarna. De nya kraven ledde till byggande av biologiska reningsverk, vars design togs från kommunala reningsverk. Kort efter de första biologiska reningsverken hade tagits i bruk i mitten av 1980-talet upptäckte man att den förväntade BOD-reningen inte kunde uppnås. I slutet av 1980-talet trädde begräsningar på kemisk syreförbrukning (COD) och fosfor (P) i kraft. COD lämpar sig bättre än BOD för styrning av biologiska reningsverk då det kan analyseras snabbare och mer exakt. I slutet av 1980-talet började skogsindustrin sluta vattenkretsloppen för att minimera mängden avfallsvatten och på sätt minska på byggkostnaderna för reningsverken. I början av 1990-talet konstaterade man att de nya kraven på COD var mycket svårare att nå än de tidigare kraven på BOD. Så småningom blev det klart att en del av analyserade COD-värden inte var nedbrytbart i det biologiska reningsverket. För den här delen började den engelska termen hard COD användas. Den del av COD som inte bryts ner biologiskt består främst av långkedjiga organiska molekyler eller toxiska ämnen.
I denna avhandling presenteras fyra AOP-metoder för att behandla olika typer processvatten inom massa- och pappersindustrin. Gemensamt för AOP är in situ produktion av hydroxylradikaler. Fenton-processen är den mest kända AOP-tekniken. Fenton-processen grundar sig på användning av tvåvärt järn som metallkatalyt för att spjälka väteperoxid. I andra vanliga AOP används väteperoxid, ozon och UV bestrålning samt deras blandningar.