Between Movement and Platform : Exploring the Sociomateriality of Accountability in Platform Organization and its Performative Consequences

Abstract

Digital platforms represent a growing disruptive phenomenon. Platforms are engaging since they trace peers, consumers, and citizens, organize social movements, manage distributed innovation, and aid in the governance of cities in terms of distributed agency and autonomy. As different tracing and evaluative infrastructures form and disclose new forms of interaction and trust, platforms give shape to new subjectivities, properties, and relative positions that have not hitherto been defined. This dissertation investigates the emergence of this phenomenon, the accounting practices and infrastructures that underpin this new form of organizing, and possible consequences in terms of accountability that arise in platform organizing. This doctoral dissertation aims to contribute to the understanding of how and where accountability is performed in platform organization. The dissertation draws on different sources from a spiral case study to provide a body of empirical evidence about platformization and accountability. In terms of the approach, the dissertation works under what Orlikowski & Scott (2014) describe as the “broad banner of sociomateriality,” a perspective where materiality is seen as constitutive of all organizational practices. Thus, the dissertation introduces a practice theoretical approach focusing on practice as sociomaterial configuring. The empirical context of the first two papers is sharing economy practices and platforms in Finland. The first paper examines how disruptive activities emerge, while the second considers platform-mediated peer trust in the light of “nordic exceptionalism” and high trust societies. The empirical context of the third paper is Open Innovation platforms. This paper develops a performative theory of openness. Drawing on interview and ethnographic data from an empirical case study of the Smart and Wise City Turku spearhead project, the fourth paper explores the tendency in smart cities initiatives to invest in ICT as a means to “wire up” and make technology “do political work” (Woolgar & Neyland, 2013, p. 17). The paper’s central theoretical concept of “thinking infrastructure” highlights how new accounting practices (e.g., on digital platforms) operate by disclosing new worlds where the platforms and the users discover the nature of their responsibilities to the other. When a platform performs accountability, it enables new modalities of distributed agency and distributed authority. When someone or something does not count on a platform, one needs to think critically about the boundaries, constraints, and exclusions that operate through the particular sociomaterial practice of platformization. Through the four empirical research papers and a kappa, this dissertation contributes to understanding how, where and when accountability is performed in platform organization. The findings highlight the sociomateriality of accountability in platform organization and its performative consequences.

Digitala plattformar representerar ett växande disruptivt fenomen. Plattformar är intressanta eftersom de gör allt från att spåra användare, konsumenter och medborgare, organisera sociala rörelser, hantera distribuerad innovation och hjälper till att styra städer. När olika spårande och evaluerande digitala infrastrukturer formar och avslöjar nya former av interaktion och tillit, ger plattformar form åt nya subjektiviteter, egenskaper och relativa positioner som hittills inte har definierats. Denna avhandling undersöker uppkomsten av detta fenomen, redovisningspraxis och infrastrukturer som ligger till grund för denna nya form av organisering och möjliga konsekvenser i termer av ansvarsskyldighet som uppstår på plattformar. Det övergripande syftet med denna doktorsavhandling att bidra till förståelsen av hur och var ansvarsskyldighet utförs i plattformorganisation. Avhandlingen bygger på olika källor från en spiralfallsstudie och tillhandahåller en mängd empiriska bevis i relation till begreppen plattform och ansvarsskyldighet. Avhandlingen placerar sig under det som Orlikowski & Scott (2014) beskriver som "sociomaterialitetens breda baner", ett perspektiv där materialitet ses som konstituerande för alla organisatoriska praktiker. Således introducerar avhandlingen ett praktikteoretiskt förhållningssätt som fokuserar på praktiken som sociomateriell konfiguration. Den empiriska kontexten för de två första artiklarna är delningsekonomi och plattformar i Finland. Den första artikeln undersöker hur disruptiva aktiviteter uppstår, medan den andra betraktar plattformsförmedlad tillit i ljuset av "nordisk exceptionalism". Den empiriska kontexten för den tredje artikeln är plattformar för öppen innovation. Denna artikel utvecklar en performativ teori om öppenhet. Med utgångspunkt i intervjuer och etnografiska data från en empirisk fallstudie av spjutspetsprojektet Smart and Wise City Turku undersöker den fjärde artikeln smarta städer och trenden att investera i IKT som ett sätt att "koppla upp" och få teknologi att "göra politiskt arbete” (Woolgar & Neyland, 2013, s. 17). Artikelns centrala teoretiska koncept "tänkande infrastruktur" belyser hur nya redovisningsmetoder (t.ex. på digitala plattformar) fungerar genom att avslöja nya världar där plattformarna och användarna upptäcker arten av deras ansvar gentemot den andra. När en plattform fördelar ansvar möjliggör den nya modaliteter för distribuerad handlingskraft och distribuerad auktoritet. När någon eller något inte räknas på en plattform, måste man tänka kritiskt på de gränser, begränsningar och uteslutningar som verkar genom den speciella sociomateriella praktiken plattformisering. Genom de fyra empiriska forskningsartiklarna och en kappa bidrar denna avhandling till att förstå hur, var och när ansvarsskyldighet uppstår i plattformsorganisation. Resultaten belyser den sociomateriella ansvarsfördelningen i plattformsorganisation och dess performativa konsekvenser.