Bosättningsfrågan som en del av Österbottens äldre historia : Kunskapscirkulation och fria forskare i kontrovers 1978-2005
Granberg, Andreas (2022-10-14)
Åbo Akademis förlag - Åbo Akademi University Press
14.10.2022
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-389-027-5
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-389-027-5
Tiivistelmä
Syftet med den här avhandlingen är att visa på den kamp som Österbottens forntid har gett upphov till på en lokal, regional och en nationell nivå. Studien visar hur både amatörer och professionella forskare har försökt bearbeta och tolka bosättningsfrågan. Som bakgrund till den här undersökningen står nämligen det som i folkmun blivit känt som ”tomrummet”, det vill såga tanken om att Österbotten skulle ha saknat en fast bosättning under vikingatiden.
Min studie är inte ämnad att ge ett svar på huruvida Österbotten låg öde eller ej, men det är min uppfattning att själva debatten är av stor betydelse. För det första sätter det en lokal syn på historien mot den nationella historieskrivningen. För det andra är det ett sätt att utforska det kunskapshistoriska fältet. Studien visar vad som händer när bilden av det förflutna inte längre överensstämmer med den bild kring vilken den egna identiteten byggts upp.
I fyra kapitel, som täcker perioden 1978–2005, och ett bakgrundskapitel, som leder fram till dessa händelser, undersöker jag hur de forntidsintresserade österbottningarna tillskansade sig kunskap om arkeologins metoder och tillvägagångssätt samt lade grunden för en systematisk forntidsforskning i landskapet. Studien inleds med fyndet av en runinskription i Vörå 1978, och avslutas år 2005. Även om bosättningsfrågan inte har nått någon tydlig lösning, markerar 2005 nämligen slutet på ett mångårigt samarbete mellan den arkeologiska institutionen vid Umeå universitet, Svenska Österbottens landskapsförbund och Österbottniska fornforskningssällskapet. Detta var ett samarbete som hade fått sin början 1986 i ett försök att ge den österbottniska forntidsforskningen en vetenskaplig och institutionell grund och som ämnade motbevisa tolkningen om en befolkningssvacka i Österbottens vikingatid.
De enskilda kapitlen överlappar varandra tidsmässigt, men de representerar olika teoretiska infallsvinklar. Som grund för undersökningen står ett teoretiskt ramverk bestående av historiebruk och kunskapshistoria, medan jag ser kontroversbegreppet som ett övergripande verktyg för att utveckla och binda samman min undersökning. Ett viktigt teoretiskt begrepp är kunskapscirkulation, som jag använder för att markera hur kunskap aldrig överförs rakt av, utan att kunskapen alltid påverkas och formas när den rör sig mellan olika sfärer. Kapitlen presenterar olika angreppssätt och de debatter som fördes i anslutning till bosättningsfrågan. Förutom Vörå runorna behandlas pollenanalyser, ortnamnstolkningar och arkeologiska boplatsundersokningar.
Målet med undersökningen har varit att öka kunskapen om förhistoriens betydelse för de österbottniska identiteterna och regionens historieskrivning samt att förklara hur detta förhåller sig till det nationella narrativet. Detta har jag undersökt genom att se på vad de olika tolkningarna som cirkulerar kring den här frågan har baserats på, för att på så sätt kunna se hur samtiden påverkat den bild av det förflutna som presenterats. Detta har gett en bild av en kontrovers som i hög grad har visat sig följa större samhälleliga förändringar, då 70-talets vurm för runinskriptionerna och 80-talets sökande efter den försvunna vikingatiden kan ses i relation till en upplevd hotbild mot landets svenskspråkiga befolkning, medan 90-talets intensifierade Kvarkensamarbete sammanföll med Finlands EU-medlemskap och en allt större betoning på regionerna.
Materialet för denna studie består av tidningsartiklar och insändare från svensk- och finskspråkiga dagstidningar utgivna i Österbotten. Detta här sedan kompletterats med arkivmaterial och vetenskapliga publikationer för ätt ge kontext och skapa ett förklarande samband. Trots att jag arbetat med ett stort tidningsmaterial är min studie och analys först och främst kvalitativ, och där jag i min läsning av mitt material ligger nära diskursanalysen. Genom detta angreppsätt har jag kunnat närma mig den österbottniska forntidsforskningens professionalisering, men också hur en skiljelinje mellan de forntidsintresserade österbottningarna och de professionella forskarna upprätthölls.
På många sätt var detta en kontrovers som kan sägas ha flyttat fram forskningsfronten. Och ett tydligt resultat av min undersökning är att jag har visat hur viktigt det är med eldsjälar och drivna aktörer, men också hur beroende liknande rörelser, såsom de som uppstod i Österbotten, blir av att de centrala aktörerna kan driva dessa frågor vidare. Återväxten sker inte naturligt, utan måste också denna drivas fram för att arbetet inte ska dö ut. För även om det fanns olika åsikter om tolkningen av vissa fynd och deras datering, bibehöll utbytet mellan amatörer och professionella forskare ett intresse för områdets förhistoria.
Däremot har bosättningsfrågan och de debatter som denna fråga förde med sig inte förändrat bilden av österbottningarna som något svåra att ha att göra med, och som benägna att köra sitt eget lopp. Österbotten är i många avseenden fortfarande ett "främmande" land, med rykte om att inte alltid vara helt sammanhållet eller ens avvika från Finland som helhet. Detsamma kan sägas om avfolkningsfrågan, som fortfarande är något av en öppen fråga. Denna kontrovers är således ett tydligt exempel på hur viktigt det förflutna kan vara för de olika identiteterna i en viss region och kan ge en förståelse för hur ett visst arv används och formas. This thesis, The Settlement Question as part of Ostrobothnia’s Older History: Unattached Researchers, a Controversy over Antiquity and the Circulation of Knowledge, 1978–2005, investigates the struggle over Ostrobothnia's antiquity that took place on a local, regional, and national level. The thesis studies how both amateurs and professional researchers tried to process and interpret the question of Ostrobothnia’s settlement. What stands as background for this study is the idea of "tomrummet", a widely accepted understanding that Ostrobothnia lacked a permanent settlement during the Viking Age.
My study is not intended to provide an answer as to whether Ostrobothnia was deserted or not during the Viking Age. Rather, it is my view that the debate itself is of great importance. First, the debate sets a local view of history against national historiography. Secondly, the debate offers a view to the field of history of knowledge. The study reveals what happens when the image of the past no longer corresponds to the image around which one's identity is built.
In four chapters covering the period 1978–2005, and a background chapter which leads up to the events during this time, this study shows how the people of Ostrobothnia tried to challenge the professional researchers who claimed that Ostrobothnia had lacked a permanent settlement during the Viking Age. My study starts with the finding of the first runic inscription in 1978, and ends with the year 2005. Although the question of settlement still has not reached a clear solution, 2005 marks the end of a long-standing collaboration between the Department of Archeology at Umeå University, The Swedish Ostrobothnian Landscape Association, and the Ostrobothnian Archaeological Society. This collaboration had begun in 1986 as an attempt to give Ostrobothnian ancient research a scientific and institutional foundation to stand on. Ultimately, the collaboration intended to disprove the notion of depopulation during the Viking Age in Ostrobothnia, therefore presenting a view of the past that better suited the needs of the Ostrobothnians.
The individual chapters, while overlapping in time, represent different theoretical approaches to my topic. The most important of these being the circulation of knowledge, which I use to mark how knowledge is never transferred directly, but is always affected and shaped when it moves between different spheres. The chapters are structured on the basis of the methods used to disprove the depopulation. The chapters present different approaches and showcase the debates that took place in connection to the settlement issue, among these pollen analysis, analysis of place-names and archeological excavations. The study‘s theoretical framework consists of the use of history and history of knowledge. I further see the concept of controversy as an overarching tool which ties the research together and helps to develop its questions further.
The aim of the study has been to increase knowledge about the significance of prehistory for different Ostrobothnian identities and Ostrobothnian history writing, and to explain how the question of Ostrobothia’s settlement relates to the national narrative. I have examined this by looking at what the different interpretations have been based on in order to see how the present has affected the presented image of the past. The research paints a picture of a controversy that has largely followed major societal changes: the 1970s craze for runic inscriptions and the1980s search for the missing Viking Age can be seen as responses to the perceived threat to the country's Swedish-speaking population at the time. The intensified Kvarken co-operation of the 1990s coincided with Finland's EU membership, which lead to an increased emphasis on regions.
The source material of this study consists of a selection of primary texts and newspaper articles from both Swedish and Finnish language newspapers from Ostrobothnia. The press material has been supplemented with archive material and scientific publications to provide context and create an explanatory connection. Although I have worked with a large amount of newspaper material, my study and analysis are first and foremost qualitative. My reading of the material comes close to discourse analysis. Through this approach, I have been able to explore the professionalisation of Ostrobothnian ancient research, but also study how the dividing line between the Ostrobothnians and the professional researchers was maintained.
The studied controversy moved the whole research area regarding the view on Ostrobothnia’s prehistory ahead. This would hardly have been possible without separate actors pushing the issue forward. In this study, I have shown that passionate and driven actors are important for pushing scientific conversations further. I have also shown that movements, such as those that arose in Ostrobothnia, are easily affected by the central actors being able to pursue these issues further. The regrowth does not occur naturally, but it must also be driven forward so that the work does not die out.
Despite differing opinions over certain findings and their dating, the exchanges between amateurs and professional researchers maintained an interest in Ostrobothnia’s prehistory. On the other hand, the question of settlement and the debates that arose have reinforced the preexisting image of Ostrobothnians as somewhat difficult people who are inclined to run their own race. Ostrobothnia is in many regards still a “foreign” country with a reputation for not always being completely cohesive or even deviating from Finland as a whole. The same can be said about the question of depopulation, which is still somewhat an open one. The controversy is a clear example of how important the past can be for different identity groups in a particular region. The controversy can further provide an understanding of how a particular heritage is used and shaped.
Min studie är inte ämnad att ge ett svar på huruvida Österbotten låg öde eller ej, men det är min uppfattning att själva debatten är av stor betydelse. För det första sätter det en lokal syn på historien mot den nationella historieskrivningen. För det andra är det ett sätt att utforska det kunskapshistoriska fältet. Studien visar vad som händer när bilden av det förflutna inte längre överensstämmer med den bild kring vilken den egna identiteten byggts upp.
I fyra kapitel, som täcker perioden 1978–2005, och ett bakgrundskapitel, som leder fram till dessa händelser, undersöker jag hur de forntidsintresserade österbottningarna tillskansade sig kunskap om arkeologins metoder och tillvägagångssätt samt lade grunden för en systematisk forntidsforskning i landskapet. Studien inleds med fyndet av en runinskription i Vörå 1978, och avslutas år 2005. Även om bosättningsfrågan inte har nått någon tydlig lösning, markerar 2005 nämligen slutet på ett mångårigt samarbete mellan den arkeologiska institutionen vid Umeå universitet, Svenska Österbottens landskapsförbund och Österbottniska fornforskningssällskapet. Detta var ett samarbete som hade fått sin början 1986 i ett försök att ge den österbottniska forntidsforskningen en vetenskaplig och institutionell grund och som ämnade motbevisa tolkningen om en befolkningssvacka i Österbottens vikingatid.
De enskilda kapitlen överlappar varandra tidsmässigt, men de representerar olika teoretiska infallsvinklar. Som grund för undersökningen står ett teoretiskt ramverk bestående av historiebruk och kunskapshistoria, medan jag ser kontroversbegreppet som ett övergripande verktyg för att utveckla och binda samman min undersökning. Ett viktigt teoretiskt begrepp är kunskapscirkulation, som jag använder för att markera hur kunskap aldrig överförs rakt av, utan att kunskapen alltid påverkas och formas när den rör sig mellan olika sfärer. Kapitlen presenterar olika angreppssätt och de debatter som fördes i anslutning till bosättningsfrågan. Förutom Vörå runorna behandlas pollenanalyser, ortnamnstolkningar och arkeologiska boplatsundersokningar.
Målet med undersökningen har varit att öka kunskapen om förhistoriens betydelse för de österbottniska identiteterna och regionens historieskrivning samt att förklara hur detta förhåller sig till det nationella narrativet. Detta har jag undersökt genom att se på vad de olika tolkningarna som cirkulerar kring den här frågan har baserats på, för att på så sätt kunna se hur samtiden påverkat den bild av det förflutna som presenterats. Detta har gett en bild av en kontrovers som i hög grad har visat sig följa större samhälleliga förändringar, då 70-talets vurm för runinskriptionerna och 80-talets sökande efter den försvunna vikingatiden kan ses i relation till en upplevd hotbild mot landets svenskspråkiga befolkning, medan 90-talets intensifierade Kvarkensamarbete sammanföll med Finlands EU-medlemskap och en allt större betoning på regionerna.
Materialet för denna studie består av tidningsartiklar och insändare från svensk- och finskspråkiga dagstidningar utgivna i Österbotten. Detta här sedan kompletterats med arkivmaterial och vetenskapliga publikationer för ätt ge kontext och skapa ett förklarande samband. Trots att jag arbetat med ett stort tidningsmaterial är min studie och analys först och främst kvalitativ, och där jag i min läsning av mitt material ligger nära diskursanalysen. Genom detta angreppsätt har jag kunnat närma mig den österbottniska forntidsforskningens professionalisering, men också hur en skiljelinje mellan de forntidsintresserade österbottningarna och de professionella forskarna upprätthölls.
På många sätt var detta en kontrovers som kan sägas ha flyttat fram forskningsfronten. Och ett tydligt resultat av min undersökning är att jag har visat hur viktigt det är med eldsjälar och drivna aktörer, men också hur beroende liknande rörelser, såsom de som uppstod i Österbotten, blir av att de centrala aktörerna kan driva dessa frågor vidare. Återväxten sker inte naturligt, utan måste också denna drivas fram för att arbetet inte ska dö ut. För även om det fanns olika åsikter om tolkningen av vissa fynd och deras datering, bibehöll utbytet mellan amatörer och professionella forskare ett intresse för områdets förhistoria.
Däremot har bosättningsfrågan och de debatter som denna fråga förde med sig inte förändrat bilden av österbottningarna som något svåra att ha att göra med, och som benägna att köra sitt eget lopp. Österbotten är i många avseenden fortfarande ett "främmande" land, med rykte om att inte alltid vara helt sammanhållet eller ens avvika från Finland som helhet. Detsamma kan sägas om avfolkningsfrågan, som fortfarande är något av en öppen fråga. Denna kontrovers är således ett tydligt exempel på hur viktigt det förflutna kan vara för de olika identiteterna i en viss region och kan ge en förståelse för hur ett visst arv används och formas.
My study is not intended to provide an answer as to whether Ostrobothnia was deserted or not during the Viking Age. Rather, it is my view that the debate itself is of great importance. First, the debate sets a local view of history against national historiography. Secondly, the debate offers a view to the field of history of knowledge. The study reveals what happens when the image of the past no longer corresponds to the image around which one's identity is built.
In four chapters covering the period 1978–2005, and a background chapter which leads up to the events during this time, this study shows how the people of Ostrobothnia tried to challenge the professional researchers who claimed that Ostrobothnia had lacked a permanent settlement during the Viking Age. My study starts with the finding of the first runic inscription in 1978, and ends with the year 2005. Although the question of settlement still has not reached a clear solution, 2005 marks the end of a long-standing collaboration between the Department of Archeology at Umeå University, The Swedish Ostrobothnian Landscape Association, and the Ostrobothnian Archaeological Society. This collaboration had begun in 1986 as an attempt to give Ostrobothnian ancient research a scientific and institutional foundation to stand on. Ultimately, the collaboration intended to disprove the notion of depopulation during the Viking Age in Ostrobothnia, therefore presenting a view of the past that better suited the needs of the Ostrobothnians.
The individual chapters, while overlapping in time, represent different theoretical approaches to my topic. The most important of these being the circulation of knowledge, which I use to mark how knowledge is never transferred directly, but is always affected and shaped when it moves between different spheres. The chapters are structured on the basis of the methods used to disprove the depopulation. The chapters present different approaches and showcase the debates that took place in connection to the settlement issue, among these pollen analysis, analysis of place-names and archeological excavations. The study‘s theoretical framework consists of the use of history and history of knowledge. I further see the concept of controversy as an overarching tool which ties the research together and helps to develop its questions further.
The aim of the study has been to increase knowledge about the significance of prehistory for different Ostrobothnian identities and Ostrobothnian history writing, and to explain how the question of Ostrobothia’s settlement relates to the national narrative. I have examined this by looking at what the different interpretations have been based on in order to see how the present has affected the presented image of the past. The research paints a picture of a controversy that has largely followed major societal changes: the 1970s craze for runic inscriptions and the1980s search for the missing Viking Age can be seen as responses to the perceived threat to the country's Swedish-speaking population at the time. The intensified Kvarken co-operation of the 1990s coincided with Finland's EU membership, which lead to an increased emphasis on regions.
The source material of this study consists of a selection of primary texts and newspaper articles from both Swedish and Finnish language newspapers from Ostrobothnia. The press material has been supplemented with archive material and scientific publications to provide context and create an explanatory connection. Although I have worked with a large amount of newspaper material, my study and analysis are first and foremost qualitative. My reading of the material comes close to discourse analysis. Through this approach, I have been able to explore the professionalisation of Ostrobothnian ancient research, but also study how the dividing line between the Ostrobothnians and the professional researchers was maintained.
The studied controversy moved the whole research area regarding the view on Ostrobothnia’s prehistory ahead. This would hardly have been possible without separate actors pushing the issue forward. In this study, I have shown that passionate and driven actors are important for pushing scientific conversations further. I have also shown that movements, such as those that arose in Ostrobothnia, are easily affected by the central actors being able to pursue these issues further. The regrowth does not occur naturally, but it must also be driven forward so that the work does not die out.
Despite differing opinions over certain findings and their dating, the exchanges between amateurs and professional researchers maintained an interest in Ostrobothnia’s prehistory. On the other hand, the question of settlement and the debates that arose have reinforced the preexisting image of Ostrobothnians as somewhat difficult people who are inclined to run their own race. Ostrobothnia is in many regards still a “foreign” country with a reputation for not always being completely cohesive or even deviating from Finland as a whole. The same can be said about the question of depopulation, which is still somewhat an open one. The controversy is a clear example of how important the past can be for different identity groups in a particular region. The controversy can further provide an understanding of how a particular heritage is used and shaped.