Edith Södergrans poesi lever vidare : En intermedial analys av Clara Dackenberg och Kristina Sigunsdotters Landet som icke är och Molly Sandéns "Jag e (vierge moderne)"
Kotkamaa, Victoria (2022)
Kotkamaa, Victoria
2022
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2022061647007
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2022061647007
Tiivistelmä
I denna avhandling undersöks boken Landet som icke är (2020) av Kristina Sigunsdotter och Clara Dackenberg och Molly Sandéns låt ”Jag e (vierge moderne)” (2018). De centrala syftena är att undersöka intermedialiteten i dessa nya verk och hur de förhåller sig till Södergrans dikter och till den tidigare litteraturhistorieskrivningen om Edith Södergran. Min undersökning är således inriktad på intermedialiteten, hur Södergrans dikter rör sig mellan olika medier och hur de anpassas till dessa. Gällande Landet som icke är fokuserar jag på ett biografiskt perspektiv och gällande ”Jag e (vierge moderne)” fokuserar jag på ett feministiskt perspektiv. Perspektiven har valts utgående från de mest framträdande aspekterna med verkena.
I min analys jämför jag verken med den tidigare forskningen och analyserar verken med begrepp som är relevanta med tanke på bildmediet och musikmediet. Jag analyserar samspelet mellan bild och ord, samt musik och ord. I den intermediala analysen av låten stöder jag mig bland annat på Dai Griffiths och Ulf Lindberg. I den intermediala analysen av boken stöder jag mig bland annat på Maria Nikolajeva och Agneta Rahikainen. I Landet som icke är använder sig författarna av biografiska aspekter från Södergrans liv, såsom hennes tuberkulos. Sigunsdotter och Dackenberg sätter de biografiska perspektiven i ett nytt landskap och öppnar upp för flera tolkningar. Sigunsdotter och Dackenberg tillför i sin omvandling flera nya betydelser jämfört med Sandén. De har skapat ett utopiskt Landet som icke är, med spår av bland andra Hagar Olsson, Lyckokatten och Södergrans mor. Bokens bilder är expanderande och den innehåller många intertextuella kopplingar till Södergrans dikter. Genom grepp som metafiktiva karaktärer, zoom och simultansuccession förmedlar ikonotexten en modig bild av Södergran i ett fantasifullt landskap.
Båda verken kan läsas feministiskt och båda förmedlar bilden av ett modigt metapoetiskt jag. Sandén använder sig av hakar, upprepningar och rytm för att låten ska fastna hos lyssnaren. Hon har även gjort ändringar i språket för att göra det mera modernt. Genom att göra en låt av dikterna ”Vierge moderne” och ”Dagen svalnar …” för Sandén vidare den nya kvinnan från Södergrans poesi. I hennes låt finns jämfört med Södergrans dikter en starkare besvikenhet. I låten närvarar en stark önskan från jaget att bli sedd för sin själ framom sitt kön, vilket både texten och musiken förmedlar. Låten kan lyssnas ur ett queert perspektiv. Båda verken är intermediala ombearbetningar av Södergrans poesi där dikternas innehåll har ändrats. Dessa verk visar en slagkraftig bild av Södergran som lever vidare i medier som tilltalar en yngre publik. De indikerar att Södergrans poesi är mångbottnad och att den fortsätter att vara aktuell samt att den rör sig i olika medier.
I min analys jämför jag verken med den tidigare forskningen och analyserar verken med begrepp som är relevanta med tanke på bildmediet och musikmediet. Jag analyserar samspelet mellan bild och ord, samt musik och ord. I den intermediala analysen av låten stöder jag mig bland annat på Dai Griffiths och Ulf Lindberg. I den intermediala analysen av boken stöder jag mig bland annat på Maria Nikolajeva och Agneta Rahikainen. I Landet som icke är använder sig författarna av biografiska aspekter från Södergrans liv, såsom hennes tuberkulos. Sigunsdotter och Dackenberg sätter de biografiska perspektiven i ett nytt landskap och öppnar upp för flera tolkningar. Sigunsdotter och Dackenberg tillför i sin omvandling flera nya betydelser jämfört med Sandén. De har skapat ett utopiskt Landet som icke är, med spår av bland andra Hagar Olsson, Lyckokatten och Södergrans mor. Bokens bilder är expanderande och den innehåller många intertextuella kopplingar till Södergrans dikter. Genom grepp som metafiktiva karaktärer, zoom och simultansuccession förmedlar ikonotexten en modig bild av Södergran i ett fantasifullt landskap.
Båda verken kan läsas feministiskt och båda förmedlar bilden av ett modigt metapoetiskt jag. Sandén använder sig av hakar, upprepningar och rytm för att låten ska fastna hos lyssnaren. Hon har även gjort ändringar i språket för att göra det mera modernt. Genom att göra en låt av dikterna ”Vierge moderne” och ”Dagen svalnar …” för Sandén vidare den nya kvinnan från Södergrans poesi. I hennes låt finns jämfört med Södergrans dikter en starkare besvikenhet. I låten närvarar en stark önskan från jaget att bli sedd för sin själ framom sitt kön, vilket både texten och musiken förmedlar. Låten kan lyssnas ur ett queert perspektiv. Båda verken är intermediala ombearbetningar av Södergrans poesi där dikternas innehåll har ändrats. Dessa verk visar en slagkraftig bild av Södergran som lever vidare i medier som tilltalar en yngre publik. De indikerar att Södergrans poesi är mångbottnad och att den fortsätter att vara aktuell samt att den rör sig i olika medier.