Postpartum Fatigue and Desire for Future Children

Abstract

According to the theory of mother-offspring conflict, a child benefits from more maternal investment in itself compared to its siblings. A way in which the child can increase maternal investment in itself is by frequently waking the mother at night. Frequent night waking might tire the mother, making her prone to developing postpartum depression, and thereby decreasing her desire for future children, leading to more investment in the already existing offspring. It is yet unknown if frequent night waking, and the symptoms associated with it, can alter the mother’s cognitions about having future children. Based on this, we examined the following associations: (i) maternal sleep disturbance being negatively associated with desire for future children, (ii) postpartum depression mediating the relationship between maternal sleep disturbance and desire for future children, and (iii) social support moderating the relationship between maternal sleep disturbance and desire for future children. We also explored the role of social support since it has been noted as a protective factor from developing postpartum depression. The sample consisted of 460 Finnish mothers with only one biological child under the age of one. We conducted four structural regressions, one for desire for future children, one for how soon respondents desired their second child, and two similar regressions as the previous, but with the sample divided into groups of high and low social support. The main finding was that postpartum depression was negatively associated with desire for future children (β = -.45). There were no significant associations between postpartum depression, maternal sleep disturbance and how soon after the first child respondents desired their second child. It is possible that the mechanism of infant night waking works, but not in consciously altering the mother’s cognitions about future children.

Enligt teorin som på engelska kallas mother-offspring conflict gynnas ett barn av jämförelsevis mer moderlig investering i sig själv än i sina syskon. Ett möjligt sätt för barnet att öka moderns investering i sig själv är genom att väcka modern upprepade gånger på natten. Att vakna ofta kan trötta ut modern, göra henne benägen att utveckla postpartumdepression, och därmed minska hennes önskan om barn i framtiden, vilket leder till mer investering i den redan existerande avkomman. Det är fortfarande okänt om upprepat nattvaknande, och de tillhörande symtomen, kan förändra moderns kognitioner om barn i framtiden. Baserat på detta undersökte vi följande samband: (i) moderns sömnstörningar är negativt associerat med önskan om barn i framtiden, (ii) postpartumdepression medierar associationen mellan moderns sömnstörningar och önskan om barn i framtiden, och (iii) socialt stöd modererar associationen mellan moderns sömnstörningar och önskan om barn i framtiden. Vi undersökte också socialt stöd eftersom det har noterats som en skyddande faktor från att utveckla postpartumdepression. Samplet bestod av 460 finska mödrar med ett biologiskt barn under ett år. Vi genomförde fyra strukturella regressioner, en för önskan om barn i framtiden, en för hur snabbt deltagarna önskade sitt andra barn, och två likadana regressioner som de tidigare nämnda, men med samplet indelat i grupper av högt och lågt socialt stöd. Det huvudsakliga fyndet var den negativa associationen mellan postpartumdepression och önskan om barn i framtiden (β = -.45). Det fanns inga signifikanta associationer mellan postpartumdepression, moderns sömnstörningar och hur snabbt efter det första barnet deltagarna önskade sitt andra barn. Det är möjligt att mekanismen bakom spädbarns nattvaknande fungerar, men utan att aktivt förändra moderns kognitioner om barn i framtiden.