Lärares synpunkter på hur de kan åtgärda skillnader i prestationer hos hög- och lågpresterande flickor : En kvalitativ studie

Abstract

Skillnader i prestationer hos pojkar och flickor är ett omdebatterat forskningsämne och har varit under observation i flera decennier. Nationella centret för utbildningsutvärdering (förkortas framöver Karvi) har publicerat en rapport som behandlar jämställdhet. I rapporten framkommer det att det finns stora skillnader i prestationer inom könsgruppen. Med avstamp från denna iakttagelse har jag valt att undersöka ojämlikhet flickor emellan. Ytterligare undersöker jag hur ojämlikhet mellan flickor kan bekämpas.

Syftet med avhandlingen är att utreda hur lärare anser att ojämlikheten flickor emellan tar sig till uttryck i en skolomgivning och huruvida utvalda åtgärdsförslag som framförs i Karvi-rapporten är ändamålsenliga för att bekämpa prestationsglappet mellan flickor. Slutligen utreds hur lärarna själva uppfattar att de kan åtgärda skillnader i prestationer som förekommer hos flickor. Utgående från syftet har följande forskningsfrågor utformats: 1. Hur anser lärare att ojämlikheten mellan flickor tar sig till uttryck i skolan? 2. Tror lärare att Karvi-rapportens åtgärdsförslag kan minska prestationsglappet, och på vilka sätt i så fall? 3. Vad anser lärare att utöver Karvi-rapportens förslag skulle kunna vara ändamålsenliga åtgärder för att lösa problemet med skillnader i prestationer hos flickor? Föreliggande avhandling är en kvalitativ studie, med en fenomenologisk metod. Datainsamlingen bestod av intervjuer med fyra lärare. Som analysmetod valdes meningskoncentrering.

Resultaten tyder på att ojämlikhet mellan flickor är ett mångtydigt fenomen. Ojämlikhet flickor emellan kan synas i skillnader i prestationer, lärarnas bemötande, elevernas beteende samt i elevens förutsättningar. Karvi-rapportens förslag anses vara ändamålsenliga för att åtgärda ojämlikheten mellan flickor. Dock framstod vissa åtgärdsförslag som eftersträvansvärda mål, men utmanande att förverkliga i praktiken. Tidsbrist, brist på energi samt brist på intresse har visat sig vara faktorer som påverkar huruvida åtgärdsförslagen förverkligas i skolvardagen. Utöver Karvi-rapportens förslag presenterades även andra åtgärder för att bekämpa ojämlikheten mellan flickor. Ett individcentrerat förhållningssätt framstår som en ändamålsenlig strategi för att minska på glappet i prestationer hos flickor. Ytterligare tyder resultaten på att stödjande av kompetensen för välbefinnande i skolkulturen är en fin målsättning som dock kan vara utmanande att förverkliga i praktiken.