Distanstalterapi för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar - Upplevelser och attityder hos talterapeuter och vårdnadshavare
Sui, Jasmin (2022)
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2022052038030
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2022052038030
Tiivistelmä
Distanstalterapi är talterapi som ges på distans genom ett tekniskt hjälpmedel. Det rekommenderas att barnklienter har en distansassistent under distanstalterapin, som hjälper till med övningarna och tekniken. Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är ofta överlappande utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningar som bland annat kan påverka beteende, kommunikation, koncentration, uppmärksamhet och impulskontroll. Exempel på neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är Attention-Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD), autismspektrumstörning och språkstörning. I tidigare studier har det framkommit lovande resultat gällande användningen av distanstalterapi för klienter inom denna klientgrupp, men talterapeuter har också varit skeptiska kring lämpligheten av distanstalterapi för klienterna i fråga och osäkra över hur man effektivt kunde arbeta med dessa klienter på distans.
Oftast är det vårdnadshavare som fungerar som distansassistenter. Det finns få studier där både vårdnadshavarens och talterapeutens perspektiv inkluderas och det finns överlag få finländska studier om distanstalterapi. Attityder påverkar användningen och acceptansen av distanstalterapi och därför är också attityder viktiga att utreda. Syftet med denna avhandling var att utreda finländska talterapeuters attityder, upplevelser och praxis kring distanstalterapi för klienter med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar samt att utreda vilka faktorer som kunde påverka dessa. Ett annat syfte var att utreda upplevelser bland vårdnadshavare till barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Dessutom utreds distansassistentens roll i distanstalterapi och på vilket sätt man kan hjälpa klienterna att upprätthålla sin koncentration och stöda deras växelverkan på distans.
Data insamlades med elektroniska frågeformulär. Deltagarna i studien var 71 talterapeuter och 26 vårdnadshavare. Data analyserades både kvantitativt och kvalitativt.
Resultaten visade att talterapeuter som oftare använde distanstalterapi och de som upplevde sig ha tillräckligt med kunskap om distanstalterapi hade en mer positiv attityd gällande lämpligheten av distanstalterapi för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Både talterapeuter och vårdnadshavare hade varit relativt nöjda med distanstalterapi men majoriteten av vårdnadshavarna ansåg ändå att närtalterapi vore ett bättre alternativ för deras barn. Variationen mellan dessa klienter är stor och det är svårt att förutse vem distanstalterapi lämpar sig för och inte utan att först pröva. Samarbete mellan distansassistent och talterapeut är viktigt. Vårdnadshavarna som fungerat som distansassistenter hade upplevt ett stort ansvar över distanstalterapin, vilket enligt dem varit både positivt och negativt. I denna avhandling diskuteras även konkreta tips för att stöda klienters bristande växelverkan och uppmärksamhet på distans utgående från resultaten
Oftast är det vårdnadshavare som fungerar som distansassistenter. Det finns få studier där både vårdnadshavarens och talterapeutens perspektiv inkluderas och det finns överlag få finländska studier om distanstalterapi. Attityder påverkar användningen och acceptansen av distanstalterapi och därför är också attityder viktiga att utreda. Syftet med denna avhandling var att utreda finländska talterapeuters attityder, upplevelser och praxis kring distanstalterapi för klienter med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar samt att utreda vilka faktorer som kunde påverka dessa. Ett annat syfte var att utreda upplevelser bland vårdnadshavare till barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Dessutom utreds distansassistentens roll i distanstalterapi och på vilket sätt man kan hjälpa klienterna att upprätthålla sin koncentration och stöda deras växelverkan på distans.
Data insamlades med elektroniska frågeformulär. Deltagarna i studien var 71 talterapeuter och 26 vårdnadshavare. Data analyserades både kvantitativt och kvalitativt.
Resultaten visade att talterapeuter som oftare använde distanstalterapi och de som upplevde sig ha tillräckligt med kunskap om distanstalterapi hade en mer positiv attityd gällande lämpligheten av distanstalterapi för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Både talterapeuter och vårdnadshavare hade varit relativt nöjda med distanstalterapi men majoriteten av vårdnadshavarna ansåg ändå att närtalterapi vore ett bättre alternativ för deras barn. Variationen mellan dessa klienter är stor och det är svårt att förutse vem distanstalterapi lämpar sig för och inte utan att först pröva. Samarbete mellan distansassistent och talterapeut är viktigt. Vårdnadshavarna som fungerat som distansassistenter hade upplevt ett stort ansvar över distanstalterapin, vilket enligt dem varit både positivt och negativt. I denna avhandling diskuteras även konkreta tips för att stöda klienters bristande växelverkan och uppmärksamhet på distans utgående från resultaten
Kokoelmat
- 6163 Logopedia [74]