Den senmoderna flanösen : Nomadisk rörlighet i Sara Stridsbergs Darling River (2010) och Hannele Mikaela Taivassalos In transit (2016)

Abstract

Den här avhandlingen undersöker nomadisk rörlighet som utgångspunkt för subjektsblivande i Sara Stridsbergs roman Darling River (2010) och Hannele Mikaela Taivassalos roman In transit (2016). Syftet är att undersöka hur de kvinnliga karaktärerna skrivs fram i verken och vilken roll den nomadiska rörligheten spelar för deras kroppsliga och mentala erfarenheter, samt hur(uvida) de intar positionen som flanös. Avhandlingens frågeställningar rör hur kroppar, begär och blivande skildras i relation till nomadisk rörlighet, hur den nomadiska rörligheten påverkar romanernas form, hur flanösen skiljer sig från flanören och om hon navigerar genom omgivningen på ett säreget sätt.

Darling River (2010) och In transit (2016) delar riktningen ut i världen. Båda romanerna skildrar karaktärer i rörelse och utspelar sig i flera olika världsdelar. Trots rörlighetens framträdande roll i romanerna finns det avsevärda skillnader i hur den framställs och vad den innebär för karaktärerna. Avhandlingens teoretiska utgångspunkter är Rosi Braidottis nomadteori och hennes figuration det nomadiska subjektet och Zygmunt Baumans metaforer turist och vagabond samt hans observationer av det postmoderna identitetsbygget. Begreppet nomadisk rörlighet avser såväl en nomadisk tillvaro och förflyttning som en inre resa, vilket anknyter till det nomadiska tillstånd som kännetecknar subjektsblivandet i Braidottis figuration. Jag använder även Laura Mulveys begrepp den manliga blicken när jag granskar blickarnas betydelse för flanöspositionen och den kroppsliga erfarenheten.

Genom att granska hur kroppslighet, blickar och begär inverkar på hur de kvinnliga karaktärerna betraktar och navigerar genom omgivningen analyserar jag hur den flanösen skrivs fram i verken. Jag undersöker vilken roll maktstrukturer, normer och valfrihet spelar för karaktärernas möjlighet till nomadisk rörlighet och i förlängningen för ett subjektsblivande. Min analys pekar mot att den nomadiska rörligheten är avgörande för subjektsblivandet och att den förutsätter såväl begär som realistiska valmöjligheter. Hur karaktärerna intar flanöspositionen speglar därför deras förutsättningar. Den senmoderna flanösen är varken flanörens motsats eller en imitation av honom. Flanöspositionen innebär att införliva den kvinnliga kroppsliga erfarenheten i flanerandet och att trotsa de begränsningar som finns.