Cultural competence in speech-language pathology : Finnish speech language pathologists’ experience of cultural competence in service delivery
Hoang, Huong (2022)
Hoang, Huong
2022
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2022051134537
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2022051134537
Tiivistelmä
It is expected of speech-language pathologists (SLPs) to be able to act in multilingual and multicultural contexts. SLPs are required to have the ability to identify their limits in language proficiency and cultural knowledge and to ask for support when needed (Helsingfors universitet, 2022). As cultural and linguistic diversity (CLD) is growing, it is of relevance for society and professions to develop accordingly. Cultural competence is a term coined in the 1960s and 1970s as a result of civil rights demanding recognition of CLD in society. It is seen as a foundation to develop cross-cultural interaction, reduce health disparities, improve accessibility, and promote health equity. Integrating cultural competence in professional practice requires practices that consider all aspects of an individual’s social identity, with emphasis on intersectionality where each identity's relation to power should be recognized. Although cultural competence is required in many professions including speech-language pathology (SLP), there seems to be a lack of knowledge and confidence when working with a CLD clientele. Therefore, this study seeks to understand how speech-language pathologists (SLPs) in Finland experience how cultural competence is carried out in services. Four approximately one-hour semi-structured interviews were conducted with four participants from different institutions in Nyland, Southern Finland. Two of the participants were bilingual. Data were collected through an interview where each participant shared their thoughts on culture, language, and cultural competence among SLPs. Results show that SLPs in general gain much knowledge through their own experience of working with CLD clients. This equips them to be mindful of varied cultural perspectives on childrearing, roles, culture, language, values, and beliefs. Many SLPs are self-reflective and value equity and respect when providing services. SLPs’ culturally competent work also benefits from institutional provided tools, such as interpreters, financial support for further education, collaboration with other professions, and collegial support. However, SLPs would benefit from conceptual knowledge to have a framework to monitor their competence, but also have the terminology to deepen their understanding of CLD and identify shortcomings in SLP services. Results also show a lack of consensus and framework, due to the reported need for conceptual knowledge and institutional responsibility. Taking into consideration that many SLPs reported cultural competence depending on their personality and personal preferences, institutions need to be mindful of how this might contribute to the disparity in services. Therefore, to ensure cultural competence in all provided services, institutions should carry the responsibility to develop in line with the growing CLD. Det är förväntat av talterapeuter att kunna agera i flerspråkiga och mångkulturella kontexter. Det här innebär att man som yrkeskunnig vet gränserna för de egna språkkunskaperna och den egna kulturkännedomen för att vidare kunna begära stöd då de inte räcker till (Helsingfors universitet, 2022). I och med den växande kulturella och språkliga mångfalden (cultural and linguistic diversity, CLD) finns det skäl för samhället och yrken att utvecklas i samma takt. Kulturell kompetens (cultural competence) är en term som uppkommit under 1960- och 1970-talet, som följd av en medborgarrättsrörelse för erkännandet av CLD i samhället. Termen anses stå som grund för att utveckla interkulturell interaktion, minska skillnader i hälsa, förbättra tillgänglighet och främja hälsorättvisa. För att implementera kulturell kompetens i praktiken bör intersektionalitet betonas i samband med att alla aspekter av individens sociala identiteter och relationen till maktstrukturen beaktas. Kulturell kompetens är något som anses betonas i en vid utsträckning och det finns riktlinjer för hur man bör utveckla och implementera det i sin praxis. Trots detta visar studier att många talterapeuter upplever osäkerhet och bristfällig kunskap kring arbetet med CLD- klienter. Syftet med den föreliggande studien är följaktigen att via kartläggning förstå hur talterapeuter i Finland upplever att kulturell kompetens fungerar inom talterapitjänsterna. Sammanlagt deltog fyra talterapeuter, varav två var tvåspråkiga. Alla deltagare arbetade på olika institutioner inom Nyland, södra Finland. Materialet samlades in via omkring en timmes långa halvstrukturerade intervjuer. Under intervjuerna fick deltagarna reflektera kring bland annat kultur, språk och kulturell kompetens bland talterapeuter. Resultat från studien visar att talterapeuter i allmänhet tillägnar sig en stor del av sin kunskap via egna erfarenheter med CLD-klienter. Erfarenheterna erbjuder dem färdigheter i att vara uppmärksamma om olika kulturella perspektiv på uppfostran, roller, kultur, språk, värderingar och tro. Många talterapeuter reflekterar över den egna rollen i arbetet och implementerar värderingar om rättvisa och respekt. Institutionella verktyg som tolk, bidrag för fortbildning, samarbete med andra yrkeskunniga samt kollegialt stöd anses vara en fördel för ett kulturellt kompetent arbete bland talterapeuter. Hindrande faktorer som identifierades för utvecklandet av kulturell kompetens var brist på verktyg och konceptuell kunskap kring CLD. Till skillnad från den egna kunskapen innebär konceptuell kunskap förståelse av terminologi och värderingar för att ha en ram för att reflektera över sitt eget arbete och identifiera tillkortakommanden i det. Resultaten pekar på att det behövs ett institutionellt ansvarstagande för att åtgärda brist på ramverk och konsensus. Vidare visar resultaten att kulturell kompetens beror mycket på personliga preferenser och personlighet. Därmed är det viktigt för institutioner att medvetandegöra hur detta kan bidra till risken för skillnader i tjänster som erbjuds. För att säkra att alla erbjudna tjänster är lika kulturellt kompetenta, bör institutioner ta ansvaret att utvecklas i linje med den växande mångfalden.
Kokoelmat
- 6163 Logopedia [74]