Likställd militärtjänst i Finland – Den suveräna statens rätt till försvar kontra individens klassificering och dess rättsverkningar gällande militärtjänstgöring
Valli, Laura (2022)
Valli, Laura
2022
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2022051234960
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2022051234960
Tiivistelmä
Finland har byggt sitt territoriella försvar genom den allmänna försvarsskyldigheten stadgad i grundlagens (731/1999) 127 §. Varje finsk medborgare är skyldig att delta i fosterlandets försvar. Undantag från denna skyldighet stadgas genom lagar.
Den här avhandlingen undersöker godtagbarheten av särbehandling i undantagsbehandlade situationer nämnda i värnpliktslagen. Detta är medborgarskap, kön, religion, livsåskådning, hälsotillstånd samt hemort. Värnpliktens subjektiva begränsningar bär i sig jämställdhetsaspekter, som reflekteras i avhandlingen.
Europas säkerhetsläge förändrades stort den 24 februari 2022 genom Rysslands anfall mot Ukraina. Händelser riktade världens ögon mot de europeiska ländernas säkerhetslösningar. Värnplikten är den försvarslösningen Finland har valt. Försvarsmakten försvarar hela Finland med målet att hålla de försvarsmässigt viktiga områdena i egen besittning.
Andan i grundlagens 127 § möjliggör att försvarspliktens praktiska innehåll kan stiftas genom vanliga lagar. På grund av samma orsak är ålänningars försvarsplikt latent. I värnpliktslagen (1438/2007) 2 § stadgas om de värnpliktiga: varje manlig finsk medborgare är värnpliktig från ingången av det år när han fyller 18 till utgången av det år när han fyller 60 år, om inte något annat bestäms i lagen. Värnplikten berör män. Som poängterats i samhället av värnpliktens manlighet, får ingen, enligt diskrimineringsförbudet i grundlagens 6 § 2 moment, utan godtagbart skäl särbehandlas på̊ grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. Lagstiftaren har tagit ställning till de godtagbara undantagsskälen genom vilka en individ inte behöver fullgöra sin i grundlagen föreskrivna försvarsplikt. Grunderna för särbehandling behandlas i avhandlingens frågeställningar som besvaras genom rättdogmatiska metoder.
Avhandlingens syfte är att sammanfoga de godtagbara undantagen till särbehandling i landets förvarslösning. Resultat visar att likabehandlings- samt jämställdhetsaspekter har tagits i beaktandet i lagar som berör militärtjänstgöring i Finland. Upphävandet av lagen om befrielse för Jehovas vittnen från fullgörandet av värnplikt (330/2019) har balanserat de värnpliktiges ställning inför lagen. Trots det finns det luckor i lagstiftningen gällande till exempel användning av hela årsklassen till försvarets behov samt i värdering av samvetsskäl angående personer som vill bli befriat från i lag skriven försvarsskyldighet.
Den här avhandlingen undersöker godtagbarheten av särbehandling i undantagsbehandlade situationer nämnda i värnpliktslagen. Detta är medborgarskap, kön, religion, livsåskådning, hälsotillstånd samt hemort. Värnpliktens subjektiva begränsningar bär i sig jämställdhetsaspekter, som reflekteras i avhandlingen.
Europas säkerhetsläge förändrades stort den 24 februari 2022 genom Rysslands anfall mot Ukraina. Händelser riktade världens ögon mot de europeiska ländernas säkerhetslösningar. Värnplikten är den försvarslösningen Finland har valt. Försvarsmakten försvarar hela Finland med målet att hålla de försvarsmässigt viktiga områdena i egen besittning.
Andan i grundlagens 127 § möjliggör att försvarspliktens praktiska innehåll kan stiftas genom vanliga lagar. På grund av samma orsak är ålänningars försvarsplikt latent. I värnpliktslagen (1438/2007) 2 § stadgas om de värnpliktiga: varje manlig finsk medborgare är värnpliktig från ingången av det år när han fyller 18 till utgången av det år när han fyller 60 år, om inte något annat bestäms i lagen. Värnplikten berör män. Som poängterats i samhället av värnpliktens manlighet, får ingen, enligt diskrimineringsförbudet i grundlagens 6 § 2 moment, utan godtagbart skäl särbehandlas på̊ grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. Lagstiftaren har tagit ställning till de godtagbara undantagsskälen genom vilka en individ inte behöver fullgöra sin i grundlagen föreskrivna försvarsplikt. Grunderna för särbehandling behandlas i avhandlingens frågeställningar som besvaras genom rättdogmatiska metoder.
Avhandlingens syfte är att sammanfoga de godtagbara undantagen till särbehandling i landets förvarslösning. Resultat visar att likabehandlings- samt jämställdhetsaspekter har tagits i beaktandet i lagar som berör militärtjänstgöring i Finland. Upphävandet av lagen om befrielse för Jehovas vittnen från fullgörandet av värnplikt (330/2019) har balanserat de värnpliktiges ställning inför lagen. Trots det finns det luckor i lagstiftningen gällande till exempel användning av hela årsklassen till försvarets behov samt i värdering av samvetsskäl angående personer som vill bli befriat från i lag skriven försvarsskyldighet.