A Discourse Analytic Approach to HEI Leadership in Finland : The What and How of Rectors’ Leadership

Abstract

This dissertation is about the leadership in higher education institutions (HEIs) in Finland. It consists of five articles, or sub-studies, and a compilation.

This dissertation focuses on the rector’s leadership practice and specifically the mediating role this practice represents. It utilises the ideas of enactment and the relative freedom to act that the leader, in this case the HEI rector, has. Furthermore, enactment and non-affirmative education theory are applied in aiming to understand pedagogical dimensions of leadership.

The specific aim of the dissertation is to empirically describe rectors’ leadership practice with the help of a discursive approach where the talk is seen as a social practice. The study sheds light on those leadership discourses that are constructed, constituted and maintained in HEIs in Finland during and after a major higher education (HE) policy shift in the country.

The following synthesised research questions are to be answered: How can the HEI rector’s leadership practice and especially the mediating role and discursive positioning be understood? and How can the rector’s leadership be understood through a discursive lens?

In addition to the previously described points of departure, the methodological and theoretical approach applied in the thesis is discourse analysis or, more specifically, discursive psychology. In the analysis, the following analytical concepts are used: subject positions, identity construction, interpretive repertoires and positionings. The data consist of inauguration speeches and thematic interviews with HEI rectors.

The results demonstrate the discursive nature of educational leadership as a (pedagogically) mediating activity. The mediating role is visible in the use of a variety of discourses. It is shown that external developments are enacted by the rectors in carrying out their tasks. Yet, given the degrees of freedom, the rectors themselves construct and constitute their leadership practice. These discursive leadership activities contribute, in turn, to creating spaces and opportunities for faculty, but they also co-create external public spaces around HE. The non-affirmative theory in combination with the discursive methodology deepens a theoretical understanding of the HE leadership practice in the way it focuses on the relations in the context and points out how these can be perceived from an educational or pedagogical point of view.

Denna doktorsavhandling behandlar ledarskap i högskolor i Finland. Avhandlingen består av 5 artiklar eller studier samt denna sammanfattning

Avhandlingen öppnar upp för en diskussion kring ledarnas diskursanvändning och för de olika valmöjligheter som en ledare, i detta fall en rektor, står inför i sitt ledarskap. Huvudsakligt fokus ligger på rektors ledarskapspraktik och hur denna kan förstås ur ett diskursivt perspektiv. Framförallt den medierande rollen i ledarskapet tangeras. Rektors ledarskap som betraktat ur ett icke-affirmativt och ett icke-hierarkiskt perspektiv diskuteras även då detta specifikt belyser de relationer som finns i kontexten. Syftet med avhandlingen är att studera rektors ledarskapspraktik ur ett diskursivt perspektiv i hopp om att öka förståelsen av ledarskapspraktiken i en tid av förändring. Avhandlingen syftar också till att se vilka diskurser som formas och upprätthålls. Språket eller talet ses som en social praktik och är centralt i själva utövandet av ledarskapet. Ledarskapspraktiken och diskurserna utforskas i en högskolekontext där spänningarna mellan det organisationsinterna och organisationsexterna alltjämt är närvarande.

Avhandlingen strävar till att besvara följande syntetiserade forskningsfrågor: Hur kan man förstå ledarskapspraktiken i högskolorna med ett speciellt fokus på en medierande roll och en diskursiv positionering? och Hur kan ledarskapet i den högskolorna förstås utifrån ett diskursivt perspektiv?

Avhandlingen utgår från ett diskursanalytiskt, närmare bestämt diskurspsykologiskt perspektiv där följande diskursiva begrepp används som verktyg i arbetet: subjektsposition, identitetskonstruktion, tolkningsrepertoar och positionering. Det empiriska materialet består av inskriptionstal och tematiska intervjuer med högskolerektorerna.

Forskningen visar på den diskursiva aspekten av ledarskapspraktiken, som en sorts (pedagogiskt) medierad aktivitet. Forskningen visar att yttre omständigheter gör att uppgifter och frirum varierar, men att rektor själv avgör hur frirummet används och hur detta genom talet bidrar till hur deras ledarskap tar sig i uttryck och blir till en handling genom de diskurser och därmed den diskursiva ledarskapspraktik hen konstruerar och upprätthåller. Den icke-affirmativa teorin förtydligar ytterligare de relationer som finns i kontexten och ökar förståelsen för hur relationerna återspeglas i rektors ledarskapspraktik. Dessa diskursiva ledarskapspraktiker bidrar i sin tur till att skapa möjligheter för medarbetarna och även för externa som bjuds in till att samskapa externa offentliga rum kring högskolan.