Combining School and Sport in Finnish Lower Secondary School : The Interplay Among Engagement, Burnout and Experiences in Student Athletes’ Dual Career Adjustment
Kuokkanen, Joni (2022-04-29)
Kuokkanen, Joni
Åbo Akademi - Åbo Akademi University
29.04.2022
Publikationen är skyddad av upphovsrätten. Den får läsas och skrivas ut för personligt bruk. Användning i kommersiellt syfte är förbjuden.
Publikationens permanenta adress är
https://urn.fi/URN:ISBN: 978-952-12-4165-9
https://urn.fi/URN:ISBN: 978-952-12-4165-9
Abstrakt
Många potentiella elitidrottare lägger av med idrott före 15 års ålder på grund av oöverkomliga problem med att balansera idrott med andra delområden av livet på ett tillfredsställande sätt. I avsaknad av nationella riktlinjer har unga begåvade idrottare inte haft optimala möjligheter att kombinera skola och idrott i en dubbel karriär (DK) inom den grundläggande utbildningen. Inom ramen för Finlands olympiska kommittés 3-åriga pilotprojekt ”idrottshögstadieförsök” (LSSSPP) skapades idrottsklasser i årskurserna 7-9 vid 19 idrottsprofilerade skolor under läsåren 2017 och 2020. I samband med pilotprojektet genomfördes ett longitudinellt forskningsprojekt, Sport and Education for Life, som ämnade utvärdera skolornas verksamhet för att utveckla mer effektiva sätt att stödja idrottares dubbla karriär i skolkontext.
Syftet med denna avhandling, som utgör en väsentlig del av forskningsprojektet, var att undersöka hur unga idrottare (13–15 år) anpassar sig till DK i samspelet mellan skol- och idrottsrelaterat engagemang och utbrändhet. Vidare analyserades betydelsen av sociala influenser och erfarenheter i anpassningsprocessen. Avhandlingen består av fyra studier och bygger på en mixad metod med explorativ sekventiell design. I avhandlingen kombineras enkätdata, intervjuer med idrottare, lärare och elever och lektionsobservationer som samlats in vid tre tidpunkter (T1–T3) under årskurs 7 och 8. De kvantitativa tillvägagångssätten i studierna I-III möjliggjorde att involvera många deltagare för att identifiera generella och individuella trender i skol- och idrottsrelaterat engagemang och utbrändhet hos idrottande elever. De kvalitativa tillvägagångssätten i studierna III och IV bidrog med mer detaljerad information om hur erfarenheter och sociala interaktioner påverkar anpassningsprocessen.
Studie I fokuserade på relationen mellan socialt stöd, beteendemässigt engagemang och skolutbrändhet hos idrottande elever i idrottsklass (n = 209) och icke idrottande elever i parallellklass (n = 156) i årskurs 7. I studien användes strukturell ekvationsmodellering för att analysera tvärsnittsdata som samlats in med hjälp av frågeformulär vid två tidpunkter (T1 och T2). Resultaten visade att mammor, kamrater och lärare utgjorde oberoende källor av direkt och indirekt socialt stöd med potential att stärka ungdomars beteendemässiga engagemang och skydda mot risken att bli utbränd. Vidare pekade resultaten på icke-signifikanta skillnader i skolutbrändhet och engagemang och en högre genomsnittlig nivå av kamratstöd hos idrottande elever i idrottsklass jämfört med icke-idrottande elever i parallellklass. Enligt resultaten utgör idrottande inte ett hinder för skolgång, utan kan snarare stödja elevers välmående i skolan.
Studie II fokuserade på att skapa och validera ett nytt instrument (the Sport Engagement Instrument – SpEI) ämnat för att mäta idrottsengagemang i en finsk dubbel karriärkontext. Inledningsvis skapade en expertpanel en första version av instrumentet som sedan validerades med hjälp av enkätdata från två oberoende sampel (N1 = 992 and N2 = 465) av idrottare i åldern 13 och 14. Konfirmatorisk faktoranalys användes för att jämföra sex olika faktorstrukturer. Resultaten indikerade att en faktorstruktur med 18 variabler fördelade på fyra affektiva engagemangsfaktorer och antingen två första ordningens eller en andra ordningens kognitiva engagemangsfaktor uppvisade bästa psykometriska egenskaper i båda samplen. Studie II introducerade ett nytt instrument för att mäta idrottsengagemang med faktorer och variabler motsvarande den definition som tidigare använts för att beskriva engagemang i skolkontext.
Studie III fokuserade på hur idrottande elevers förmåga att anpassa sig till DK utformas i samspelet mellan engagemang, utbrändhet och erfarenheter i årskurs 8 (T3). Studien antog en explorativ sekventiell mixad metod design och använde en kombination av enkätdata från 217 (48,9 % flickor) idrottande elever i åldern 14 år och 19 elevintervjuer (10 flickor). Med latent profilanalys, baserat på skol- och idrottsrelaterat engagemang och utbrändhet, identifierades tre profiler. Ungefär hälften (56.2%) av eleverna uppvisade hög grad av anpassning, en tredjedel (33.6%) medelmåttig anpassning och var tionde elev (10.2%) en låg grad av anpassning. En tematisk analys av de efterföljande intervjuerna signalerade att eleverna uppskattade blandningen av indirekta och direkta stödåtgärder som skolan och lärarna erbjöd för deras DK. Resultaten antydde att personliga resurser och strategier spelade en avgörande roll i att elever som tillhörde gruppen med en hög grad av anpassning kunde upprätthålla en hög nivå av engagemang och låg utbrändhet inom idrott och skola. Eleverna som tillhörde profilerna med medelmåttig eller låg grad av anpassning kompenserade en brist på dessa kompetenser genom att utveckla symptom på utbrändhet eller/och att minska sitt idrottsengagemang. Sammantaget antydde resultaten att idrottande elever har varierande sociala strategier och individuell förmåga att bemöta personliga och miljömässiga krav.
Studie IV fokuserade på idrottande elevers skol- och idrottsengagemang i årskurs 8 (T3). Studien utfördes genom att kombinera intervjuer med elever (N = 15) och skolpersonal (N = 6) samt lektionsobservationer. För analys av studiens insamlade data användes kvalitativ dataanalys. Resultaten indikerade att idrottande elever ansåg att skolan var en mycket viktig del av deras liv, hade höga akademiska ambitioner och högre genomsnittliga betygspoäng med mindre variation i jämförelse med elever i parallellklass. Rollen och skälen till att delta i idrott varierade från ambitioner att satsa på en professionell idrottskarriär till att delta i idrott av nöje, njutning och sociala skäl hos idrottande elever. Enligt resultaten uppvisade ungdomarna större variation i sitt idrottsengagemang än sitt engagemang i skolan.
Sammantaget belyser resultaten från avhandlingens fyra studier att majoriteten av elever i idrottsklass uppvisar en god balans mellan idrott och skolgång i form av högt engagemang, låg utbrändhet och positiva erfarenheter under grundutbildningens årskurser 7 och 8. För en del ungdomar är omgivningens stöd och personliga förmågor otillräckliga i relation till individuella behov och värderingar. Dessa elever anpassar sitt beteende och gör nödvändiga eftergifter inom idrotten snarare än skolan för att upprätthålla sin DK. I projektet idrottshögstadieförsök (LSSSPP) var skolornas dagliga verksamhet och forskning nära sammanlänkade. Därmed kan resultaten av denna avhandling användas för att utveckla skolans läroplan och stödtjänster som kan hjälpa idrottande elever att framgångsrikt kombinera skola och idrott i
grundskolans årskurser 7-9.
Exempelvis kunde screening för engagemang och utbrändhet i skola och idrott ordnas varje år för att upptäcka tecken på missanpassning vid ett tidigt skede. Dessutom bör skolor överväga att lägga till undervisningsinnehåll som främjar idrottande elevers förmåga att planera och hantera sin dubbla karriär (t.ex. självreglering, mental seghet och planeringsförmåga) och social intelligens (t.ex. att upprätthålla och skapa nya sociala kontakter). För att särskilja sökande som har den högsta potentialen att upprätthålla en idrottares livsstil i framtiden, skulle det vara skäl att införa intervjuer tillsammans med fysiska lämplighetstest som en del av urvalsproven för idrottsklasser. Att uppmuntra utbyte av bästa praxis och främja spridning av dem kan bidra till att utveckla idrottsprofilerade skolors stödprogram och i slutändan stödja idrottsstudenters välbefinnande som helhet.
Syftet med denna avhandling, som utgör en väsentlig del av forskningsprojektet, var att undersöka hur unga idrottare (13–15 år) anpassar sig till DK i samspelet mellan skol- och idrottsrelaterat engagemang och utbrändhet. Vidare analyserades betydelsen av sociala influenser och erfarenheter i anpassningsprocessen. Avhandlingen består av fyra studier och bygger på en mixad metod med explorativ sekventiell design. I avhandlingen kombineras enkätdata, intervjuer med idrottare, lärare och elever och lektionsobservationer som samlats in vid tre tidpunkter (T1–T3) under årskurs 7 och 8. De kvantitativa tillvägagångssätten i studierna I-III möjliggjorde att involvera många deltagare för att identifiera generella och individuella trender i skol- och idrottsrelaterat engagemang och utbrändhet hos idrottande elever. De kvalitativa tillvägagångssätten i studierna III och IV bidrog med mer detaljerad information om hur erfarenheter och sociala interaktioner påverkar anpassningsprocessen.
Studie I fokuserade på relationen mellan socialt stöd, beteendemässigt engagemang och skolutbrändhet hos idrottande elever i idrottsklass (n = 209) och icke idrottande elever i parallellklass (n = 156) i årskurs 7. I studien användes strukturell ekvationsmodellering för att analysera tvärsnittsdata som samlats in med hjälp av frågeformulär vid två tidpunkter (T1 och T2). Resultaten visade att mammor, kamrater och lärare utgjorde oberoende källor av direkt och indirekt socialt stöd med potential att stärka ungdomars beteendemässiga engagemang och skydda mot risken att bli utbränd. Vidare pekade resultaten på icke-signifikanta skillnader i skolutbrändhet och engagemang och en högre genomsnittlig nivå av kamratstöd hos idrottande elever i idrottsklass jämfört med icke-idrottande elever i parallellklass. Enligt resultaten utgör idrottande inte ett hinder för skolgång, utan kan snarare stödja elevers välmående i skolan.
Studie II fokuserade på att skapa och validera ett nytt instrument (the Sport Engagement Instrument – SpEI) ämnat för att mäta idrottsengagemang i en finsk dubbel karriärkontext. Inledningsvis skapade en expertpanel en första version av instrumentet som sedan validerades med hjälp av enkätdata från två oberoende sampel (N1 = 992 and N2 = 465) av idrottare i åldern 13 och 14. Konfirmatorisk faktoranalys användes för att jämföra sex olika faktorstrukturer. Resultaten indikerade att en faktorstruktur med 18 variabler fördelade på fyra affektiva engagemangsfaktorer och antingen två första ordningens eller en andra ordningens kognitiva engagemangsfaktor uppvisade bästa psykometriska egenskaper i båda samplen. Studie II introducerade ett nytt instrument för att mäta idrottsengagemang med faktorer och variabler motsvarande den definition som tidigare använts för att beskriva engagemang i skolkontext.
Studie III fokuserade på hur idrottande elevers förmåga att anpassa sig till DK utformas i samspelet mellan engagemang, utbrändhet och erfarenheter i årskurs 8 (T3). Studien antog en explorativ sekventiell mixad metod design och använde en kombination av enkätdata från 217 (48,9 % flickor) idrottande elever i åldern 14 år och 19 elevintervjuer (10 flickor). Med latent profilanalys, baserat på skol- och idrottsrelaterat engagemang och utbrändhet, identifierades tre profiler. Ungefär hälften (56.2%) av eleverna uppvisade hög grad av anpassning, en tredjedel (33.6%) medelmåttig anpassning och var tionde elev (10.2%) en låg grad av anpassning. En tematisk analys av de efterföljande intervjuerna signalerade att eleverna uppskattade blandningen av indirekta och direkta stödåtgärder som skolan och lärarna erbjöd för deras DK. Resultaten antydde att personliga resurser och strategier spelade en avgörande roll i att elever som tillhörde gruppen med en hög grad av anpassning kunde upprätthålla en hög nivå av engagemang och låg utbrändhet inom idrott och skola. Eleverna som tillhörde profilerna med medelmåttig eller låg grad av anpassning kompenserade en brist på dessa kompetenser genom att utveckla symptom på utbrändhet eller/och att minska sitt idrottsengagemang. Sammantaget antydde resultaten att idrottande elever har varierande sociala strategier och individuell förmåga att bemöta personliga och miljömässiga krav.
Studie IV fokuserade på idrottande elevers skol- och idrottsengagemang i årskurs 8 (T3). Studien utfördes genom att kombinera intervjuer med elever (N = 15) och skolpersonal (N = 6) samt lektionsobservationer. För analys av studiens insamlade data användes kvalitativ dataanalys. Resultaten indikerade att idrottande elever ansåg att skolan var en mycket viktig del av deras liv, hade höga akademiska ambitioner och högre genomsnittliga betygspoäng med mindre variation i jämförelse med elever i parallellklass. Rollen och skälen till att delta i idrott varierade från ambitioner att satsa på en professionell idrottskarriär till att delta i idrott av nöje, njutning och sociala skäl hos idrottande elever. Enligt resultaten uppvisade ungdomarna större variation i sitt idrottsengagemang än sitt engagemang i skolan.
Sammantaget belyser resultaten från avhandlingens fyra studier att majoriteten av elever i idrottsklass uppvisar en god balans mellan idrott och skolgång i form av högt engagemang, låg utbrändhet och positiva erfarenheter under grundutbildningens årskurser 7 och 8. För en del ungdomar är omgivningens stöd och personliga förmågor otillräckliga i relation till individuella behov och värderingar. Dessa elever anpassar sitt beteende och gör nödvändiga eftergifter inom idrotten snarare än skolan för att upprätthålla sin DK. I projektet idrottshögstadieförsök (LSSSPP) var skolornas dagliga verksamhet och forskning nära sammanlänkade. Därmed kan resultaten av denna avhandling användas för att utveckla skolans läroplan och stödtjänster som kan hjälpa idrottande elever att framgångsrikt kombinera skola och idrott i
grundskolans årskurser 7-9.
Exempelvis kunde screening för engagemang och utbrändhet i skola och idrott ordnas varje år för att upptäcka tecken på missanpassning vid ett tidigt skede. Dessutom bör skolor överväga att lägga till undervisningsinnehåll som främjar idrottande elevers förmåga att planera och hantera sin dubbla karriär (t.ex. självreglering, mental seghet och planeringsförmåga) och social intelligens (t.ex. att upprätthålla och skapa nya sociala kontakter). För att särskilja sökande som har den högsta potentialen att upprätthålla en idrottares livsstil i framtiden, skulle det vara skäl att införa intervjuer tillsammans med fysiska lämplighetstest som en del av urvalsproven för idrottsklasser. Att uppmuntra utbyte av bästa praxis och främja spridning av dem kan bidra till att utveckla idrottsprofilerade skolors stödprogram och i slutändan stödja idrottsstudenters välbefinnande som helhet.
Collections
- 516 Pedagogik [107]