Combining School and Sport in Finnish Lower Secondary School : The Interplay Among Engagement, Burnout and Experiences in Student Athletes’ Dual Career Adjustment

Abstract

The current alarming trend in sports shows that many potential future elite athletes opt to dropout of sports before the age of 15 due to insuperable problems in satisfactorily balancing sport with other spheres of life. The absence of national standards has hindered the provision of optimal developmental grounds for talented young athletes to combine school and sport in a dual career (DC) in lower secondary education. Consequently, the Finnish Olympic Committee introduced a three-year Lower Secondary Sports Schools Pilot Project (LSSSPP) on a trial basis in 19 public lower secondary schools between the academic years of 2017 and 2020. Parallel to the three-year pilot project, a longitudinal mixed-methods research project, called Sport and Education for Life, was initiated to evaluate the development of lower secondary sports schools to further improve the DC support programmes at these schools.

The purpose of the present thesis that forms an essential part of the research project was to examine the interplay between school- and sport-related engagement and burnout in shaping adolescent student athletes’ (ages 13–15 years) DC adjustment, and the role of social influences and experiences in the adjustment process. The overall aim was addressed in four studies through an exploratory sequential mixed-methods design combining survey data with student athlete and school staff interviews and non-participant observations documented in field notes collected at three time points (T1-T3) during the first two years of lower secondary school. The quantitative approaches utilised in studies I-III involved many students and enable to detect both common and individual trends in engagement and burnout within and between student athletes. The subsequent qualitative approaches used in studies III and IV provided comprehensive evidence regarding the role of experiences and social interactions in the adjustment process.

The objective of study I was to examine the role of social support from significant others and student behavioural engagement in student athletes’ (n = 209) and regular students’ (n = 156) school burnout in Grade 7. Using cross-sectional questionnaire data collected over a period of 6 months at two time points (T1 and T2), a series of multigroup structural equation models revealed that mothers, peers and teachers are independent sources of social support that have the potential to strengthen adolescents’ behavioural engagement and shield them from burnout through distinct direct and indirect mechanisms. Furthermore, the results indicated that student athletes displayed non-existent group-level differences in school-related burnout and engagement and a higher average level of peer support in comparison to regular students. In summary, the results propose that sports training is not only compatible with schooling, but it also might facilitate well-being in the school context.

The objective of study II was to construct and validate the Sport Engagement Instrument (SpEI) in the Finnish DC context. After an expert panel created the initial SpEI, the instrument was validated with questionnaire data collected from two independent samples (N1 = 992 and N2 = 465) of lower secondary school student athletes aged 13 and 14 years. Using confirmatory factor analyses to compare six different factor structures, the results suggest that 18 items dispersed along four affective engagement factors and either two first-order or one second-order cognitive engagement factor describe the sport engagement phenomenon most accurately in both samples. In essence, study II introduced a new instrument for measuring sport engagement with parallel factors and items matching the well-established way of conceptualising engagement in the school context.

The objective of study III was to examine student athletes’ DC adjustment in Finnish lower secondary sport schools at the end of the second academic year (T3) by assessing the interplay among engagement, burnout and experiences through an explanatory sequential mixed-methods approach. The study combined questionnaire data from a sample of 217 (48.9% girls) lower secondary student athletes aged 14 years with follow-up interviews from 19 (10 girls) student athletes. Based on quantitative measures of engagement and burnout in school and sport, a latent profile analysis revealed three distinct profiles. Student athletes belonging to the well-adjusted profile (56.2%) displayed a high level of DC adjustment, whereas adolescents in the reasonably functioning (33.6%) and struggling (10.2%) profiles showed average and low DC adjustment, respectively. The thematic analysis of the interviews in the subsequent qualitative phase suggested that student athletes were generally satisfied with the mix of indirect and direct actions and the support their schools and teachers provided for combining school and sport. However, according to the results, personal resources and coping strategies were crucial assets that enabled student athletes in the well-adjusted profile to maintain low burnout and high current engagement and ambitious future aspirations towards sport. Adolescents in the reasonably functioning and struggling profiles either developed symptoms of burnout or decreased their engagement in sport to compensate for a lack of these skills. In summary, there are differences in student athletes’ individual ability to meet personal and environmental demands and they use different social strategies to do so.

The purpose of study IV was to investigate student athletes’ engagement in education and sport at the end of the second academic year (T3) utilising interviews with student athletes (N = 15) and school staff (N = 6) as well as observations documented in field notes. The data were analysed using collaborative qualitative data analysis. The main findings indicated that most student athletes considered school to be a highly important part of their lives and they reported high academic ambitions as well as a higher average level of academic achievement with less variation in grade point average in comparison to regular students. In contrast, the role and reasons for participating in sport varied greatly among the student athletes, ranging from ambitions of pursuing a professional sporting career to participating in sport for fun, enjoyment and social reasons. In summary, the results suggested that student athletes showed greater variation in their sport engagement than their engagement towards school.

To conclude, the majority of student athletes described a positive person–environment fit characterised by low burnout, high engagement and positive experiences that match those of the environment during the first two years of lower secondary school. However, a lack of congruence between school-level support functions and student athletes´ individual needs, abilities and values hindered the DC adjustment for some adolescents. These student athletes adapted their behaviour by making necessary concessions in sport rather than school to match the demands of the environment and preserve their DC. Importantly, the practical efforts in schools and research were closely interlinked in the LSSSPP; thus, the results of the present thesis can be applied to improve school curriculum and support services to aid student athletes in their efforts to successfully combine school and sport in lower secondary school.

For example, DC-oriented schools would benefit from annually screening for student athletes’ engagement and burnout, especially in sport but also in school, to detect and monitor signs of maladjustment and to develop subsequent interventions. Moreover, schools should consider adding teaching units that promote student athletes´ DC management and career planning (e.g. self regulation, mental toughness and planning skills) and social intelligence (e.g. maintaining interpersonal relationships and making new social contacts). To distinguish applicants who possess the highest potential to maintain an athlete’s lifestyle in the future, it would be useful to include interviews along with physical aptitude tests when selecting student athletes for sports classes. In essence, the exchange and promotion of good practices can ultimately contribute to developing DC support programmes in lower secondary schools and support student athletes’ well-being as a whole.

Många potentiella elitidrottare lägger av med idrott före 15 års ålder på grund av oöverkomliga problem med att balansera idrott med andra delområden av livet på ett tillfredsställande sätt. I avsaknad av nationella riktlinjer har unga begåvade idrottare inte haft optimala möjligheter att kombinera skola och idrott i en dubbel karriär (DK) inom den grundläggande utbildningen. Inom ramen för Finlands olympiska kommittés 3-åriga pilotprojekt ”idrottshögstadieförsök” (LSSSPP) skapades idrottsklasser i årskurserna 7-9 vid 19 idrottsprofilerade skolor under läsåren 2017 och 2020. I samband med pilotprojektet genomfördes ett longitudinellt forskningsprojekt, Sport and Education for Life, som ämnade utvärdera skolornas verksamhet för att utveckla mer effektiva sätt att stödja idrottares dubbla karriär i skolkontext.

Syftet med denna avhandling, som utgör en väsentlig del av forskningsprojektet, var att undersöka hur unga idrottare (13–15 år) anpassar sig till DK i samspelet mellan skol- och idrottsrelaterat engagemang och utbrändhet. Vidare analyserades betydelsen av sociala influenser och erfarenheter i anpassningsprocessen. Avhandlingen består av fyra studier och bygger på en mixad metod med explorativ sekventiell design. I avhandlingen kombineras enkätdata, intervjuer med idrottare, lärare och elever och lektionsobservationer som samlats in vid tre tidpunkter (T1–T3) under årskurs 7 och 8. De kvantitativa tillvägagångssätten i studierna I-III möjliggjorde att involvera många deltagare för att identifiera generella och individuella trender i skol- och idrottsrelaterat engagemang och utbrändhet hos idrottande elever. De kvalitativa tillvägagångssätten i studierna III och IV bidrog med mer detaljerad information om hur erfarenheter och sociala interaktioner påverkar anpassningsprocessen.

Studie I fokuserade på relationen mellan socialt stöd, beteendemässigt engagemang och skolutbrändhet hos idrottande elever i idrottsklass (n = 209) och icke idrottande elever i parallellklass (n = 156) i årskurs 7. I studien användes strukturell ekvationsmodellering för att analysera tvärsnittsdata som samlats in med hjälp av frågeformulär vid två tidpunkter (T1 och T2). Resultaten visade att mammor, kamrater och lärare utgjorde oberoende källor av direkt och indirekt socialt stöd med potential att stärka ungdomars beteendemässiga engagemang och skydda mot risken att bli utbränd. Vidare pekade resultaten på icke-signifikanta skillnader i skolutbrändhet och engagemang och en högre genomsnittlig nivå av kamratstöd hos idrottande elever i idrottsklass jämfört med icke-idrottande elever i parallellklass. Enligt resultaten utgör idrottande inte ett hinder för skolgång, utan kan snarare stödja elevers välmående i skolan.

Studie II fokuserade på att skapa och validera ett nytt instrument (the Sport Engagement Instrument – SpEI) ämnat för att mäta idrottsengagemang i en finsk dubbel karriärkontext. Inledningsvis skapade en expertpanel en första version av instrumentet som sedan validerades med hjälp av enkätdata från två oberoende sampel (N1 = 992 and N2 = 465) av idrottare i åldern 13 och 14. Konfirmatorisk faktoranalys användes för att jämföra sex olika faktorstrukturer. Resultaten indikerade att en faktorstruktur med 18 variabler fördelade på fyra affektiva engagemangsfaktorer och antingen två första ordningens eller en andra ordningens kognitiva engagemangsfaktor uppvisade bästa psykometriska egenskaper i båda samplen. Studie II introducerade ett nytt instrument för att mäta idrottsengagemang med faktorer och variabler motsvarande den definition som tidigare använts för att beskriva engagemang i skolkontext.

Studie III fokuserade på hur idrottande elevers förmåga att anpassa sig till DK utformas i samspelet mellan engagemang, utbrändhet och erfarenheter i årskurs 8 (T3). Studien antog en explorativ sekventiell mixad metod design och använde en kombination av enkätdata från 217 (48,9 % flickor) idrottande elever i åldern 14 år och 19 elevintervjuer (10 flickor). Med latent profilanalys, baserat på skol- och idrottsrelaterat engagemang och utbrändhet, identifierades tre profiler. Ungefär hälften (56.2%) av eleverna uppvisade hög grad av anpassning, en tredjedel (33.6%) medelmåttig anpassning och var tionde elev (10.2%) en låg grad av anpassning. En tematisk analys av de efterföljande intervjuerna signalerade att eleverna uppskattade blandningen av indirekta och direkta stödåtgärder som skolan och lärarna erbjöd för deras DK. Resultaten antydde att personliga resurser och strategier spelade en avgörande roll i att elever som tillhörde gruppen med en hög grad av anpassning kunde upprätthålla en hög nivå av engagemang och låg utbrändhet inom idrott och skola. Eleverna som tillhörde profilerna med medelmåttig eller låg grad av anpassning kompenserade en brist på dessa kompetenser genom att utveckla symptom på utbrändhet eller/och att minska sitt idrottsengagemang. Sammantaget antydde resultaten att idrottande elever har varierande sociala strategier och individuell förmåga att bemöta personliga och miljömässiga krav.

Studie IV fokuserade på idrottande elevers skol- och idrottsengagemang i årskurs 8 (T3). Studien utfördes genom att kombinera intervjuer med elever (N = 15) och skolpersonal (N = 6) samt lektionsobservationer. För analys av studiens insamlade data användes kvalitativ dataanalys. Resultaten indikerade att idrottande elever ansåg att skolan var en mycket viktig del av deras liv, hade höga akademiska ambitioner och högre genomsnittliga betygspoäng med mindre variation i jämförelse med elever i parallellklass. Rollen och skälen till att delta i idrott varierade från ambitioner att satsa på en professionell idrottskarriär till att delta i idrott av nöje, njutning och sociala skäl hos idrottande elever. Enligt resultaten uppvisade ungdomarna större variation i sitt idrottsengagemang än sitt engagemang i skolan.

Sammantaget belyser resultaten från avhandlingens fyra studier att majoriteten av elever i idrottsklass uppvisar en god balans mellan idrott och skolgång i form av högt engagemang, låg utbrändhet och positiva erfarenheter under grundutbildningens årskurser 7 och 8. För en del ungdomar är omgivningens stöd och personliga förmågor otillräckliga i relation till individuella behov och värderingar. Dessa elever anpassar sitt beteende och gör nödvändiga eftergifter inom idrotten snarare än skolan för att upprätthålla sin DK. I projektet idrottshögstadieförsök (LSSSPP) var skolornas dagliga verksamhet och forskning nära sammanlänkade. Därmed kan resultaten av denna avhandling användas för att utveckla skolans läroplan och stödtjänster som kan hjälpa idrottande elever att framgångsrikt kombinera skola och idrott i grundskolans årskurser 7-9.

Exempelvis kunde screening för engagemang och utbrändhet i skola och idrott ordnas varje år för att upptäcka tecken på missanpassning vid ett tidigt skede. Dessutom bör skolor överväga att lägga till undervisningsinnehåll som främjar idrottande elevers förmåga att planera och hantera sin dubbla karriär (t.ex. självreglering, mental seghet och planeringsförmåga) och social intelligens (t.ex. att upprätthålla och skapa nya sociala kontakter). För att särskilja sökande som har den högsta potentialen att upprätthålla en idrottares livsstil i framtiden, skulle det vara skäl att införa intervjuer tillsammans med fysiska lämplighetstest som en del av urvalsproven för idrottsklasser. Att uppmuntra utbyte av bästa praxis och främja spridning av dem kan bidra till att utveckla idrottsprofilerade skolors stödprogram och i slutändan stödja idrottsstudenters välbefinnande som helhet.