Läromedelsanalys av Pi Matematik : En kvalitativ innehållsanalys av berättelsen i läromedlet från årskurs sju till nio

Abstract

Syftet med denna magisteravhandling är att undersöka berättelsemönster i ett allmänt använt matematikläromedel och huruvida dessa har potential att främja elevers nyfikenhet. Forskningsfrågan lyder: Hur lyfter läromedelsserien för åk 7 – 9 fram berättelsen i de algebraiska områdena i böckerna och hur främjar dessa berättelser elevernas nyfikenhet? För att få svar på forskningsfrågan gjordes en kvalitativ innehållsanalys av de algebraiska kapitlen i läromedelsserien Pi Matematik från årskurs sju till nio. Denna typ av analys valdes för att få en uppfattning om vilka mönster som bildas inuti texten som analyseras, i detta fall läromedlen, och hur dessa mönster bygger på varandra. Innehållsanalysen gjordes genom att använda ett ramverk som tidigare bearbetats fram av Dietker och Richman (2021). Skillnaden i denna avhandling och Dietker och Richmans (2021) forskning är att denna avhandling använder sig av ett något bredare perspektiv, vilket betyder att denna avhandling fokuserar på de algebraiska kapitlen som helhet och analyserar inte hur meningarna i kapitlen är uppbyggda. I resultatet framkommer att de berättelsemönster som uppkommer i läromedelsseriens algebraiska kapitel ofta är relativt korta och de matematiska frågeställningar som böckerna behandlar besvaras till största delen omedelbart i texten utan att bygga upp till ett svar med en berättelse. Detta mönster kan ses i alla tre böcker. Jämför man böckerna så ser man att de kortaste berättelsemönstren hittas i Pi Matematik 8, medan Pi matematik 7 och Pi Matematik 9 består av en blandning mellan korta och längre berättelsemönster. Böckernas algebraiska kapitel är uppbyggda på ett sådant sätt som skall fokusera på att presentera information åt läsaren, främst genom att beskriva hur man löser olika uppgifter och därefter följa med exempeluppgifter. Detta leder till att fokus inte ligger på berättelsen som bildas i sig, utan på att få en informativ text utan att fokusera desto mera på ”den röda tråden”. Detta leder till korta berättelsemönster i böckerna. Matematikböcker och texter är oftare uppbyggda som manualer för hur man löser matematiska problem än berättelser som fångar ens intresse. För att engagera elever att betrakta matematikundervisningen som mera intressant kunde det matematiska stoffet presenteras i en mera berättande form. Genom att kombinera det algebraiska innehållet i kapitlen med en berättelse som håller en ”röd tråd” genom de områden som behandlas kunde detta fungera som en motivationsfaktor för eleverna.