Unravelling Moral Certainty : Having a Rough Story

Abstract

This thesis is a reflection on the fundamental way in which one might attend to the philosophical subject of moral certainty. Drawing on a broadly therapeutic/resolute reading of Ludwig Wittgenstein, I claim that most discussions on the possibility of a Wittgensteinian notion of moral certainty, including the dominant view in the existing literature, draw on some form of framework reading of Wittgenstein. These views collectively hold some form of the view that forms of words, separate from a context in which they are being used, can nevertheless show us something about the structure or framework of moral thought. Thus, the sentences “Death is bad”, “Murder is wrong”, and “Racism is wrong”, are taken by some philosophers to be meaningful to the extent that they show us moral content so fundamental that is does not make sense to doubt or attempt to justify. For these philosophers, such sentences act as “hinges” on which our moral thoughts swing on.

By contrast, I argue that such forms of words taken as undoubtable moral certainties, outside of an explicit context of use in everyday life, distort much of how the notions of death, murder, and racism present themselves to us in everyday life. To counter this distortion, and thus to better understand the place of notions like death, murder, and racism in our moral lives, I consider various everyday examples to try and show what is lost if we fail take seriously the need to look and see what our lives with concepts like these looks like.

Denna avhandling innehåller en reflektion över ett grundläggande sätt att betrakta den filosofiska frågan om moralisk säkerhet. Med utgångspunkt i en brett terapeutisk/resolut läsning av Ludwig Wittgenstein hävdar jag att de flesta diskussioner om möjligheten av en wittgensteinsk föreställning om moralisk säkerhet, inklusive den dominerande synen i den befintliga litteraturen, bygger på någon form av vad som kallats en ”framework”-läsning av Wittgenstein. Dessa åsikter förenas av uppfattningen att utsagor, betraktade avskilt från ett sammanhang där de används, ändå kan visa oss något om strukturen eller ramarna för moraliskt tänkande. Sålunda anser vissa filosofer att satserna "Döden är ond", "Mord är fel" och "Rasism är fel" är meningsfulla i den betydelsen att de framlägger ett moraliskt innehåll så djupt att man inte meningsfullt kan betvivla eller försöka rättfärdiga det. För dessa filosofer är satser som dessa ”gångjärn” kring vilka vårt moraliska tänkande vrider sig.

Gentemot detta hävdar jag att sådana former av ord som tas som uttryck för otvivelaktiga moraliska säkerheter utanför ett explicit vardagligt sammanhang, i hög grad förvränger hur begreppen död, mord och rasism framstår för oss i vardagen. För att motverka denna snedvridning, och därmed för att bättre förstå den plats dessa begrepp intar i vårt moraliska liv, överväger jag olika vardagliga exempel för att försöka visa vad som går förlorat om vi inte lyckas ta på allvar behovet av att se efter hur våra liv med sådana begrepp är utformat.