Vem styr regionutvecklingen? : Om förutsättningar för regionalpolitiskt ledarskap i de nordiska länderna

Abstract

Most European countries have established a regional government level with elected political representatives during the 20th century. This is one of the largest institutional changes in modern days. However, the authority of regional governments varies greatly across Europe. The regions have become strong political actors in some countries, while they have adopted a more administrational character in other countries.

This doctoral dissertation examines the role of regional governments in the Nordic countries. The Nordic political systems are based on a centralised state level and a strong local level, whereas the regional level is considered rather weak. Several regional reforms have been implemented during the last twenty years in all Nordic countries, and these reforms have both strengthened and weakened regional authority. There is a fundamental disagreement on what role the regions should have in the political system, and political parties consequently disagree on tasks, powers, funding and sizes of the regions.

This dissertation looks at regional politicians’ leadership over regional development, which is a key task for regional council representatives in Finland, Sweden, Denmark and Norway. Regional politicians are obligated to foster strategic regional development in collaboration with stakeholders from public, private and voluntary sectors. Regional politicians thus collaborate with municipalities, state agencies, universities, businesses and NGOs in achieving regional development. However, regional political leadership is a rather complex task. Regional politicians have the formal responsibility for governing regional development, but they depend on stakeholder collaboration for achieving it. The thesis examines the conditions for regional political leadership in the Nordic countries by studying how institutional and structural factors affect regional political leadership. Moreover, it investigates what metagovernance challenges regional politicians face in governing regional development. The empirical studies are conducted in Finland, Sweden and Denmark.

The dissertation consists of a summary and three published articles. The first article explores the relationship between the regional councils’ institutional capacity and regional politicians’ influence on regional development. This is compared in three types of regional councils in Finland and Sweden, which operate with different institutional settings. The second article investigates how structural factors in the regions affect regional political leadership. The article compares regional development in urban and rural regions, and studies how demographic development affects regional politicians’ influence on regional development in Finland and Sweden. The third article explores the political metagovernance of regional development in Finland, Sweden, and Denmark. The article studies what metagovernance challenges politicians encounter, and how institutional context shape their perceptions of metagovernance.

In summary, the thesis gives an overall view of the development of the regional levels in the Nordic countries during the last twenty years. The thesis makes an important contribution to the field of comparative regional research, and it places the Nordic case in a broader European context. The results highlight several important insights about regional politicians’ view on their own leadership role, and the challenges regional politicians face in governing regional development. Results also reveal that regional politicians’ perceptions of leadership is largely affected by recent regional reforms.

Under 1900-talet har en regional beslutsnivå med politiskt valda representanter instiftats i de flesta av Europas länder. Det är en av de största institutionella förändringarna som skett under senare tid. Regionnivåns roll och betydelse varierar dock i olika länder. I en del länder utgör regionnivån en stark politisk aktör, medan den i andra länder fått en mer administrativ karaktär.

Den här avhandlingen undersöker den regionala beslutsnivåns roll, betydelse och utveckling i de nordiska länderna. I Norden bygger de politiska systemen på en centraliserad statsmakt och stark kommunnivå, medan regionnivån traditionellt sett haft en svagare ställning. Det finns en grundläggande oenighet bland de politiska partierna om regionernas uppgifter, storlek, finansiering, politiska mandat och roll i det politiska systemet. Den regionala beslutsnivån har därför varit föremål för en rad reformer de senaste tjugo åren, vilka både förstärkt och försvagat den regionala nivåns mandat.

Avhandlingen studerar förutsättningarna för politiskt ledarskap över regionutvecklingen, vilket är en gemensam uppgift för regionnivån i Finland, Sverige, Danmark och Norge. Regionpolitikerna ska strategiskt styra den regionala utvecklingen i samverkan med aktörer från offentlig, privat och tredje sektor. Regionutvecklingen förverkligas således i samarbete med kommuner, myndigheter, näringsliv, utbildningsinstitutioner och organisationer. Den regionalpolitiska ledarskapsrollen är komplex; fastän regionalpolitikerna har det formella ansvaret för regionutvecklingen, så är förverkligandet beroende av ett samarbete många aktörer. Avhandlingen undersöker förutsättningarna för regionalpolitiskt ledarskap i de nordiska länderna genom att studera hur institutionella och strukturella faktorer påverkar regionalt ledarskap, samt vilka utmaningar regionpolitikerna möter i metastyrningen av regionutvecklingen. Detta studeras empiriskt i Finland, Sverige och Danmark.

Avhandlingen består av en sammanfattning samt tre publicerade vetenskapliga artiklar. Den första artikeln undersöker institutionella faktorers betydelse för det regionalpolitiska ledarskapet i Finland och Sverige genom att jämföra det regionalpolitiskt ledarskap i tre olika regionmodeller med varierande institutionella förutsättningar. Den andra artikeln fokuserar på hur strukturella faktorer påverkar det regionalpolitiska ledarskapet genom att studera vilken betydelse den demografiska utvecklingen har för regionutvecklingen i Finland och Sverige. Artikeln undersöker bland annat den regionala befolkningsutvecklingens roll och betydelsen av en större regionstad. Den tredje artikeln granskar vilka utmaningar regionalpolitikerna upplever i sin metastyrning av regionutvecklingen i Finland, Sverige och Danmark. Den tredje artikeln kontextualiserar delvis resultat från de första två studierna och sätter dem i förhållande till tidigare regionreformer.

Sammanfattningsvis bidrar avhandlingen med en systematisk helhetsblick över regionnivåns utveckling i de nordiska länderna. Den lämnar ett betydande bidrag till den komparativa regionforskningen och lyckas placera in den nordiska regionforskningen i en europeisk forskningskontext. Resultaten bidrar med ett flertal insikter om de regionala beslutsfattarnas syn på sin egen ledarskapsroll och utmaningarna kring regionutveckling som politikområde. Avhandlingens främsta konklusion är att regionnivåns utformning i hög grad bestäms av det luftrum som uppstår mellan staten och kommunerna. Regionpolitikernas ledarskap präglas också starkt av de reformer som förändrat regionernas mandat de senaste tjugo åren.