Der königliche Vater und seine ungehorsamen Kinder : Furcht vor Bauernrevolten, Revoltenkommunikation und politische Kultur im frühneuzeitlichen schwedischen Reich

Medan stora uppror utmanade den politiska eliten runtom i Europa, uteblev den omvälvande revolten i det svenska riket under 1600-talets första hälft. Under denna tid var den inrikespolitiska situationen dock skärpt och regeringens rädsla för oro ständigt närvarande.

I denna avhandling identifieras tre faktorer som bidrog till överhetens revolträdsla: 1) revolterfarenheten (dvs. minnet av stora resningar som Dackefejden och klubbekriget), 2) kontinuerliga om än småskaliga manifestationer av protest och 3) den noggranna bevakningen av utländska uppror (genom diplomatiska kanaler).

Den överhetliga revolträdslan närmas genom att belysa den politiska kulturen och den (trans-)nationella revoltkommunikationen. Analysen av den gränsöverskridande revoltkommunikationen visar att diskursen präglades av metaforer. Inom lingvistiken har betydelsen av metaforiskt språk lyfts upp eftersom deras (omedvetna) användning påverkar människors förståelse av världen. Således blev revolträdslan förstärkt genom bevakningen av utländska uppror och den metaforiska beskrivningen av revolter. Regeringen försökte förebygga oro genom propaganda och revoltprevention. Metaforiskt språk återfinns inte enbart i källorna, utan även historiografin liksom i den nutida nyhetsbevakningen, i vilken bl.a. migrationsrörelser avbildas som en flyktingvåg. Genom att begreppen tas ur deras ursprungliga sammanhang och överförs på sociala och politiska fenomen, tillskrivs de en gränsöverskridande och till synes okontrollerbar dynamik.

I avhandlingen dras slutsatsen att den svenska överheten inte betraktade revolter som isolerade händelser utan i stället som gränsöverskridande fenomen. De tre ovannämnda faktorerna formade inte enbart överhetspersonernas uppfattning om protest, utan påverkade därutöver den förda inrikespolitiken, särskilt gällande revoltpreventionen.