Ensamhet bland äldre : En kvantitativ analys av vilka sociodemografiska, sociala och hälsorelaterade faktorer som har ett samband med ensamhet bland hemmaboende äldre och äldre på institutionsboende
Kärr, Carmela (2021)
2021
All rights reserved. This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2021110754236
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2021110754236
Tiivistelmä
Avhandlingen syftar till att undersöka vilka sociodemografiska, sociala och hälsorelate-rade faktorer som har ett samband med ensamhet bland hemmaboende äldre och äldre på institutionsboende. Genom att undersöka ensamhet bland både hemmaboende äldre och äldre på institutionsboende ämnar jag studera eventuella likheter och skillnader i ensam-het mellan dessa två grupper av äldre och därmed uppnå svar på avhandlingens centrala frågeställning: vilka sociodemografiska, sociala och hälsorelaterade faktorer har ett samband med ensam-het bland hemmaboende äldre och äldre på serviceboende?
Avhandlingens teoretiska referensram består av centrala begreppsdefinitioner, teorier kring åldrande, ensamhet och social isolering. Därtill presenteras teoretiska perspektiv om ensamhetens riskfaktorer och konsekvenser. Den empiriska delen innefattar en kvantitativ analys av data från GERDA-enkäten år 2016. Enkätsvaren från GERDA har analyserats och kodats om i det statistiska programmet IBM SPSS Statistics 27. Analysen sker i form av en frekvenstabell, en korstabell och en logistisk regressionsanalys.
Resultaten påvisar att sociodemografiska, sociala och hälsorelaterade faktorer har ett samband med ensamhet. Individens kön, boendeform, civilstånd, sociala kontakter, soci-ala stöd, föreningsdelaktighet och självuppskattade hälsa påverkar individens upplevelser av ensamhet. Utifrån den empiriska analysen kan slutsatsen dras att individens civilstånd och självuppskattade hälsa har de starkaste sambanden till ensamhet. Resultaten bekräftar att individens ålder inte utgör en risk för ensamhet, utan det är främst ohälsa som äldre i större utsträckning drabbas av, som är en viktig förklaring. Utifrån resultaten kan det även konstateras att sannolikheten för att uppleva ensamhet är större bland institutionsboende än bland hemmaboende äldre. Institutionsboende kännetecknas av ett sämre hälsotillstånd än hemmaboende, vilket påverkar den äldre individens sociala sammanhang.
Avhandlingens teoretiska referensram består av centrala begreppsdefinitioner, teorier kring åldrande, ensamhet och social isolering. Därtill presenteras teoretiska perspektiv om ensamhetens riskfaktorer och konsekvenser. Den empiriska delen innefattar en kvantitativ analys av data från GERDA-enkäten år 2016. Enkätsvaren från GERDA har analyserats och kodats om i det statistiska programmet IBM SPSS Statistics 27. Analysen sker i form av en frekvenstabell, en korstabell och en logistisk regressionsanalys.
Resultaten påvisar att sociodemografiska, sociala och hälsorelaterade faktorer har ett samband med ensamhet. Individens kön, boendeform, civilstånd, sociala kontakter, soci-ala stöd, föreningsdelaktighet och självuppskattade hälsa påverkar individens upplevelser av ensamhet. Utifrån den empiriska analysen kan slutsatsen dras att individens civilstånd och självuppskattade hälsa har de starkaste sambanden till ensamhet. Resultaten bekräftar att individens ålder inte utgör en risk för ensamhet, utan det är främst ohälsa som äldre i större utsträckning drabbas av, som är en viktig förklaring. Utifrån resultaten kan det även konstateras att sannolikheten för att uppleva ensamhet är större bland institutionsboende än bland hemmaboende äldre. Institutionsboende kännetecknas av ett sämre hälsotillstånd än hemmaboende, vilket påverkar den äldre individens sociala sammanhang.