Regulation of Host-Microbe Interactions and Inflammatory Signalling in Drosophila melanogaster
Kietz, Christa (2021-12-10)
Kietz, Christa
Åbo Akademi University
10.12.2021
Publikationen är skyddad av upphovsrätten. Den får läsas och skrivas ut för personligt bruk. Användning i kommersiellt syfte är förbjuden.
Publikationens permanenta adress är
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-12-4119-2
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-12-4119-2
Abstrakt
För att främja utvecklingen av symbiotiska förhållanden mellan mikrobiomet och värdorganismen men samtidigt skydda organismen mot sjukdomsframkallande bakterier, måste tarmens immunsignalering regleras noga. En överaktiv inflammationssignalering kan leda till kronisk inflammation och inflammationshärdar har visats gynna utvecklingen av cancerceller. NF-κB-transkriptionsfaktorer är nyckelkomponenter vid aktiveringen av inflammation och en rubbad NF-κB-signalering är kännetecknande för kroniska inflammationssjukdomar så som Crohns sjukdom och ulcerös kolit. Eftersom den inflammatoriska responsen utgör ett komplext nätverk i däggdjursceller, använder vi Drosophila melanogaster, eller bananflugan, med ett mycket enklare immunförsvar, som modellorganism vid inflammationsstudier. Målet med denna avhandling är att belysa de mekanismer som reglerar inflammationssignaleringen i tarmen under basala förhållanden och att främja användningen av Drosophila som en modell för att studera samverkan mellan värdorganismen och mikrobiomet.
För att studera hur inflammation regleras i tarmen måste flugans mikrobiom manipuleras. Vi började därmed med att optimera ett detaljerat protokoll som beskriver hur bananflugan kan odlas i sterila förhållanden, eller axeniskt. Genom att optimera dechorioneringen av flugembryon, upprätthållandet av flugor i sterila förhållanden, samt valideringen av axeniska flugor, lyckades vi erhålla sterila flugor i standardutrustade laboratorium. För att utforska andra sätt att manipulera flugans mikrobiom utvecklade vi i ett tvärvetenskapligt samarbete antimikrobiella mesoporösa kiseldioxid nanopartiklar och studerade deras antimikrobiella egenskaper. Med hjälp av Drosophila som modell kunde vi demonstrera antimikrobiell in vivo aktivitet hos nanopartiklarna mot Escherichia coli och därmed stärka rollen av Drosophila som modell vid utvecklingen av nanomedicin. Slutligen, för att utreda den cellulära regleringen av inflammation i flugans tarm på proteinnivå studerade vi hur proteinet Drosophila inhiberare av apoptos2 (Diap2), en stark inducerare av NF-κB, regleras under basala förhållanden. Vi fann en ny roll för kaspaset Drosophila interleukin-1βkonverterande enzym (Drice) i moduleringen av inflammation och Diap2 i flugans tarm. Genom att inducera nedbrytningen av Diap2 hindrar Drice fortskridningen av den inflammatoriska signaleringen aktiverad av kommensaler. Vi har dessutom kunnat påvisa att Drice fungerar specifikt i tarmen och att avsaknad av Drice leder till kronisk tarminflammation, hyperproliferation och dysbios av tarmens mikroflora.
Sammanfattningsvis presenterar denna avhandling en ny kaspasmedierad mekanism vid regleringen av inflammation i bananflugans tarm och demonstrerar mångsidigheten hos Drosophila som modellorganism vid studier beträffande mikrobiomet. Tack vare evolutionärt bevarade signaleringsräckor hos Drosophila och däggdjur bidrar forskning som erhållits i flugan till att förstå utvecklingen av inflammatoriska sjukdomar i människan samt samverkan mellan inflammation, mikrobiomet och människans välmående.
För att studera hur inflammation regleras i tarmen måste flugans mikrobiom manipuleras. Vi började därmed med att optimera ett detaljerat protokoll som beskriver hur bananflugan kan odlas i sterila förhållanden, eller axeniskt. Genom att optimera dechorioneringen av flugembryon, upprätthållandet av flugor i sterila förhållanden, samt valideringen av axeniska flugor, lyckades vi erhålla sterila flugor i standardutrustade laboratorium. För att utforska andra sätt att manipulera flugans mikrobiom utvecklade vi i ett tvärvetenskapligt samarbete antimikrobiella mesoporösa kiseldioxid nanopartiklar och studerade deras antimikrobiella egenskaper. Med hjälp av Drosophila som modell kunde vi demonstrera antimikrobiell in vivo aktivitet hos nanopartiklarna mot Escherichia coli och därmed stärka rollen av Drosophila som modell vid utvecklingen av nanomedicin. Slutligen, för att utreda den cellulära regleringen av inflammation i flugans tarm på proteinnivå studerade vi hur proteinet Drosophila inhiberare av apoptos2 (Diap2), en stark inducerare av NF-κB, regleras under basala förhållanden. Vi fann en ny roll för kaspaset Drosophila interleukin-1βkonverterande enzym (Drice) i moduleringen av inflammation och Diap2 i flugans tarm. Genom att inducera nedbrytningen av Diap2 hindrar Drice fortskridningen av den inflammatoriska signaleringen aktiverad av kommensaler. Vi har dessutom kunnat påvisa att Drice fungerar specifikt i tarmen och att avsaknad av Drice leder till kronisk tarminflammation, hyperproliferation och dysbios av tarmens mikroflora.
Sammanfattningsvis presenterar denna avhandling en ny kaspasmedierad mekanism vid regleringen av inflammation i bananflugans tarm och demonstrerar mångsidigheten hos Drosophila som modellorganism vid studier beträffande mikrobiomet. Tack vare evolutionärt bevarade signaleringsräckor hos Drosophila och däggdjur bidrar forskning som erhållits i flugan till att förstå utvecklingen av inflammatoriska sjukdomar i människan samt samverkan mellan inflammation, mikrobiomet och människans välmående.