Språkväxling och rumslighet i tre samtida finlandssvenska romaner
Kraufvelin, My (2021)
2021
All rights reserved. This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2021111054556
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2021111054556
Tiivistelmä
Syftet med den här pro gradu-avhandlingen är att undersöka hur språkväxling och miljöskildring hör ihop i finlandssvensk litteratur. Min forskningsfråga är följande: Hur fungerar språkväxlingens funktioner i konstruktionen av geografiska miljöskildringar i finlandssvensk litteratur? Genom att analysera förekomsten av språkväxling i materialet och vilka funktioner språkväxlingen i fråga har undersöker jag hur språkväxlingen bidrar till skildringen av miljön.
Mitt material består av tre finlandssvenska romaner: Vackra människor (2014) av Peppe Öhman, Linda (2018) av Tomas Jansson och Så här upphör världen (2017) av Philip Teir.
Avhandlingen utgår dels från språkvetenskapligt perspektiv, dels från litteraturvetenskapligt perspektiv. Teorin kring flerspråkighet bottnar sig i kodväxling hos talare (t.ex. Park 2004, Borgegård 2002) för att lägga grunden för språkväxlingsfenomenet samt de fiktiva karaktärerna som språkanvändare. För att utvidga fenomenet till det litterära används teori kring litterär flerspråkighet baserat på bl.a. Tidigs (2007, 2011, 2014a, 2016a) litterära flerspråkighetsforskning. De spatiala teorierna tar avstamp i Malmios (2018a, 2018b) och Malmio & Kurikkas (2020) teorier kring litterär rumslighet och spatialitet. samt Tidigs (2016b, 2020) forskning kring litterär rumslighet med anknytning till flerspråkighet. För att undersöka språkväxlingen i materialet tillämpar jag Eriksson & Haapamäkis (2011 & 2017) analysmodell för analys av flerspråkig litteratur. För analys av miljöskildringen formar jag en egen metod med utgångspunkten i Malmios och Kurikkas teorier samt Tidigs forskning kring ämnet.
Min undersökning tyder på att språkväxlingen i finlandssvensk litteratur oftast har funktionen att ge uttryck för omgivande flerspråkighet eller att ett annat än romanspråket är dominerande i det omgivande samhället. Språkväxlingarna och deras funktioner fungerar som berikningar för miljöskildringarna, men är inte nödvändiga i miljöskildringen. Dock hjälper språkväxlingen till i att skildra t.ex. en mer verklighetsnära miljö, men i detta fall inte en autentisk språkmiljö i och med att användningen av språkväxling, speciellt finsk sådan i finländsk miljö, är sparsam. För att skildra en autentisk språkmiljö krävs frekvent växling till det dominerande språket i samhället. I materialet växlas det till finska sparsamt och främst latent i jämförelse med övriga språk (engelska och tyska) som används mer frekvent och manifest. En av de viktiga aspekterna gällande språkväxling och miljöskildring är huruvida författarna lyckats skriva sig ur ”det trånga rummet” både rumsligt och språkligt, vilket i mitt material endast Jansson i har lyckats med.
Mitt material består av tre finlandssvenska romaner: Vackra människor (2014) av Peppe Öhman, Linda (2018) av Tomas Jansson och Så här upphör världen (2017) av Philip Teir.
Avhandlingen utgår dels från språkvetenskapligt perspektiv, dels från litteraturvetenskapligt perspektiv. Teorin kring flerspråkighet bottnar sig i kodväxling hos talare (t.ex. Park 2004, Borgegård 2002) för att lägga grunden för språkväxlingsfenomenet samt de fiktiva karaktärerna som språkanvändare. För att utvidga fenomenet till det litterära används teori kring litterär flerspråkighet baserat på bl.a. Tidigs (2007, 2011, 2014a, 2016a) litterära flerspråkighetsforskning. De spatiala teorierna tar avstamp i Malmios (2018a, 2018b) och Malmio & Kurikkas (2020) teorier kring litterär rumslighet och spatialitet. samt Tidigs (2016b, 2020) forskning kring litterär rumslighet med anknytning till flerspråkighet. För att undersöka språkväxlingen i materialet tillämpar jag Eriksson & Haapamäkis (2011 & 2017) analysmodell för analys av flerspråkig litteratur. För analys av miljöskildringen formar jag en egen metod med utgångspunkten i Malmios och Kurikkas teorier samt Tidigs forskning kring ämnet.
Min undersökning tyder på att språkväxlingen i finlandssvensk litteratur oftast har funktionen att ge uttryck för omgivande flerspråkighet eller att ett annat än romanspråket är dominerande i det omgivande samhället. Språkväxlingarna och deras funktioner fungerar som berikningar för miljöskildringarna, men är inte nödvändiga i miljöskildringen. Dock hjälper språkväxlingen till i att skildra t.ex. en mer verklighetsnära miljö, men i detta fall inte en autentisk språkmiljö i och med att användningen av språkväxling, speciellt finsk sådan i finländsk miljö, är sparsam. För att skildra en autentisk språkmiljö krävs frekvent växling till det dominerande språket i samhället. I materialet växlas det till finska sparsamt och främst latent i jämförelse med övriga språk (engelska och tyska) som används mer frekvent och manifest. En av de viktiga aspekterna gällande språkväxling och miljöskildring är huruvida författarna lyckats skriva sig ur ”det trånga rummet” både rumsligt och språkligt, vilket i mitt material endast Jansson i har lyckats med.