Skoltrötthet hos elever i idrottsklasser och elever i traditionella klasser i årskurs 7-9
Sandström, Elin; Wärn, Sofie (2021)
Sandström, Elin
Wärn, Sofie
2021
All rights reserved. This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2021060734669
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2021060734669
Tiivistelmä
Syftet med vår avhandling är att undersöka elevers skoltrötthet under högstadietiden. Därtill undersöks även skillnader mellan könen samt skillnader mellan elever i idrottsklasser och elever i traditionella klasser.
Undersökningen var av kvantitativ karaktär och materialet som använts var taget från projektet idrottshögstadieförsöket. Datamaterialet var insamlat via webbenkäter. Undersökningen var longitudinell vilket innebar att samma elever undersöktes under tre tillfällen dvs. under årskurs 7, 8 och 9. Deltagarna som undersöktes gick både i idrottsklass och traditionell klass. Av deltagarna var 193 flickor (47,8 %) och 211 pojkar (52,2 %). Av dessa gick 237 i idrottsklass (58,7 %) och 167 i traditionell klass (41,3 %).
Resultaten visade att cynism endast utvecklades från årskurs 7 till 8 samt från årskurs 8 till 9 för flickor i traditionell klass och att känslor av otillräcklighet ökade för flickor i idrottsklass från årskurs 7 till 8 och minskade för pojkar i idrottsklass från årskurs 8 till 9. Ingen signifikant utveckling fanns för varken kön eller grupper i dimensionen för utmattning. Flickor i traditionell klass hade det högsta medelvärdet i alla tre dimensioner medan pojkar i traditionell klass hade det lägsta medelvärdet.
För utmattning visade resultaten att det inte fanns någon signifikant skillnad i utveckling för vare sig kön eller grupp (flickor i idrottsklass, flickor i traditionell klass, pojkar i idrottsklass och pojkar i traditionell klass). Däremot fanns det medeltalskillnader. Den största medeltalsskillnaden (0,87) var mellan flickor i traditionell klass och pojkar i traditionell klass under årskurs 8. Dessa medeltalsskillnader tyder på att utvecklingen av utmattning sker redan i lågstadiet, innan eleverna börjat högstadiet. Detta i sig är ju intressant, för det visar att det kanske skulle behövas stöd för elever med utmattning redan i ett tidigt skede. Något intressant som framkom för cynism var att könsskillnaden var relativt stor mellan elever i traditionell klass i årskurs 8, medan det inte fanns någon signifikant könsskillnad mellan elever i idrottsklass under någon av årskurserna. Detta resultat kan tolkas som att elever i idrottsklass har en tydlig och strukturerad framtidsplan i och med deras dubbel karriärer och behöver således inte oroa sig över vad meningen med deras studier är. På liknande sätt kunde resultaten för en känsla av otillräcklighet tolkas eftersom den minskade för pojkar i idrottsklass från årskurs 8–9.
Resultatet av denna undersökning kan vara av betydelse för de skolor och idrottsföreningar som gemensamt bedriver idrottshögstadieverksamhet, eftersom forskningen är begränsad för detta område. Med hjälp av resultaten kunde lärare och tränare bättre förbereda sin verksamhet inför kommande elever som inleder en dubbel karriär genom att sätta fokus på att skapa fungerande och rimliga rutiner för eleverna.
Undersökningen var av kvantitativ karaktär och materialet som använts var taget från projektet idrottshögstadieförsöket. Datamaterialet var insamlat via webbenkäter. Undersökningen var longitudinell vilket innebar att samma elever undersöktes under tre tillfällen dvs. under årskurs 7, 8 och 9. Deltagarna som undersöktes gick både i idrottsklass och traditionell klass. Av deltagarna var 193 flickor (47,8 %) och 211 pojkar (52,2 %). Av dessa gick 237 i idrottsklass (58,7 %) och 167 i traditionell klass (41,3 %).
Resultaten visade att cynism endast utvecklades från årskurs 7 till 8 samt från årskurs 8 till 9 för flickor i traditionell klass och att känslor av otillräcklighet ökade för flickor i idrottsklass från årskurs 7 till 8 och minskade för pojkar i idrottsklass från årskurs 8 till 9. Ingen signifikant utveckling fanns för varken kön eller grupper i dimensionen för utmattning. Flickor i traditionell klass hade det högsta medelvärdet i alla tre dimensioner medan pojkar i traditionell klass hade det lägsta medelvärdet.
För utmattning visade resultaten att det inte fanns någon signifikant skillnad i utveckling för vare sig kön eller grupp (flickor i idrottsklass, flickor i traditionell klass, pojkar i idrottsklass och pojkar i traditionell klass). Däremot fanns det medeltalskillnader. Den största medeltalsskillnaden (0,87) var mellan flickor i traditionell klass och pojkar i traditionell klass under årskurs 8. Dessa medeltalsskillnader tyder på att utvecklingen av utmattning sker redan i lågstadiet, innan eleverna börjat högstadiet. Detta i sig är ju intressant, för det visar att det kanske skulle behövas stöd för elever med utmattning redan i ett tidigt skede. Något intressant som framkom för cynism var att könsskillnaden var relativt stor mellan elever i traditionell klass i årskurs 8, medan det inte fanns någon signifikant könsskillnad mellan elever i idrottsklass under någon av årskurserna. Detta resultat kan tolkas som att elever i idrottsklass har en tydlig och strukturerad framtidsplan i och med deras dubbel karriärer och behöver således inte oroa sig över vad meningen med deras studier är. På liknande sätt kunde resultaten för en känsla av otillräcklighet tolkas eftersom den minskade för pojkar i idrottsklass från årskurs 8–9.
Resultatet av denna undersökning kan vara av betydelse för de skolor och idrottsföreningar som gemensamt bedriver idrottshögstadieverksamhet, eftersom forskningen är begränsad för detta område. Med hjälp av resultaten kunde lärare och tränare bättre förbereda sin verksamhet inför kommande elever som inleder en dubbel karriär genom att sätta fokus på att skapa fungerande och rimliga rutiner för eleverna.
Kokoelmat
- 516 Kasvatustieteet [508]