På spaning efter rättvis diakoni : En teoretisk och analytisk diskussion.

Abstract

Diakonins uppgift är att ge hjälp till dem vars nöd är störst och vilka inte får någon annan hjälp. Utgångspunkten är kärleken till nästan och att följa Jesu exempel att stå upp för de svaga och mest utsatta i samhället. Socialpolitiken och det sociala arbetet har som uppgift att uppnå en god och utbredd välfärd i samhället genom att utforma ett socialt skyddsnät där ingen riskerar falla igenom maskorna.

Inom både diakoniarbetet och det sociala arbetet tangeras frågor om vem som ska få vad och under vilka villkor? Social rättvisa och rättvis fördelning är omdiskuterade ämnen i historien och fortsättningsvis idag på 2020-talet. Jag har valt att analysera tre filosofiska rättvisebaserade fördelningsprinciper utgående från behov, jämlikhet och förtjänst.

Min magisteravhandling är en teoretisk och analytisk diskussion om diakoniarbetets koppling till socialpolitik och det sociala arbetet. Avhandlingen består av två delområden. Den ena delen är en historisk studie av diakonin inom den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland vid sidan av den socialpolitiska utvecklingen. Den andra delen består av en analytisk diskussion om diakoniarbetet utgående från de tre rättvisebaserade fördelningsprinciperna.

Min slutsats är att kyrkan haft en central roll i socialpolitikens utveckling i Finland. Diakonin har anpassat sig och hittat nya sätt att fylla sin uppgift i takt med att staten tagit större ansvar för medborgarnas välfärd. Det finns dessutom flera gemensamma beröringspunkter mellan diakoniarbetet och socialarbetet eftersom de ställs inför samma utmaningar och behöver kontinuerligt utforma metoder för att skapa ett mera jämlikt och rättvist samhälle.