Mofi-undervisning ur ett elevperspektiv : En kvalitativ intervjustudie av sjätteklassares upplevelser av sin tvåspråkiga vardag och mofi-undervisningen i praktiken.
Schöring, Beata (2021)
Schöring, Beata
2021
All rights reserved. This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2021060433985
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2021060433985
Tiivistelmä
Syftet med denna avhandling är att beskriva hur mofi-eleverna upplever sin egna språkliga identitet samt deras upplevelser och erfarenheter av mofi-undervisningen. Som grund för undersökningen ligger följande två forskningsfrågor:
1. Hur identifierar mofi-eleverna sig själva språkligt och hur upplever de sin tvåspråkiga vardag utanför skolan?
2. Vilka är mofi-elevernas upplevelser och erfarenheter av mofi-undervisningen och hur upplever de att mofi-undervisningen kunde utvecklas?
Undersökningen är av kvalitativt slag och forskningsansatsen är narrativ. Intervjuerna i sig är inte byggda som berättelser, utan resultatanalysen och redovisningen är uppbyggda som berättelser. Som datainsamlingsmetod har gruppintervjuer använts. Tolv respondenter från två olika skolor har deltagit i undersökningen. Alla är mofi-elever i årskurs 6.
Resultaten visar att de flesta elever identifierar sig som tvåspråkiga, en som fyrspråkig och en som trespråkig. Eleverna upplever främst fördelar med att vara tvåspråkig, bland annat berättar de att man kan tala med fler människor, man har nytta av tvåspråkigheten när man reser i Finland och tvåspråkigheten är till en fördel i arbetslivet. Den enda nackdelen enligt eleverna är att man blandar på ord. Resultaten visar även att eleverna anser att mofi-elever kan tala finska och kommunicera på det finska språket. Några elever upplever även att mofi-elever talar finska hemma.
Eleverna känner sig inte delaktiga i den finska kulturen och upplever att de har begränsad kännedom om den. Endast en elev berättar om att hen känner till bland annat olika finska artister och låtar. De flesta av eleverna lyssnar främst på engelskspråkig musik och ser på engelskspråkiga serier.
En del av eleverna upplever att de får sin kulturkännedom från hemmet eller sin omgivning, medan några elever menar att de lär sig om den finska kulturen i skolan, men inte direkt under mofi-lektionerna. De upplever ändå inte att de behöver lära sig mera om den finska kulturen i mofi-undervisningen.
Resultaten tyder på att mofi-undervisningen ordnas främst på ett traditionellt sätt med fokus på textbehandling och läromedel. Några elever berättar även om mindre traditionella arbetssätt. Eleverna upplever att de under mofi-lektionerna lär sig nya ord och övar på att översätta, skriva, läsa och böja ord. En elev anser att de gör samma som på modersmåls-lektionerna, bara att det sker på finska. Eleverna är av den åsikten att de inte behöver lära sig mer grammatik, utan att de redan kan det mesta. Några elever anser också att det ändå kan vara bra att lära sig mera.
Några elever upplever att mofi-undervisningen inte behöver förändas, medan några föreslår mer digitalt arbete, projektarbeten och att eleverna får delta i planeringen av undervisningen. Kommunikativa arbetsmetoder önskas och ordförhör skulle enligt eleverna gärna få bytas ut till att lära sig tala, skriva och läsa bättre på finska. Enligt eleverna är det viktigt att mofi undervisas band annat för att nivåskillnaderna mellan eleverna i klassen annars skulle vara så stor om alla skulle vara i samma finska grupp. Eleverna anser att nivån på mofi-undervisningen är medel och några elever upplever att vissa uppgifter är lätta och andra svåra. Eleverna önskar att de skulle få utveckla sin muntliga finska och öva på skriftspråket i finskan. En elev berättar att hen skulle vilja öva på finskan i olika situationer som kan uppstå utanför skolan.
1. Hur identifierar mofi-eleverna sig själva språkligt och hur upplever de sin tvåspråkiga vardag utanför skolan?
2. Vilka är mofi-elevernas upplevelser och erfarenheter av mofi-undervisningen och hur upplever de att mofi-undervisningen kunde utvecklas?
Undersökningen är av kvalitativt slag och forskningsansatsen är narrativ. Intervjuerna i sig är inte byggda som berättelser, utan resultatanalysen och redovisningen är uppbyggda som berättelser. Som datainsamlingsmetod har gruppintervjuer använts. Tolv respondenter från två olika skolor har deltagit i undersökningen. Alla är mofi-elever i årskurs 6.
Resultaten visar att de flesta elever identifierar sig som tvåspråkiga, en som fyrspråkig och en som trespråkig. Eleverna upplever främst fördelar med att vara tvåspråkig, bland annat berättar de att man kan tala med fler människor, man har nytta av tvåspråkigheten när man reser i Finland och tvåspråkigheten är till en fördel i arbetslivet. Den enda nackdelen enligt eleverna är att man blandar på ord. Resultaten visar även att eleverna anser att mofi-elever kan tala finska och kommunicera på det finska språket. Några elever upplever även att mofi-elever talar finska hemma.
Eleverna känner sig inte delaktiga i den finska kulturen och upplever att de har begränsad kännedom om den. Endast en elev berättar om att hen känner till bland annat olika finska artister och låtar. De flesta av eleverna lyssnar främst på engelskspråkig musik och ser på engelskspråkiga serier.
En del av eleverna upplever att de får sin kulturkännedom från hemmet eller sin omgivning, medan några elever menar att de lär sig om den finska kulturen i skolan, men inte direkt under mofi-lektionerna. De upplever ändå inte att de behöver lära sig mera om den finska kulturen i mofi-undervisningen.
Resultaten tyder på att mofi-undervisningen ordnas främst på ett traditionellt sätt med fokus på textbehandling och läromedel. Några elever berättar även om mindre traditionella arbetssätt. Eleverna upplever att de under mofi-lektionerna lär sig nya ord och övar på att översätta, skriva, läsa och böja ord. En elev anser att de gör samma som på modersmåls-lektionerna, bara att det sker på finska. Eleverna är av den åsikten att de inte behöver lära sig mer grammatik, utan att de redan kan det mesta. Några elever anser också att det ändå kan vara bra att lära sig mera.
Några elever upplever att mofi-undervisningen inte behöver förändas, medan några föreslår mer digitalt arbete, projektarbeten och att eleverna får delta i planeringen av undervisningen. Kommunikativa arbetsmetoder önskas och ordförhör skulle enligt eleverna gärna få bytas ut till att lära sig tala, skriva och läsa bättre på finska. Enligt eleverna är det viktigt att mofi undervisas band annat för att nivåskillnaderna mellan eleverna i klassen annars skulle vara så stor om alla skulle vara i samma finska grupp. Eleverna anser att nivån på mofi-undervisningen är medel och några elever upplever att vissa uppgifter är lätta och andra svåra. Eleverna önskar att de skulle få utveckla sin muntliga finska och öva på skriftspråket i finskan. En elev berättar att hen skulle vilja öva på finskan i olika situationer som kan uppstå utanför skolan.
Kokoelmat
- 516 Kasvatustieteet [532]