”Men interiören är ju människan själv!” : Representationer av rum i Karoliina Hellbergs (f. 1987) interiörporträtt

Abstract

Rummet existerar både materiellt och abstrakt där de båda komponenterna är oskiljaktiga och påverkar hur människan integrerar med omvärlden. Genren interiörporträtt, som avbildar rummet i ordets båda bemärkelser, har vuxit fram samtidigt som ett borgerligt identitetssökande i den materiella och avbildade interiören, vilket har kristalliserats i dess strukturer. Karoliina Hellbergs (f. 1987) folktomma målningar leker med den borgerliga traditionen samtidigt som de innehåller talrika detaljer som representerar en mänsklig närvaro i verken. I skildringarna möts flera representationer av rummet med utgångspunkt i vilka detaljer som synliggörs i verken i kombination med betraktarens subjektiva erfarenheter.

Syftet med avhandlingen är att undersöka hur detaljer förenar representationer av rum med mänsklig närvaro i Karoliina Hellbergs interiörporträtt. Vilka föreställningar av rummet representeras i interiörporträtten? Hur förmedlar detaljer spår av mänsklig närvaro? Hur har interiören i måleriet gått från bakgrundsutfyllnad till gestaltning av människan som person? Hur samsas betraktarens och skaparens tolkning av verket i rummet? Genom att analysera och jämföra fem av Karoliina Hellbergs interiörporträtt med utgångspunkt i teorier kring rummet och detaljen som punctum undersöks hur människan representeras i de olika rummen. Den teoretiska referensramen utgörs av Gaston Bachelards och Henri Lefebvres fenomenologiska teorier om rummet.

Primärmaterialet består av fem målningar av Karoliina Hellberg från 2016–2019. Witold Rybczynskis Home: A Short History of An Idea (1986) i kombination med Charles Rices The Emergence of the Interior (2007) och Mario Praz An Illustrated History of Interior Decoration (1962) används för att lägga fram hemmets funktion, dess relation till interiören och interiörporträttets framväxt. För en ökad förståelse om detaljen som koncept inom konst används bland annat Roland Barthes Det Ljusa Rummet (1986) och Altti Kuusamos texter om detaljer. Texter om och av Hellberg utnyttjas för en ökad kontextualisering av konstnären.

I Hellbergs interiörporträtt samsas representationer av konstnärens eget rum med betraktarens subjektiva tolkningar. Rummet i interiörporträttet är en social produkt av samhällets och konstnärens rum och mäts med utgångspunkt i betraktarens interaktion med det. De borgerliga uppfattningarna av interiörens och interiörporträttets dubbla natur möjliggör detaljerna i målningarna att fungera som brytningspunkter där konstnären och betraktaren kan projicera sina egna upplevelser. Dessa skapar en mänsklig närvaro i rummet och påverkar tolkningen av verket. De synliggjorda detaljerna skapar en länk mellan det historiska och personliga rummet och förklarar hur olika rum kan representeras i verken. Samtidigt skapar Hellbergs interiörporträtt sitt eget rum, som bryter mot de borgerliga strukturerna, men som fortfarande mäts med startpunkt i hur den mänskliga kroppen approprierar det geometriska och avbilade rummet. Rummen i Hellbergs verk produceras aktivt genom detaljerna i dem, dess tidsliga kontext samt människans närvaro som en aktiv del av konstverket.