Intermarriage, Conversion, and Jewish Identity in Contemporary Finland : A study of vernacular religion in the Finnish Jewish communities

Abstract

With Finnish independence in 1917, long-awaited legislative reforms were put in force in the country. Jews gained the right to obtain Finnish citizenship. The same year, the Finnish Parliament implemented the Civil Marriage Act (CMA), allowing the country’s Jewish citizens to marry non-Jews without converting to Christianity. In 1922, the constitutional right to freedom of religion was affirmed in the Freedom of Religion Act (FRA), granting the right to practice religion in public and private and allowing Finnish citizens to refrain from belonging to any religious community altogether. The FRA also addressed the question of children whose parents belonged to different religious congregations or who were unaffiliated. The FRA defined the religious affiliation of children after their father; this was, however, against the Orthodox Jewish law (halakhah) that the local Finnish Jewish communities wished to follow, which traced a child’s religious affiliation matrilineally.

Due to the small size of the Jewish marriage market and to the secularizing tendencies of the Jewish congregations, the number of intermarriages started to grow in the early twentieth century, and soon, they became a characteristic phenomenon of Finnish Jewish realities. This resulted in a growing number of halakhically non-Jewish children. Thus, the communities faced several challenges in terms of their administration and everyday practices.

This article-based dissertation provides an overview of Finnish-Jewish intermarriages from 1917 until the present by analyzing archival materials together with newly collected semi-structured ethnographic interviews. The interviews were conducted with members of the communities who are partners in intermarriages, either as individuals who married out or as individuals who married in and converted to Judaism. The key theoretical underpinning of the study is vernacular religion, which is complemented by relevant international research on contemporary interreligious Jewish families.

The results of the study show that while most informants understand Jewish law flexibly and rarely consider themselves “religious,” the differences between the practices of intermarried men and women are remarkable. Whereas women employ creativity and “do Judaism” to establish practices they consider meaningful for their Jewishness and Jewish identity, men tend to draw on their cultural heritage and often refrain from creative practices. The study also indicates that the adult conversion of women is far more common than that of men, making conversion a gendered phenomenon in the Finnish Jewish communities. Most informants of this study “do Judaism” in various ways and often choose to perform certain traditions to strengthen their connection to Judaism and ensure Jewish continuity through their children. Intermarried members and converts form a large part of the Finnish Jewish communities, and thus the results shed light on patterns that can be assumed to characterize multiple Finnish Jewish households.

----------

Vid Finlands självständighet år 1917 infördes efterlängtade reformer i landets lagstiftning; bl.a. fick judar rätten att erhålla finskt medborgarskap. Samma år godkände Finlands riksdag borgerliga vigslar, vilket gjorde det möjligt för landets judiska medborgare att gifta sig med icke-judar utan att först konvertera till kristendomen. Religionsfrihetslagen, som antogs år 1922, gav alla medborgare en konstitutionell rätt till religionsfrihet, vilket inkluderade rätten att utöva religion offentligt och privat eller att helt avstå från religiös tillhörighet. Gällande barn, vars föräldrar tillhörde olika religiösa samfund eller inte var medlemmar i något samfund överhuvudtaget, slog lagen fast att barnets religiösa tillhörighet skulle följa faderns. Detta stred dock mot den ortodoxa judiska lagen (halakhah), som följdes i de lokala samfunden i Finland, enligt vilken ett barns religiösa tillhörighet följer modern.

I takt med att sekulariseringen ökade i Finland, och på grund av att den judiska äktenskapsmarknaden i landet var mycket liten, började antalet giftermål över religionsgränserna växa i början av 1900-talet. Snart blev sådana äktenskap ett allmänt fenomen i den finsk-judiska gemenskapen. I och med att allt fler barn som föddes i dessa familjer inte kunde definieras som judiska enligt ortodox judisk lag stod de judiska samfunden därmed inför flera nya utmaningar i sin administration och i den vardagliga praxisen.

Syftet med denna artikelbaserade avhandling är att ge en överblick över finskjudiska äktenskap över religionsgränserna från år 1917 och fram till idag. Studien baserar sig på arkivmaterial som analyseras tillsammans med nyligen insamlade, semistrukturerade etnografiska intervjuer med medlemmar av landets judiska församlingar som gift sig över religionsgränserna; antingen så att de gift sig med en person som inte tillhör den judiska församlingen eller så att endera partnern konverterat till judendomen i samband med äktenskapet.

Forskningsperspektivet vernacular religion (vardagsreligiositet) fungerar som den viktigaste teoretiska utgångspunkten för studien och kompletteras med relevant internationell forskning kring samtida interreligiösa judiska familjer. Resultaten visar att majoriteten av informanterna förhåller sig flexibelt till den judiska lagen och sällan anser sig vara ”religiösa”. Trots detta är skillnaderna mellan gifta mäns och kvinnors praxis anmärkningsvärda. Medan kvinnorna tillämpar kreativa metoder för att ”göra sin judendom” på ett sätt som de anser vara meningsfullt för sin judiskhet och judiska identitet, tenderar männen att starkare förlita sig på sitt kulturarv och avstår ofta från att utforska kreativa anpassningar av traditionen. Studien visar också att det är betydligt vanligare att kvinnor konverterar i vuxen ålder än att män gör det, vilket gör konverteringen till ett könsbundet fenomen. Informanterna ”gör” sin judendom på olika sätt och väljer ofta att utföra vissa traditioner för att stärka sin koppling till judendomen, men också för att säkerställa den judiska kontinuiteten till sina barn. Idag har en stor andel av medlemmarna i de finskjudiska församlingarna familjeband som sträcker sig över religionsgränserna eller där konvertering ingår. Resultaten belyser därmed mönster som kan vara centrala för flera finskjudiska familjer.