Leder högre kvalitet på institutioner till mindre avskogning? : En empirisk studie baserad på Environmental Kuznets Curve
Lindström, Alexander (2021)
Lindström, Alexander
2021
All rights reserved. This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2021042611814
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2021042611814
Tiivistelmä
Skog är en viktig naturresurs för att sköta hållbar konsumtion, uppnå fattigdomslindring, stöda matanskaffning, bevara biodiversiteten och lindra klimatförändringen. En del länder har hög avskogningstakt medan andra läder har lägre. Lägre avskogning kan bero på god institutionell kvalitet, men behöver inte göra det. Därmed var min frågeställning: Leder högre kvalitet på institutioner till lägre avskogning?
För att besvara frågan använde jag teorin om miljökuznetskurvan (Environmental Kuznets Curve, EKC), som menar att avskogningen ökar med inkomsten per capita, men att det uppstår en vändpunkt då avskogningen börjar minska med inkomsten per capita så att kurvan ser ut som ett inverterat U. Vändpunkten antas bero på att landet vid en viss nivå av inkomst per capita börjar satsa på bättre miljö istället för (enbart) tillväxt. Om den institutionella kvaliteten sänker avskogningen, borde denna vändpunkt uppnås vid lägre inkomstnivå. Vändpunkten förskjuts då till vänster.
Teorin undersöktes genom ekonometrisk analys av Afrika, Asien och Sydamerika samt alla världsdelar sammanslagna i en grupp som jag kallade Alla länder. Datamaterialet innehöll data om avskogningstakten, inkomst per capita, inkomst per capita i kvadrat samt kontrollvariabler utgående från Culas (2007). Mina data var nyare och omfattade tidsperioden 1995–2018. EKC existerade om BNP per capita var positivt och BNP per capita i kvadrat var negativt.
Efter utförda regressioner och robusthetstest valde jag den bästa regressionsmetoden. Jag kom fram till att RGLS (random effects som även beaktar autokorrelation, AR1) var lämpligast för Alla länder, Afrika och Asien. För Sydamerika var RGLS, men även FGLS (fixa effekter som även beaktar autokorrelation, AR1) lämplig metod. Resultatet visade att EKC existerar för Asien och Sydamerika, men inte för Alla länder och Afrika. För Asien och Sydamerika undersöktes därför effekten av institutioner. Resultatet visade att sämre institutioner hade en icke-signifikant och negativ effekt på avskogningen. Detta angav att sämre kvalitet på institutioner leder till mindre avskogning, vilket var tvärtemot hypotesen och teorin.
Resultatet var därmed emot min hypotes och tidigare studiers resultat om institutioners effekt på avskogningen. Orsaken till det avvikande resultatet kan vara att data om avskogning inte är det pålitligaste. Bättre data om avskogning bör användas i framtida undersökningar. En annan orsak till att resultatet var avvikande kunde vara att världsdelarna som undersöks är så stora (särskilt Afrika) att de geografiska skillnaderna förvrider resultatet. Valet av kontrollvariabler och deras data hade också så klart en inverkan på resultatet. Framtida studier bör beakta pålitligare och nyare data om både avskogning och kontrollvariabler. Vidare kunde framtida studier beakta planterad/naturligt regenererad skog, användningstyp av skogsresurserna, äganderättigheter, andelen skyddade skogar, skogsbränder samt arbetskraft och utbildning inom skogssektorn.
För att besvara frågan använde jag teorin om miljökuznetskurvan (Environmental Kuznets Curve, EKC), som menar att avskogningen ökar med inkomsten per capita, men att det uppstår en vändpunkt då avskogningen börjar minska med inkomsten per capita så att kurvan ser ut som ett inverterat U. Vändpunkten antas bero på att landet vid en viss nivå av inkomst per capita börjar satsa på bättre miljö istället för (enbart) tillväxt. Om den institutionella kvaliteten sänker avskogningen, borde denna vändpunkt uppnås vid lägre inkomstnivå. Vändpunkten förskjuts då till vänster.
Teorin undersöktes genom ekonometrisk analys av Afrika, Asien och Sydamerika samt alla världsdelar sammanslagna i en grupp som jag kallade Alla länder. Datamaterialet innehöll data om avskogningstakten, inkomst per capita, inkomst per capita i kvadrat samt kontrollvariabler utgående från Culas (2007). Mina data var nyare och omfattade tidsperioden 1995–2018. EKC existerade om BNP per capita var positivt och BNP per capita i kvadrat var negativt.
Efter utförda regressioner och robusthetstest valde jag den bästa regressionsmetoden. Jag kom fram till att RGLS (random effects som även beaktar autokorrelation, AR1) var lämpligast för Alla länder, Afrika och Asien. För Sydamerika var RGLS, men även FGLS (fixa effekter som även beaktar autokorrelation, AR1) lämplig metod. Resultatet visade att EKC existerar för Asien och Sydamerika, men inte för Alla länder och Afrika. För Asien och Sydamerika undersöktes därför effekten av institutioner. Resultatet visade att sämre institutioner hade en icke-signifikant och negativ effekt på avskogningen. Detta angav att sämre kvalitet på institutioner leder till mindre avskogning, vilket var tvärtemot hypotesen och teorin.
Resultatet var därmed emot min hypotes och tidigare studiers resultat om institutioners effekt på avskogningen. Orsaken till det avvikande resultatet kan vara att data om avskogning inte är det pålitligaste. Bättre data om avskogning bör användas i framtida undersökningar. En annan orsak till att resultatet var avvikande kunde vara att världsdelarna som undersöks är så stora (särskilt Afrika) att de geografiska skillnaderna förvrider resultatet. Valet av kontrollvariabler och deras data hade också så klart en inverkan på resultatet. Framtida studier bör beakta pålitligare och nyare data om både avskogning och kontrollvariabler. Vidare kunde framtida studier beakta planterad/naturligt regenererad skog, användningstyp av skogsresurserna, äganderättigheter, andelen skyddade skogar, skogsbränder samt arbetskraft och utbildning inom skogssektorn.