När krisen knackar på : En komparativ studie av Finlands, Sveriges, Norges och Danmarks centralförvaltningars bruk av policyinstrument vid den politiska coronahanteringen
Eriksson, Heidi (2021)
Eriksson, Heidi
2021
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe202104069459
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe202104069459
Tiivistelmä
Coronapandemin pågår i skrivande stund (våren 2021) och påverkar hela världen. Norden som i vanliga fall ofta har ett integrerat samarbete har till stor del stängt de nationella gränserna och det tillämpas olika lösningar för att hantera samma utmaning. Det är första gången som Norden i modern tid behöver hantera en så pass komplex kris som coronapandemin, vilket lett till uppkomsten av en ny slags krishantering där centralförvaltningen tidvis behöver ingripa i annars decentraliserade beslutskedjor för att samordna nationella krisåtgärder. Krisers återkommande karaktär och det faktum att pandemihantering är nytt för det moderna Norden ökar behovet av att dra lärdomar från krisen. Målsättningen med denna avhandling är därför att studera likheter och variationer i Finlands, Sveriges, Norges och Danmarks centralförvaltningars politiska krishantering av coronautbrottet.
För att praktiskt kunna undersöka variationer och likheter i nordisk krishantering fokuserar avhandlingen på de nordiska centralförvaltningarnas bruk av policyinstrument för att hantera coronautbrottet samt de institutionella dragen som eventuellt påverkar krishanteringen. Den empiriska studiens resultat tyder på att de nordiska centralförvaltningarna använt liknande policyinstrument, även om tillämpningen och utsträckningen av de specifika instrumenten varierar. Resultatet tyder även på att ministermakten och graden av centraliserade befogenheter i krissituationer påverkar antalet policyinstrument som brukas. Detta syns bland annat genom att den danska centralförvaltningen infört flest och hårdast policyinstrument för att hantera coronakrisen medan Sverige infört minst åtgärder, baserat på det granskade materialet.
Orsaken till att det förekommer variationer i den nordiska krishanteringen kan delvis härledas till de rättsliga ramverken som tillämpas vid hanteringen av coronapandemin samt den administrativa traditionen. Pandemin har i alla nordiska länder bidragit till en centralisering av ett annars decentraliserat samhällsupplägg, men de nordiska centralförvaltningarna har olika ramverk som tillämpas under krisförhållanden vilket ger centralförvaltningarna varierande befogenheter. Även den administrativa kulturen har påverkat ländernas coronahantering, exempelvis har Finland och Sverige små ministerier och ofta självständiga myndigheter medan Norges och Danmarks politiker har större inflytande på administrationen. Det är alltså enklare för Norge och Danmark att införa snabba åtgärder vid krissituationer.
För att praktiskt kunna undersöka variationer och likheter i nordisk krishantering fokuserar avhandlingen på de nordiska centralförvaltningarnas bruk av policyinstrument för att hantera coronautbrottet samt de institutionella dragen som eventuellt påverkar krishanteringen. Den empiriska studiens resultat tyder på att de nordiska centralförvaltningarna använt liknande policyinstrument, även om tillämpningen och utsträckningen av de specifika instrumenten varierar. Resultatet tyder även på att ministermakten och graden av centraliserade befogenheter i krissituationer påverkar antalet policyinstrument som brukas. Detta syns bland annat genom att den danska centralförvaltningen infört flest och hårdast policyinstrument för att hantera coronakrisen medan Sverige infört minst åtgärder, baserat på det granskade materialet.
Orsaken till att det förekommer variationer i den nordiska krishanteringen kan delvis härledas till de rättsliga ramverken som tillämpas vid hanteringen av coronapandemin samt den administrativa traditionen. Pandemin har i alla nordiska länder bidragit till en centralisering av ett annars decentraliserat samhällsupplägg, men de nordiska centralförvaltningarna har olika ramverk som tillämpas under krisförhållanden vilket ger centralförvaltningarna varierande befogenheter. Även den administrativa kulturen har påverkat ländernas coronahantering, exempelvis har Finland och Sverige små ministerier och ofta självständiga myndigheter medan Norges och Danmarks politiker har större inflytande på administrationen. Det är alltså enklare för Norge och Danmark att införa snabba åtgärder vid krissituationer.