The police counteracting antisemitic hate crimes in Finland : Comparison with Sweden and Great Britain
Mäkinen, Jussi (2020)
Mäkinen, Jussi
2020
All rights reserved. This publication is copyrighted. You may download, display and print it for Your own personal use. Commercial use is prohibited.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2020120899840
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2020120899840
Tiivistelmä
The aim of this research is to examine what the police in Finland are doing to combat antisemitic hate crimes, compared to Sweden and Great Britain? When the countries’ strategies are compared with each other and analysed within a created theoretical frame, it is possible to see what the Finnish police have planned to do and what could be improved compared to Sweden, Great Britain and the theoretical frame. This research was done using public sources, which means that countries’ materials come from open sources; the research does not contain information from confidential sources and no interviews were conducted.
The first phase of comparison was to create a theoretical frame for comparison. This was done by identifying five key areas for policing antisemitic hate crimes and hate crimes in general from previous research. These key areas are trust, education, initial investigation actions, statistics, and policies. After this phase, five actions were identified that are recommended for police to take concerning each key area according to involved actors. These actions were taken from materials written by both Jewish, and non-Jewish organizations and police organizations. Then four strategic documents were chosen and analysed from each country. The documents were as similar as possible from all three countries containing both local and national strategic levels. Additionally, information from other official sources was taken into the comparison if the information was important in order to gain a more realistic picture of actions taken by the country. Strategic documents were researched by using content analysis concentrating on counteractions by the police.
Once the comparison was made, it could be seen that Great Britain had planned to take more actions than Sweden or Finland. Sweden had planned to take more actions than Finland. This means that Finland can improve its effort to combat antisemitic hate crimes and is not yet at the same strategic level as Great Britain and Sweden in this matter. This research did not examine how and whether the actions are truly implemented. Instead, the results are based on the created theoretical frame and the perception that a citizen receives when reading strategic documents and wanting to learn what the police are doing to counteract antisemitic hate crimes. If the police in Finland want to put more effort in combatting antisemitic hate crimes, this research is a useful tool and gives ideas as to what could be done and what Sweden and Great Britain have already planned to do. ----------
Europeiska kommissionen gav ett uppdrag åt EU:s byrå för grundläggande rättigheter att genomföra en undersökning om den judiska befolkningens upplevelser av antisemitism. Totalt deltog 16 300 judar från tolv olika EU:s medlemsstater i den undersökningen. De undersökta länderna var; Österrike, Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Ungern, Italien, Nederländerna, Polen, Spanien, Sverige och Storbritannien, över 96 % av Europas judar bor i dessa länder. Enligt undersökningen upplever nio av tio Europas judar att antisemitismen har ökat under de senaste fem åren. Den 6 december 2018 antog alla Europeiska unionens medlemsstater enhälligt ” Rådets förklaring om kampen mot antisemitism och om utarbetande av en gemensam säkerhetsstrategi för att bättre skydda judiska gemenskaper och institutioner i Europa” som är en viktig signal. Ansvaret att skydda Europeiska unionens medborgare ligger huvudsakligen på medlemsstaterna, vilket också gäller Finland. (Europeiska kommissionen 2018.) Även i Finland har antisemitismen ökat och det har blivit vardagligt (Huttunen 2017).
Min pro gradu-avhandling tar avstamp i undersökningens resultat och rådets förklaring. Syftet med min avhandling är att undersöka hur antisemitiska hatbrott är bekämpade i Finland, Sverige och Storbritannien samt kartlägga hur finska polisen kan förbättra sina insatser. När ländernas motåtgärder jämförs med varandra och med teoriramen som skapas i arbetet syns det vilka åtgärder har den finska polisen har planerat vidta och vad kan förbättras i förhållande till andra länder och teoriramen (se figur 1). Forskningen utförs ur ett offentligt perspektiv. Detta betyder att alla dokument och information om polisens motåtgärder är från offentliga källor, inga intervjuer gjordes och ingen information från hemligstämplade handlingar finns med. I avhandlingen söks svar på tre forskningsfrågor:
1. Vilka är de nyckelområden som polisen borde inrikta resurser på när de bekämpar antisemitiska hatbrott?
2. Hurdana åtgärder borde polisen vidta för att förbättra insats inom ett nyckelområde enligt involverade aktörer?
3. Vilka åtgärder har finska polisen redan planerat att vidta och vad kunde vidare utvecklas jämfört med Sverige och Storbritannien?
För att kunna förstå mera om ämnet och innehållet av de olika begrepp som används i avhandlingen presenteras de centrala begreppen. I kapitel 2 presenteras kort radikalisering och våldsam extremism, hatbrott, hatprat och antisemitismen samt hur antisemitismen identifieras i ett brott. Därefter skapas en teoriram för jämförelsen av teorin med ländernas åtgärder.
Första fasen i jämförelsen är att skapa en teoriram. Den teoriram som skapas utgående från tidigare forskning i kapitel 4 genom att identifiera fem nyckelområden för polisen när de bekämpar antisemitiska hatbrott och hatbrott överlag. De fem nyckelområdena är förtroende, utbildning, preliminära undersökningsåtgärder, statistik och policy. De fem nyckelområdena ger svar på första forskningsfrågan och varje nyckelområde presenteras som en egen tabell i jämförelsen.
Andra fasen består av rekommenderade åtgärder. I kapitel 6 undersöks vilka åtgärder polisen borde vidta för att förbättra de fem områdena som påverkar i kampen mot antisemitiska hatbrott. Information om rekommenderade åtgärder är från olika dokument som är skrivna av judiska organisationer, polisorganisationer, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och från ytterligare organisationer. Totalt undersöktes tolv olika dokument från tio olika organisationer (se tabell 4). Information och rekommenderade åtgärder placerades under varje nyckelområde. Därefter skapades fem frågor för varje område på basis av den informationen som fanns i de dokumenten. Totalt skapades 25 frågor som innehåller de centrala åtgärder. De frågorna ingår i jämförelsen och ländernas strategiska dokument och åtgärder kommer att jämföras med de skapade frågorna. Andra fasen ger svar på andra forskningsfrågan.
Sedan undersökes Sverige, Finland och Storbritannien var för sig. Inledningsvis presenteras hur många judar finns det i landet och information om antisemitism samt antisemitiska hatbrott. Efter det presenteras de valda strategierna som ingår i jämförelsen. Från de strategierna lyfts fram åtgärder som behandlar polisen och polisens arbete mot hatbrott. Från varje land valdes fyra strategier som undersöktes med hjälp av innehållsanalys. De strategierna som valdes motsvarar i idealfall polisens lokala strategi för huvudstaden, polisens nationella hatbrottstrategi, regeringens nationella hatbrottstrategi och regeringens nationella antisemitismstrategi. Bara Storbritannien hade alla de fyra nämnda strategierna. Från andra länder valdes motsvarande strategier eller dokument som är på samma strategiska nivå (se tabell 3). Ytterligare togs det med andra dokument från varje land som innehöll relevant information om de planerade eller vidtagna motåtgärderna av polisen mot antisemitiska hatbrott och hatbrott. Detta är nödvändigt för att få en mera realistisk bild av de motåtgärderna som är redan planerade eller implementerade.
Jämförelsen görs i fem tabeller (10–14). Den första tabellen handlar om förtroende och har fem frågor om rekommenderade åtgärder. På liknande sätt behandlas alla nyckelområden med frågor från andra fasen. På basis av information som hittades från landets strategier är svar på frågan ja eller nej. Svaret baserar sig på min uppfattning om de strategierna. Det kan hända att landet redan har vidtagit en åtgärd tidigare eller planerar att vidta en men har inte skrivit ner det i undersökta strategier, då syns det inte i resultatet. Detta måste man komma ihåg när man ser på det resultatet och drar slutsatser. Av de 25 frågor har Sverige 15 ja¬¬-svar och 10 nej-svar. Finland har 13 ja-svar och 12-nej svar. Storbritannien har 21 ja-svar och 4 nej-svar. Detta resultat visar att Finland har planerat att vidta färre åtgärder än Sverige och Storbritannien. Finlands bekämpande av antisemitiska hatbrott och hatbrott överlag är inte strategisk på samma nivå som i Sverige och Storbritannien.
Enligt de undersökta strategierna har finska polisen planerat att träffa ledare av judiska samfund och organisationer regelbundet, dela hotbilder med de lokala judiska samfunden och öka förtroende med medlemmar i den lokala samfunden. Finska polis skulle kunna utnämna en kontaktperson för de judiska samfunden och organisationerna samt ha mera gemensam planering med dem för att kunna öka förtroende. Utbildningspaket TACHLE är implementerat vid finska polisen och hatbrotts- offrets roll och judiska traditioner har behandlats inom polisen. Mera utbildning skulle kunna ges åt polisaspiranter och mera möjligheter att utbilda sig i hatbrottsärenden under karriären. Polisen brukar dirigera hatbrottsoffer till stödtjänster eller presentera hjälpande organisationer. Polisen har också nämnt icke-statliga organisationers roll. Finska polisen har varken en skriftlig praxis om nödvändiga åtgärder på hatbrottsplats eller en tydlig ingripande metod för människor som faller offer för hatbrott upprepade gånger. Extra service under judiska helgdagar eller under konflikter i Mellanöstern har inte övervägts.
Undersökningens betydelse har noterats men finska polisen samlar inte information om hatincidenter som inte är brott. Judiska organisationer och polisen har inte samarbete kring statisk om hatbrott och hatincidenter. Det står ingenstans att polisen försöker identifiera brottstäta områden av antisemitiska hatbrott. Det nämndes inte heller om tredje parter har möjlighet att göra en brottsanmälan när inget enskilt offer kan identifieras. Brottsförebyggande och internet har nämnts samt att Finland har accepterat den internationella alliansen till minne av förintelsens (IHRA) arbetsdefinition av antisemitism. Hatbrottsstatisk är lätt tillgängligt för allmänheten men varken den finska staten eller polisen har ännu en skild hatbrottsstrategi. Speciella hatbrottsenheter har inte ännu inrättats, bara en speciell grupp som fungerar i Helsingfors och fokuserar på hatprat. Genom att implementera de åtgärder som Finland inte ännu har vidtagit kan finska polisen förbättra sina insatser i bekämpningen av antisemitiska hatbrott och hatbrott överlag. Detta resultat ger svar på den tredje forskningsfrågan.
Sammanfattningsvis kan konstateras att de studerade länderna hade alla vidtagit åtgärder som är relevanta enligt teoriramen. Finland har vidtagit mindre åtgärder än Sverige eller Storbritannien men arbetet har påbörjats. I Bibeln står det att judiska folket ingick i förbund med Gud samt att vår frälsare och Herre Jesus Kristus föddes bland den judiska nationen (Heliga Bibeln, 97, 1274). Låt oss skydda judar i Finland!
The first phase of comparison was to create a theoretical frame for comparison. This was done by identifying five key areas for policing antisemitic hate crimes and hate crimes in general from previous research. These key areas are trust, education, initial investigation actions, statistics, and policies. After this phase, five actions were identified that are recommended for police to take concerning each key area according to involved actors. These actions were taken from materials written by both Jewish, and non-Jewish organizations and police organizations. Then four strategic documents were chosen and analysed from each country. The documents were as similar as possible from all three countries containing both local and national strategic levels. Additionally, information from other official sources was taken into the comparison if the information was important in order to gain a more realistic picture of actions taken by the country. Strategic documents were researched by using content analysis concentrating on counteractions by the police.
Once the comparison was made, it could be seen that Great Britain had planned to take more actions than Sweden or Finland. Sweden had planned to take more actions than Finland. This means that Finland can improve its effort to combat antisemitic hate crimes and is not yet at the same strategic level as Great Britain and Sweden in this matter. This research did not examine how and whether the actions are truly implemented. Instead, the results are based on the created theoretical frame and the perception that a citizen receives when reading strategic documents and wanting to learn what the police are doing to counteract antisemitic hate crimes. If the police in Finland want to put more effort in combatting antisemitic hate crimes, this research is a useful tool and gives ideas as to what could be done and what Sweden and Great Britain have already planned to do.
Europeiska kommissionen gav ett uppdrag åt EU:s byrå för grundläggande rättigheter att genomföra en undersökning om den judiska befolkningens upplevelser av antisemitism. Totalt deltog 16 300 judar från tolv olika EU:s medlemsstater i den undersökningen. De undersökta länderna var; Österrike, Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Ungern, Italien, Nederländerna, Polen, Spanien, Sverige och Storbritannien, över 96 % av Europas judar bor i dessa länder. Enligt undersökningen upplever nio av tio Europas judar att antisemitismen har ökat under de senaste fem åren. Den 6 december 2018 antog alla Europeiska unionens medlemsstater enhälligt ” Rådets förklaring om kampen mot antisemitism och om utarbetande av en gemensam säkerhetsstrategi för att bättre skydda judiska gemenskaper och institutioner i Europa” som är en viktig signal. Ansvaret att skydda Europeiska unionens medborgare ligger huvudsakligen på medlemsstaterna, vilket också gäller Finland. (Europeiska kommissionen 2018.) Även i Finland har antisemitismen ökat och det har blivit vardagligt (Huttunen 2017).
Min pro gradu-avhandling tar avstamp i undersökningens resultat och rådets förklaring. Syftet med min avhandling är att undersöka hur antisemitiska hatbrott är bekämpade i Finland, Sverige och Storbritannien samt kartlägga hur finska polisen kan förbättra sina insatser. När ländernas motåtgärder jämförs med varandra och med teoriramen som skapas i arbetet syns det vilka åtgärder har den finska polisen har planerat vidta och vad kan förbättras i förhållande till andra länder och teoriramen (se figur 1). Forskningen utförs ur ett offentligt perspektiv. Detta betyder att alla dokument och information om polisens motåtgärder är från offentliga källor, inga intervjuer gjordes och ingen information från hemligstämplade handlingar finns med. I avhandlingen söks svar på tre forskningsfrågor:
1. Vilka är de nyckelområden som polisen borde inrikta resurser på när de bekämpar antisemitiska hatbrott?
2. Hurdana åtgärder borde polisen vidta för att förbättra insats inom ett nyckelområde enligt involverade aktörer?
3. Vilka åtgärder har finska polisen redan planerat att vidta och vad kunde vidare utvecklas jämfört med Sverige och Storbritannien?
För att kunna förstå mera om ämnet och innehållet av de olika begrepp som används i avhandlingen presenteras de centrala begreppen. I kapitel 2 presenteras kort radikalisering och våldsam extremism, hatbrott, hatprat och antisemitismen samt hur antisemitismen identifieras i ett brott. Därefter skapas en teoriram för jämförelsen av teorin med ländernas åtgärder.
Första fasen i jämförelsen är att skapa en teoriram. Den teoriram som skapas utgående från tidigare forskning i kapitel 4 genom att identifiera fem nyckelområden för polisen när de bekämpar antisemitiska hatbrott och hatbrott överlag. De fem nyckelområdena är förtroende, utbildning, preliminära undersökningsåtgärder, statistik och policy. De fem nyckelområdena ger svar på första forskningsfrågan och varje nyckelområde presenteras som en egen tabell i jämförelsen.
Andra fasen består av rekommenderade åtgärder. I kapitel 6 undersöks vilka åtgärder polisen borde vidta för att förbättra de fem områdena som påverkar i kampen mot antisemitiska hatbrott. Information om rekommenderade åtgärder är från olika dokument som är skrivna av judiska organisationer, polisorganisationer, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och från ytterligare organisationer. Totalt undersöktes tolv olika dokument från tio olika organisationer (se tabell 4). Information och rekommenderade åtgärder placerades under varje nyckelområde. Därefter skapades fem frågor för varje område på basis av den informationen som fanns i de dokumenten. Totalt skapades 25 frågor som innehåller de centrala åtgärder. De frågorna ingår i jämförelsen och ländernas strategiska dokument och åtgärder kommer att jämföras med de skapade frågorna. Andra fasen ger svar på andra forskningsfrågan.
Sedan undersökes Sverige, Finland och Storbritannien var för sig. Inledningsvis presenteras hur många judar finns det i landet och information om antisemitism samt antisemitiska hatbrott. Efter det presenteras de valda strategierna som ingår i jämförelsen. Från de strategierna lyfts fram åtgärder som behandlar polisen och polisens arbete mot hatbrott. Från varje land valdes fyra strategier som undersöktes med hjälp av innehållsanalys. De strategierna som valdes motsvarar i idealfall polisens lokala strategi för huvudstaden, polisens nationella hatbrottstrategi, regeringens nationella hatbrottstrategi och regeringens nationella antisemitismstrategi. Bara Storbritannien hade alla de fyra nämnda strategierna. Från andra länder valdes motsvarande strategier eller dokument som är på samma strategiska nivå (se tabell 3). Ytterligare togs det med andra dokument från varje land som innehöll relevant information om de planerade eller vidtagna motåtgärderna av polisen mot antisemitiska hatbrott och hatbrott. Detta är nödvändigt för att få en mera realistisk bild av de motåtgärderna som är redan planerade eller implementerade.
Jämförelsen görs i fem tabeller (10–14). Den första tabellen handlar om förtroende och har fem frågor om rekommenderade åtgärder. På liknande sätt behandlas alla nyckelområden med frågor från andra fasen. På basis av information som hittades från landets strategier är svar på frågan ja eller nej. Svaret baserar sig på min uppfattning om de strategierna. Det kan hända att landet redan har vidtagit en åtgärd tidigare eller planerar att vidta en men har inte skrivit ner det i undersökta strategier, då syns det inte i resultatet. Detta måste man komma ihåg när man ser på det resultatet och drar slutsatser. Av de 25 frågor har Sverige 15 ja¬¬-svar och 10 nej-svar. Finland har 13 ja-svar och 12-nej svar. Storbritannien har 21 ja-svar och 4 nej-svar. Detta resultat visar att Finland har planerat att vidta färre åtgärder än Sverige och Storbritannien. Finlands bekämpande av antisemitiska hatbrott och hatbrott överlag är inte strategisk på samma nivå som i Sverige och Storbritannien.
Enligt de undersökta strategierna har finska polisen planerat att träffa ledare av judiska samfund och organisationer regelbundet, dela hotbilder med de lokala judiska samfunden och öka förtroende med medlemmar i den lokala samfunden. Finska polis skulle kunna utnämna en kontaktperson för de judiska samfunden och organisationerna samt ha mera gemensam planering med dem för att kunna öka förtroende. Utbildningspaket TACHLE är implementerat vid finska polisen och hatbrotts- offrets roll och judiska traditioner har behandlats inom polisen. Mera utbildning skulle kunna ges åt polisaspiranter och mera möjligheter att utbilda sig i hatbrottsärenden under karriären. Polisen brukar dirigera hatbrottsoffer till stödtjänster eller presentera hjälpande organisationer. Polisen har också nämnt icke-statliga organisationers roll. Finska polisen har varken en skriftlig praxis om nödvändiga åtgärder på hatbrottsplats eller en tydlig ingripande metod för människor som faller offer för hatbrott upprepade gånger. Extra service under judiska helgdagar eller under konflikter i Mellanöstern har inte övervägts.
Undersökningens betydelse har noterats men finska polisen samlar inte information om hatincidenter som inte är brott. Judiska organisationer och polisen har inte samarbete kring statisk om hatbrott och hatincidenter. Det står ingenstans att polisen försöker identifiera brottstäta områden av antisemitiska hatbrott. Det nämndes inte heller om tredje parter har möjlighet att göra en brottsanmälan när inget enskilt offer kan identifieras. Brottsförebyggande och internet har nämnts samt att Finland har accepterat den internationella alliansen till minne av förintelsens (IHRA) arbetsdefinition av antisemitism. Hatbrottsstatisk är lätt tillgängligt för allmänheten men varken den finska staten eller polisen har ännu en skild hatbrottsstrategi. Speciella hatbrottsenheter har inte ännu inrättats, bara en speciell grupp som fungerar i Helsingfors och fokuserar på hatprat. Genom att implementera de åtgärder som Finland inte ännu har vidtagit kan finska polisen förbättra sina insatser i bekämpningen av antisemitiska hatbrott och hatbrott överlag. Detta resultat ger svar på den tredje forskningsfrågan.
Sammanfattningsvis kan konstateras att de studerade länderna hade alla vidtagit åtgärder som är relevanta enligt teoriramen. Finland har vidtagit mindre åtgärder än Sverige eller Storbritannien men arbetet har påbörjats. I Bibeln står det att judiska folket ingick i förbund med Gud samt att vår frälsare och Herre Jesus Kristus föddes bland den judiska nationen (Heliga Bibeln, 97, 1274). Låt oss skydda judar i Finland!