Autenticitet i den pedagogiska relationen : En hermeneutisk studie av Charles Taylor och Emmanuel Lévinas
Enberg, Timmy (2020)
Enberg, Timmy
Åbo Akademi
2020
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2020111390308
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2020111390308
Tiivistelmä
Syftet med den här avhandlingen är att undersöka Charles Taylors (1991) och Emmanuel Lévinas (1988) förståelse av autenticitet i en pedagogisk relation. Avhandlingen har två forskningsfrågor och dessa är:
1. Vad är en autentisk pedagogisk relation?
2. Hur blir autenticitet till i en pedagogisk relation?
Avhandlingens ramverk består av en teori om den pedagogiska relationen som främst representeras av Carl Anders Säfström (2017). Här förstås undervisningen som en pedagogisk relation där den andres frihet värdesätts och eleven ses som ett subjekt. Avhandlingens ansats är hermeneutik och Paul Ricoeurs hermeneutiska textanalys (1988; 2016) har använts som metod för att analysera Taylors verk ”The ethics of authenticity” (1991) och Lévinas verk ”Etik och oändlighet: Samtal med Philippe Nemo” (1988). Då dessa två verk undersöktes var analysen avgränsad till vissa utvalda begrepp som tolkades hermeneutiskt. Dessa begrepp ledde till en gemensam knutpunkt som bestod av undersökningens resultat. Resultatet kombinerades sedan med den pedagogiska relationen.
Undersökningens resultat visar på att ansvaret har en nyckelroll i förståelsen av autenticitet i en pedagogisk relation. Autenticitet uppkommer i en pedagogisk relation ifall individen ansvarar för att sträva efter frågor (eng. Issues) som är betydelsefulla och som inte individen själv har valt. Det här är ett ansvarstagande som berör både läraren och eleven. Undersökningens resultat visar även på att en autentisk relation och en autentisk identiteten hos individen har sin grund i ansvaret. Ansvaret är det som möjliggör autenticitet.
1. Vad är en autentisk pedagogisk relation?
2. Hur blir autenticitet till i en pedagogisk relation?
Avhandlingens ramverk består av en teori om den pedagogiska relationen som främst representeras av Carl Anders Säfström (2017). Här förstås undervisningen som en pedagogisk relation där den andres frihet värdesätts och eleven ses som ett subjekt. Avhandlingens ansats är hermeneutik och Paul Ricoeurs hermeneutiska textanalys (1988; 2016) har använts som metod för att analysera Taylors verk ”The ethics of authenticity” (1991) och Lévinas verk ”Etik och oändlighet: Samtal med Philippe Nemo” (1988). Då dessa två verk undersöktes var analysen avgränsad till vissa utvalda begrepp som tolkades hermeneutiskt. Dessa begrepp ledde till en gemensam knutpunkt som bestod av undersökningens resultat. Resultatet kombinerades sedan med den pedagogiska relationen.
Undersökningens resultat visar på att ansvaret har en nyckelroll i förståelsen av autenticitet i en pedagogisk relation. Autenticitet uppkommer i en pedagogisk relation ifall individen ansvarar för att sträva efter frågor (eng. Issues) som är betydelsefulla och som inte individen själv har valt. Det här är ett ansvarstagande som berör både läraren och eleven. Undersökningens resultat visar även på att en autentisk relation och en autentisk identiteten hos individen har sin grund i ansvaret. Ansvaret är det som möjliggör autenticitet.
Kokoelmat
- 516 Kasvatustieteet [531]