Den ömsesidiga effekten mellan matematikprestation, självuppfattning i och intresse för matematik : En longitudinell kvantitativ studie
Finell, Jonatan (2020)
Finell, Jonatan
Åbo Akademi
2020
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2020050625495
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2020050625495
Tiivistelmä
Den ömsesidiga effektmodellen mellan självuppfattning och prestation i matematik antas vara kulturellt universal och modellen innebär att båda variablerna predicerar varandra. För att framgångsrikt hitta en ömsesidig relation är det viktigt att mäta en domänspecifik självuppfattning som samstämmer med den domänen av prestation som undersöks. Teorin för självuppfattning grundar sig på ett koncept om en multidimensionell hierarki som förgrenar sig och blir mer specifik desto längre ner i hierarkin man tar sig. Ett domänspecifikt intresse har i vissa studier bevisats ha en ömsesidig effekt på matematikprestation. Intresse är en erkänd viktig mental resurs som behövs när man utvecklar inlärningsstrategier. Intresse fungerar dessutom som ett underlag för vår uthållighet vid inlärning.
Syftet med den här avhandlingen är att undersöka förhållandet mellan självuppfattning i, intresse för och prestation i matematik hos elever i årskurs 7–9. Från syftet har följande forskningsfrågor formulerats:
1. Hurdana samband finns det mellan elevers
självuppfattning i matematik och
matematikprestationer under fyra
mättillfällen i årskurs 7–9?
2. Hurdana samband finns det mellan elevers
intresse för matematik och
matematikprestationer under fyra
mättillfällen i årskurs 7–9?
3. Hurdana samband finns det mellan elevers
självuppfattning i matematik och
intresse för matematik under fyra
mättillfällen i årskurs 7–9?
Den här avhandlingen är kvantitativ och data kommer från FRAM-projektet som leds av Åbo Akademi. Data (n = 583) är longitudinella och baserar sig på enkätsvar och ett matematiktest som har mätts vid fyra tillfällen under loppet av knappt fyra år. En longitudinell strukturekvationsmodell skapades för att besvara avhandlingens forskningsfrågor. Från avhandlingens resultat kan man avläsa en ömsesidig effekt mellan självuppfattning i matematik och matematikprestation. Självuppfattning i matematik predicerar matematikprestation starkare än vice versa. Intresse för matematik och matematikprestation samt intresse för och självuppfattning i matematik predicerar varandra mer sporadiskt. Sambanden som undersöks i forskningsfråga 2 och 3 har inte en konsekvent ömsesidig effekt. Men intressant nog har intresse en predicerande effekt på självuppfattning i och prestation i matematik från enbart tidpunkt 2–3, vilket också är den längsta tidsperioden mellan mättillfällena. Resultaten innebär att om man förbättrar elevers matematiska prestationer leder det till en förbättring av deras självuppfattning i matematik och eventuellt en liten ökning i intresse för matematik i årskurs 7. Förbättrad självuppfattning i matematik leder till förbättrad matematikprestation under hela årskurs 7–9, och i årskurs 9 även en ökning i intresse för matematik. Förbättrat intresse för matematik i årskurs 7 kan leda till en förbättring i både självuppfattning och prestation i matematik på lång sikt.
Syftet med den här avhandlingen är att undersöka förhållandet mellan självuppfattning i, intresse för och prestation i matematik hos elever i årskurs 7–9. Från syftet har följande forskningsfrågor formulerats:
1. Hurdana samband finns det mellan elevers
självuppfattning i matematik och
matematikprestationer under fyra
mättillfällen i årskurs 7–9?
2. Hurdana samband finns det mellan elevers
intresse för matematik och
matematikprestationer under fyra
mättillfällen i årskurs 7–9?
3. Hurdana samband finns det mellan elevers
självuppfattning i matematik och
intresse för matematik under fyra
mättillfällen i årskurs 7–9?
Den här avhandlingen är kvantitativ och data kommer från FRAM-projektet som leds av Åbo Akademi. Data (n = 583) är longitudinella och baserar sig på enkätsvar och ett matematiktest som har mätts vid fyra tillfällen under loppet av knappt fyra år. En longitudinell strukturekvationsmodell skapades för att besvara avhandlingens forskningsfrågor. Från avhandlingens resultat kan man avläsa en ömsesidig effekt mellan självuppfattning i matematik och matematikprestation. Självuppfattning i matematik predicerar matematikprestation starkare än vice versa. Intresse för matematik och matematikprestation samt intresse för och självuppfattning i matematik predicerar varandra mer sporadiskt. Sambanden som undersöks i forskningsfråga 2 och 3 har inte en konsekvent ömsesidig effekt. Men intressant nog har intresse en predicerande effekt på självuppfattning i och prestation i matematik från enbart tidpunkt 2–3, vilket också är den längsta tidsperioden mellan mättillfällena. Resultaten innebär att om man förbättrar elevers matematiska prestationer leder det till en förbättring av deras självuppfattning i matematik och eventuellt en liten ökning i intresse för matematik i årskurs 7. Förbättrad självuppfattning i matematik leder till förbättrad matematikprestation under hela årskurs 7–9, och i årskurs 9 även en ökning i intresse för matematik. Förbättrat intresse för matematik i årskurs 7 kan leda till en förbättring i både självuppfattning och prestation i matematik på lång sikt.
Kokoelmat
- 516 Kasvatustieteet [532]