Attityder till sexualitet hos personer med intellektuella funktionsnedsättningar – en kvantitativ studie
Andersson, Olivia (2020)
Andersson, Olivia
Åbo Akademi
2020
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe202003208614
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe202003208614
Tiivistelmä
Syfte: Studiens syfte var att kartlägga attityder till sexualitet hos personer med intellektuella funktionsnedsättningar i Svenskfinland. Studien granskade eventuella skillnader i attityder hos den personal som arbetar med intellektuellt funktionsnedsatta personer, anhöriga och övriga slumpmässiga respondenter via nätet. Utöver detta var syftet att undersöka eventuella skillnader i attityder till följd av respondenternas kön, ålder och utbildningsnivå.
Metod: Under våren 2019 deltog sammanlagt 319 personer i en enkätstudie. Samplet bestod av 264 kvinnor, 53 män och två personer med annat kön. Personerna med annat kön exkluderades från analyserna. Medelåldern för kvinnorna var 34 år (SD = 13,4) och för männen 31 år (SD = 10,2). Studien bestod av tre webbaserade frågeformulär som byggde på ett tidigare frågeformulär av Cuskelly och Bryde (2004). Samplet var indelat i tre grupper på basen av de tre frågeformulären, 1) slumpmässiga respondenter, 2) personal som arbetar med personer med intellektuella funktionsnedsättningar och 3) anhöriga till personer med intellektuella funktionsnedsättningar.
Resultat: Samtliga grupper fick rätt höga poäng på alla tre attitydskalor, vilket betyder att deras attityder i stora drag var positiva till intellektuellt funktionsnedsattas sexualitet. Analyserna visade dock en signifikant attitydskillnad mellan de tre grupperna angående attityden till rätten att få barn. De slumpmässiga respondenterna var mest positiva till intellektuellt funktionsnedsattas rätt till att få barn, näst mest positiva var de anhöriga, och minst positiva var personalen. Ur studiens resultat framgick även att attityderna till föräldraskap var signifikant mer negativa hos personer som kände någon med en intellektuell funktionsnedsättning. Resultaten visar utöver detta att yngre var signifikant mer positiva till intellektuellt funktionsnedsattas rätt till att få barn än vad äldre var. I förhållande till de två andra attitydskalorna kunde dock ingen ålderseffekt påvisas. Inga signifikanta skillnader beträffande attityderna och respondenternas kön eller utbildningsnivå förekom heller. Ur studiens resultat kan man även se att personalen upplevde ett behov av mer information samt regler och modeller för hur de skall handskas med de intellektuellt funktionsnedsattas sexualitet.
Konklusion: Den aktuella studiens resultat överensstämde till stor del med vad tidigare forskning har kommit fram till. Däremot förväntades respondenter som känner någon med intellektuella funktionsnedsättningar att ha en mer positiv attityd till deras sexualitet; detta var dock inte fallet i denna undersökning. Fortsatt forskning inom ämnet skulle förhoppningsvis öka medvetenheten om att personer med intellektuella funktionsnedsättningar är sexuella varelser i samma utsträckning som andra och på det sättet motverka tabun kring ämnet.
Metod: Under våren 2019 deltog sammanlagt 319 personer i en enkätstudie. Samplet bestod av 264 kvinnor, 53 män och två personer med annat kön. Personerna med annat kön exkluderades från analyserna. Medelåldern för kvinnorna var 34 år (SD = 13,4) och för männen 31 år (SD = 10,2). Studien bestod av tre webbaserade frågeformulär som byggde på ett tidigare frågeformulär av Cuskelly och Bryde (2004). Samplet var indelat i tre grupper på basen av de tre frågeformulären, 1) slumpmässiga respondenter, 2) personal som arbetar med personer med intellektuella funktionsnedsättningar och 3) anhöriga till personer med intellektuella funktionsnedsättningar.
Resultat: Samtliga grupper fick rätt höga poäng på alla tre attitydskalor, vilket betyder att deras attityder i stora drag var positiva till intellektuellt funktionsnedsattas sexualitet. Analyserna visade dock en signifikant attitydskillnad mellan de tre grupperna angående attityden till rätten att få barn. De slumpmässiga respondenterna var mest positiva till intellektuellt funktionsnedsattas rätt till att få barn, näst mest positiva var de anhöriga, och minst positiva var personalen. Ur studiens resultat framgick även att attityderna till föräldraskap var signifikant mer negativa hos personer som kände någon med en intellektuell funktionsnedsättning. Resultaten visar utöver detta att yngre var signifikant mer positiva till intellektuellt funktionsnedsattas rätt till att få barn än vad äldre var. I förhållande till de två andra attitydskalorna kunde dock ingen ålderseffekt påvisas. Inga signifikanta skillnader beträffande attityderna och respondenternas kön eller utbildningsnivå förekom heller. Ur studiens resultat kan man även se att personalen upplevde ett behov av mer information samt regler och modeller för hur de skall handskas med de intellektuellt funktionsnedsattas sexualitet.
Konklusion: Den aktuella studiens resultat överensstämde till stor del med vad tidigare forskning har kommit fram till. Däremot förväntades respondenter som känner någon med intellektuella funktionsnedsättningar att ha en mer positiv attityd till deras sexualitet; detta var dock inte fallet i denna undersökning. Fortsatt forskning inom ämnet skulle förhoppningsvis öka medvetenheten om att personer med intellektuella funktionsnedsättningar är sexuella varelser i samma utsträckning som andra och på det sättet motverka tabun kring ämnet.
Kokoelmat
- 515 Psykologia [264]