Speciallärares arbete med elever med ångest i årskurs 7-9

Abstract

Ångest har ökat explosionsartat de senaste åren, i synnerhet bland ungdomar. För att kunna tackla den här problematiken är det viktigt att i synnerhet speciallärare i årskurserna 7–9 har en grundkunskap och -förståelse för ångest, eftersom speciallärarna kan antas ha en väsentlig roll i elevernas vardag.

Syftet med avhandlingen är att undersöka speciallärares upplevelser av arbetet med elever med ångest i årskurs 7–9. Utifrån syftet ställs följande forskningsfrågor:

1.Hur upplever speciallärare att ångest tar sig uttryck bland elever i årskurs 7–9? 2.Hur uppfattar speciallärarna sin egen roll i arbetet med elever med ångest? 3.Hur bemöter speciallärare elever med ångest?

För att få en omfattande och tydlig bild av speciallärares upplevelser av arbetet med elever med ångest i årskurs 7–9 har jag valt att göra en kvalitativ studie med narrativ forskningsansats. Informanterna består av fem speciallärare. Samtliga informanter har erfarenhet av att arbeta med elever med ångest i årskurs 7–9 och dessa informanter kontaktades antingen via mail eller telefon. Den första kontakten skedde dock till skolans rektorer och därefter tipsade de mig om vilken av deras speciallärare jag skulle ta kontakt med. Den femte informanten var jag däremot bekant med sedan tidigare och eftersom jag visste att hon arbetade med elever med ångest tog jag direkt kontakt med henne. Jag klargjorde min roll i forskningen och berättade om studiens syfte och forskningsfrågor. Samtliga informanter tackade ja. Innan intervjutillfället ägde rum fick informanterna syftet och forskningsfrågorna på mailen. Intervjuerna som genomförts är djupintervjuer där det halvstrukturerade tillvägagångssättet valts. Forskningsansatsen är av narrativt slag, vilket har resulterat i tre berättelser. I den efterföljande analysen har en analys av narrativen skett, där olika kategorier skapats utifrån mönster i speciallärarnas berättelser. I denna del besvaras studiens syfte och forskningsfrågor.

Resultaten visar att speciallärarna har märkt av en klar ökning av ångest hos eleverna. Skolfrånvaro är ofta ett första tecken på att en elev har drabbats. Speciallärarna har en viktig roll i arbetet med elever med ångest, eftersom det är på deras ansvar att undervisa eleverna ifråga. Dessutom måste speciallärarna också stödja eleverna i vardagen. Mångprofessionellt samarbete är viktigt. Egenskaper som speciallärare har nytta av att besitta i bemötandet av elever med ångest är bland annat empati. Viktigaste av allt är dock att speciallärare vill förstå elevernas ångestproblematik.