Specialpedagogiskt stöd i läsning i årskurs 1–2 i finlandssvenska skolor
Wikar, Jessica (2019)
Wikar, Jessica
Åbo Akademi
2019
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe201903148917
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe201903148917
Tiivistelmä
Förmågan att läsa är en grundläggande färdighet och en förmåga som behövs för att man ska kunna leva ett fullvärdigt liv i dagens samhälle. En av skolans mest grundläggande uppgifter är följaktligen att lära eleverna läsa. Trots att eleverna får liknande läsundervisning finns det likväl stor variation i deras läsutveckling, och en del elever behöver mer stöd än andra i deras läsutveckling. Det finns många studier som undersökt läsutvecklingen bland elever i nybörjarklasser, men få studier som har beaktat läsutvecklingen i kombination med det stöd som eleverna erhållit. Eftersom elevers läsutveckling kan varierara beroende på språkbakgrund, är det också relevant att undersöka läsutvecklingen hos finlandssvenska elever.
Syftet med denna avhandling var att undersöka det specialpedagogiska stödet i läsning i årskurserna 1–2 i finlandssvenska skolor. I studien undersöktes eleverna i allmänhet och eleverna med svag läsförmåga i synnerhet. Genom att se på stödnivå (allmänt, intensifierat och särskilt stöd), intensitet (antalet stödtimmar per vecka) och omfattning (det totala antalet stödveckor) undersöktes det specialpedagogiska stödet som gavs åt eleverna.
Avhandligen har gjorts inom ILS-projektet (InLärning och Stöd) som bedrevs av Niilo Mäki Institutet 2015-2018. Allt data som har använts i denna studie än insamlat inom projektet. I denna studie har 22 skolor och 574 elever deltagit.
Resultaten i den här studien visade att flest elever fick stöd inom allmänt stöd; 0,5-1 timme per vecka och under hela läsåret. En betydligt större andel elever fick stöd inom intensifierat stöd i årskurs 2 än i årskurs 1, vilket indikerar att lärarna hade en bra förmåga att identifiera elevernas svårigheter under det första skolåret. Av de elever som hade den allra svagaste läsförmågan fick de flesta eleverna specialpedagogiskt stöd, men en betydande del fick dock inte det. Att en stor del av eleverna med den svagaste läsförmågan inte fick stöd kan bland annat indikera en brist i lärarnas identifieringsmetoder. Läsutvecklingen undersöktes genom elevernas förmåga att avkoda och få ett flyt i läsningen, och för samtliga elever med den svagaste läsförmåga hade utvecklingen en positiv riktning i årskurs 1-2. Samtliga elever med den svagaste läsförmågan utvecklades dock på en betydligt lägre nivå än de övriga eleverna.
Syftet med denna avhandling var att undersöka det specialpedagogiska stödet i läsning i årskurserna 1–2 i finlandssvenska skolor. I studien undersöktes eleverna i allmänhet och eleverna med svag läsförmåga i synnerhet. Genom att se på stödnivå (allmänt, intensifierat och särskilt stöd), intensitet (antalet stödtimmar per vecka) och omfattning (det totala antalet stödveckor) undersöktes det specialpedagogiska stödet som gavs åt eleverna.
Avhandligen har gjorts inom ILS-projektet (InLärning och Stöd) som bedrevs av Niilo Mäki Institutet 2015-2018. Allt data som har använts i denna studie än insamlat inom projektet. I denna studie har 22 skolor och 574 elever deltagit.
Resultaten i den här studien visade att flest elever fick stöd inom allmänt stöd; 0,5-1 timme per vecka och under hela läsåret. En betydligt större andel elever fick stöd inom intensifierat stöd i årskurs 2 än i årskurs 1, vilket indikerar att lärarna hade en bra förmåga att identifiera elevernas svårigheter under det första skolåret. Av de elever som hade den allra svagaste läsförmågan fick de flesta eleverna specialpedagogiskt stöd, men en betydande del fick dock inte det. Att en stor del av eleverna med den svagaste läsförmågan inte fick stöd kan bland annat indikera en brist i lärarnas identifieringsmetoder. Läsutvecklingen undersöktes genom elevernas förmåga att avkoda och få ett flyt i läsningen, och för samtliga elever med den svagaste läsförmåga hade utvecklingen en positiv riktning i årskurs 1-2. Samtliga elever med den svagaste läsförmågan utvecklades dock på en betydligt lägre nivå än de övriga eleverna.
Kokoelmat
- 516 Kasvatustieteet [531]