”Jag vill inte äta kokt potatis hela mitt liv” : tema, sexualitet och etnicitet i Moskva
Granroth, Agnes (2019)
Åbo Akademi
2019
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
http://urn.fi/URN:NBN:fi-fe201902246112
http://urn.fi/URN:NBN:fi-fe201902246112
Tiivistelmä
Denna avhandling handlar om icke-heterosexuella kvinnors etnicitet och sexualitet i Moskva. Studiens startpunkt var den relativa brist på studier om icke-heterosexuella kvinnor i Ryssland som fokuserar på just etnicitet. Forskningsfrågan var därmed: Vilken betydelse har etnicitet för hur queera tema-kvinnor i Moskva förhandlar om sin sexualitet och sitt genus?
De metodologiska utgångspunkterna grundade sig i feministisk etnografi och geografisk (rumslig) analys, inspirerades av feministisk queergeografi och befann sig i rysk vardagskontext. Samtidigt gjordes ett dekolonialt försök att situera forskningen hos informanterna själva, vilket till stor del gjordes genom användningen av den ryska tema-paradigmen, ett ord som i den här kontexten ungefär kan översättas som ”kvinnor som ligger med kvinnor”.
Åtta icke-slaviska kvinnor som identifierar sig som tema intervjuades i Moskva under hösten 2016. De semistrukturerade intervjuerna handlade om tema-kvinnors livshistorier och dagliga praktiker, med fokus på hur etnicitet inverkar på deras uppfattningar om sin egen sexualitet och sina egna könsroller i olika tid och rum.
Forskningsresultaten visade på ett mycket komplicerat samspel mellan informanternas etnicitet och identiteter som kvinna och som tema. Informanterna beskrev sina strategier för att leva ut sin icke-heterosexualitet i det privata rummet, med alla sina krav på heterosexuellt äktenskap och familjebildning, delvis genom ett förkroppsligande av binära könsroller i parförhållande med andra tema, på ett sätt som ofta färgas av deras etniska tillhörighet. I det offentliga rummet tog informanterna i bruk andra strategier för att navigera sina icke-slaviska kroppar i olika vita tema-rum och sina tema-kroppar i Moskvas etniska smältdegel, alltid som kvinnor och representanter för en rad sammanflätade identitetskategorier. I alla dessa rum deltar tema i en ändlös performativ konstruktion av sina etniciteter, kön och sexualiteter.
Informanterna beskrev nyanserade och mångfacetterade (var)dagliga akter och praktiker för hur tema lever sin icke-slaviskhet i Moskva. Dessa akter samt resonemangen med vilka tema förklarar sina livsöden som allt annat än ”normala” är ytterligare bevis på det stora behovet av mera ingående forskning om etnicitet och sexualitet i Ryssland. Studien visar också det värdefulla i att lyfta fram osynliga grupper som tema som gör sitt bästa för att leva queera liv på sina egna villkor i utmanande situationer.
De metodologiska utgångspunkterna grundade sig i feministisk etnografi och geografisk (rumslig) analys, inspirerades av feministisk queergeografi och befann sig i rysk vardagskontext. Samtidigt gjordes ett dekolonialt försök att situera forskningen hos informanterna själva, vilket till stor del gjordes genom användningen av den ryska tema-paradigmen, ett ord som i den här kontexten ungefär kan översättas som ”kvinnor som ligger med kvinnor”.
Åtta icke-slaviska kvinnor som identifierar sig som tema intervjuades i Moskva under hösten 2016. De semistrukturerade intervjuerna handlade om tema-kvinnors livshistorier och dagliga praktiker, med fokus på hur etnicitet inverkar på deras uppfattningar om sin egen sexualitet och sina egna könsroller i olika tid och rum.
Forskningsresultaten visade på ett mycket komplicerat samspel mellan informanternas etnicitet och identiteter som kvinna och som tema. Informanterna beskrev sina strategier för att leva ut sin icke-heterosexualitet i det privata rummet, med alla sina krav på heterosexuellt äktenskap och familjebildning, delvis genom ett förkroppsligande av binära könsroller i parförhållande med andra tema, på ett sätt som ofta färgas av deras etniska tillhörighet. I det offentliga rummet tog informanterna i bruk andra strategier för att navigera sina icke-slaviska kroppar i olika vita tema-rum och sina tema-kroppar i Moskvas etniska smältdegel, alltid som kvinnor och representanter för en rad sammanflätade identitetskategorier. I alla dessa rum deltar tema i en ändlös performativ konstruktion av sina etniciteter, kön och sexualiteter.
Informanterna beskrev nyanserade och mångfacetterade (var)dagliga akter och praktiker för hur tema lever sin icke-slaviskhet i Moskva. Dessa akter samt resonemangen med vilka tema förklarar sina livsöden som allt annat än ”normala” är ytterligare bevis på det stora behovet av mera ingående forskning om etnicitet och sexualitet i Ryssland. Studien visar också det värdefulla i att lyfta fram osynliga grupper som tema som gör sitt bästa för att leva queera liv på sina egna villkor i utmanande situationer.