Avhandlingen undersöker den mentala hälsan hos dels a) ungdomar i Iran, dels b) dödsdömda kvinnliga fångar i Iran. Den mentala hälsan bland ungdomarna jämfördes ytterligare med motsvarande data från ungdomar i samma ålder (13-15 år) i Österbotten, insamlade i samband .med den s.k. Ungdomsenkäten i Österbotten. De iranska ungdomarna var till antalet 1001, de finska var 2205.

Det visade sig att det förekom stora skillnader beträffande den mentala hälsan i de båda länderna, framförallt beträffande könsskillnader. Det är allmänt känt att i västerländerna mår tonårsflickor betydligt sämre än tonårspojkar. De får signifikant högre poäng på t.ex. depression och ångest; så är fallet också Finland och i Österbotten. I Iran visade det sig att så inte var fallet. I Iran förekom ingen könsskillnad beträffande poäng för depression och ångest. Detta visar att den könsskillnad som anses ”normal” i västvärlden i själva verket är kulturbunden, och inte ett uttryck för en allmänmänsklig utveckling. I Iran led också pojkarna mer av skolburnout än flickorna, medan det i Finland är helt tvärtom.

Undersökningen av den mentala hälsan hos dödsdömda kvinnliga fångar i Iran är den första i detta slag i hela världen; ingen liknande har någonsin gjorts. Det var fråga om sammanlagt 35 dödsdömda kvinnliga fångar, som i regel fått sin dom pga. mord på sina äkta män. De jämfördes med en kontrollgrupp bestående av 35 ”normala” kvinnor i samma ålder, från samma ort. Som förväntat led de i högre grad av ångest, depression och aggression. De hade också mindre socialt stöd. Det var också vanligare hos dem med en familjehistoria omfattande missbruk och suicidalitet.